Matteus 9

¹Och han steg i en båt och for över och kom till sin egen stad.

²Då förde de till honom en lam man, som låg på en säng. När Jesus såg deras tro sade han till den lame: »Var vid gott mod, min son; dina synder förlåtas dig.»

³Då sade några av de skriftlärde vid sig själva: »Denne hädar.»

⁴Men Jesus förstod deras tankar och sade: »Varför tänken I i edra hjärtan vad ont är?

⁵Vilket är lättare, att säga: 'Dina synder förlåtas dig' eller att säga: 'Stå upp och gå'?

⁶Men för att I skolen veta att Människosonen har makt här på jorden att förlåta synder, så stå upp» -- sade han nu till den lame -- »och tag din säng och gå hem.»

⁷Då stod han upp och gick hem.

⁸När folket såg detta, blevo de häpna och prisade Gud, som hade givit sådan makt åt människor.

⁹När Jesus därifrån gick vidare fram, fick han se en man, som hette Matteus, sitta vid tullhuset. Och han sade till denne: »Följ mig.» Då stod han upp och följde honom.

¹⁰När han därefter låg till bords i hans hus, kommo många publikaner och syndare dit och voro bordsgäster där, jämte Jesus och hans lärjungar.

¹¹Men då fariséerna sågo detta, sade de till hans lärjungar: »Huru kan eder mästare äta med publikaner och syndare?»

¹²När han hörde detta, sade han: »Det är icke de friska som behöva läkare, utan de sjuka.

¹³Men gån I åstad och lären eder vad de orden betyda: 'Jag har behag till barmhärtighet, och icke till offer.' Ty jag har icke kommit för att kalla rättfärdiga, utan för att kalla syndare.»

¹⁴Därefter kommo Johannes' lärjungar till honom och sade: »Varför fasta icke dina lärjungar då vi och fariséerna ofta fasta?»

¹⁵Jesus svarade dem: »Icke kunna väl bröllopsgästerna sörja, så länge brudgummen är hos dem? Men den tid skall komma, då brudgummen tages ifrån dem, och då skola de fasta. --

¹⁶Ingen sätter en lapp av okrympt tyg på en gammal mantel, ty det isatta stycket skulle riva bort ännu mer av manteln, och hålet skulle bliva värre.

¹⁷Ej heller slår man nytt vin I gamla skinnläglar; om någon så gjorde, skulle läglarna sprängas sönder och vinet spillas ut, jämte det att läglarna fördärvades. Nej, man slår nytt vin i nya läglar, så bliva båda delarna bevarade.»

¹⁸Medan han talade detta till dem, trädde en synagogföreståndare fram och föll ned för honom och sade: »Min dotter har just nu dött, men kom och lägg din hand på henne, så bliver hon åter levande.»

¹⁹Då stod Jesus upp och följde honom med sina lärjungar.

²⁰Men en kvinna, som i tolv år hade lidit av blodgång, närmade sig honom bakifrån och rörde vid hörntofsen på hans mantel.

²¹Ty hon sade vid sig själv: »Om jag allenast får röra vid hans mantel, så bliver jag hulpen.»

²²Då vände Jesus sig om, och när han fick se henne, sade han: »Var vid gott mod, min dotter; din tro har hjälpt dig.» Och kvinnan var hulpen från den stunden.

²³När Jesus sedan kom in i föreståndarens hus och fick se flöjtblåsarna och folket som höjde klagolåt,

²⁴sade han: »Gån bort härifrån; ty flickan är icke död, hon sover.» Då hånlogo de åt honom.

²⁵Men sedan folket hade blivit utvisat, gick han in och tog flickan vid handen. Då stod hon upp.

²⁶Och ryktet härom gick ut över hela det landet.

²⁷När Jesus gick därifrån, följde honom två blinda som ropade och sade: »Davids son, förbarma dig över oss.»

²⁸Och då han kom hem, trädde de blinda fram till honom; och Jesus frågade dem: »Tron I att jag kan göra detta?» De svarade honom: »Ja, Herre.»

²⁹Då rörde han vid deras ögon och sade: »Ske eder efter eder tro.»

³⁰Och deras ögon öppnades. Och Jesus tillsade dem strängeligen att se till, att ingen finge veta detta.

³¹Men de gingo åstad och utspridde ryktet om honom över hela det landet.

³²När dessa voro på väg ut, förde man till honom en dövstum som var besatt.

³³Och när den onde anden hade blivit utdriven, talade den dövstumme. Och folket förundrade sig och sade: »Sådant har aldrig förut varit sett i Israel.»

³⁴Men fariséerna sade: »Det är med de onda andarnas furste som han driver ut de onda andarna.»

³⁵Och Jesus gick omkring i alla städer och byar och undervisade i deras synagogor och predikade evangelium om riket och botade alla slags sjukdomar och allt slags skröplighet.

³⁶Och när han såg folkskarorna, ömkade han sig över dem, eftersom de voro så illa medfarna och uppgivna, »lika får som icke hava någon herde.»

³⁷Därför sade han till sina lärjungar: »Skörden är mycken, men arbetarna äro få.

³⁸Bedjen fördenskull skördens Herre att han sänder ut arbetare till sin skörd.»

Matteus 9

¹Då steg han i skeppet, och for utöfwer igen, och kom uti sin stad.

²Och si, de hade in för honom en borttagnan, som låg uti ene säng. När nu JEsus såg deras tro, sade han til den borttagna: War wid et godt mod, min son, dina synder förlåtas dig.

³Och si, somlige utaf de Skriftlärda sade wid sig sjelfwa: Denne häder Gud.

⁴Men när JEsus såg deras tankar, sade han: Hwi tanken I ondt i edor hjerta?

⁵Hwilket är lättare säga: Dina synder förlåtas dig? eller säga: Statt up, och gack?

⁶Men på det I skolen weta, at menniskones Son hafwer magt på jordene, til at förlåta synder, sade han til den borttagna: Statt up, tag dina säng, och gack i ditt hus.

⁷Och han stod up, och gick hem.

⁸När folket det såg, förundrade de sig, och prisade Gud, som sådana magt hade gifwit menniskom.

⁹Och när JEsus gick dädan, såg han en man sittandes wid tullen, som het Mattheus, och han sade til honom: Följ mig; då stod han up, och följde honom.

¹⁰Och det begaf sig, at när han satt wid bord i hans hus, si, der kommo månge Publicaner och syndare, och såto til bords med JEsu och hans Lärjungar.

¹¹När de Phariseer det sågo, sade de til hans Lärjungar: Hwi äter edar mästare med Publicaner och syndare?

¹²När JEsus det hörde, sade han til dem: De helbregda behöfwa icke läkare, utan de kranke;

¹³Men går, och lärer hwad det är: Jag hafwer lust til barmhertighet, och icke til offer; jag är icke kommen til at kalla de rättfärdiga, utan syndare til bättring.

¹⁴Då kommo til honom Johannis Lärjungar, och sade: Hwi faste wi och Phariseerne så mycket, och dine Lärjungar fasta intet?

¹⁵Då sade JEsus til dem: Huru kan brölloppsfolket sörja, så länge brudgummen är när dem? Men de dagar skola komma, at brudgummen skall tagas ifrå dem, och då skola de fasta.

¹⁶Ingen lappar et gammalt kläde med en ny klut; ty han rifwer likwäl kluten af klädena igen, och hålet blifwer wärre.

¹⁷Ej heller låter man nytt win i gamla flaskor; annars gå flaskorna sönder, och winet spilles ut, och flaskorna förderfwas; utan man låter nytt win i nya flaskor, så blifwer både förwarad.

¹⁸Wid han detta talade til dem, si, då kom en öfwerste, och tilbad honom, och sade: HERre, min dotter är nu strax blifwen död; men kom, och lägg dina hand på henne, så blifwer hon lefwandes.

¹⁹JEsus stod up, och följde honom, och hans Lärjungar.

²⁰Och si, en qwinna, som hade lidit blodgång i tolf år, gick bakefter honom, och kom wid hans klädafåll;

²¹Ty hon sade wid sig sjelf: Måtte jag allenast komma wid hans kläder, så blefwe jag helbregda.

²²Då wände JEsus sig om, och som han såg henne, sade han: War wid goda tröst, dotter, din tro hafwer hulpit dig. Och qwinnan wardt helbregda i samma stund.

²³Och när JEsus kom i öfwerstans hus, och såg piparena, och folket sorlande;

²⁴Sade han til dem: Går edra färde; pigan är icke död, men hon sofwer. Och de gjorde spe af honom.

²⁵När nu folket war utdrifwit, gick han in, och tog henne i handen; och pigan stod up.

²⁶Och detta ryktet gick öfver det hela landet.

²⁷Och när JEsus gick dädan, följde honom twå blinde; de ropade, och sade: O Dawids Son, förbarma dig öfwer oss.

²⁸Och när han kom i huset, stego de blinde fram til honom; och JEsus sade til dem: Tron I, at jag kan detta göra eder? Då sade de til honom: Ja, HERre.

²⁹Då tog han på deras ögon, och sade: Ske eder efter edra tro.

³⁰Och deras ögon wordo öppnade; och JEsus hotade dem, sägandes: Ser til, at ingen får detta weta.

³¹Men de gingo ut, och beryktade honom i det hela landet.

³²När desse woro utegångne, si, då hade de ena mennisko fram för honom, som war en dumbe och besatt:

³³Och når djefwulen war utdrifwen, talade dumben. Och folket förundrade sig, och sade: Sådant hafwer aldrig warit sedt i Israel.

³⁴Men de Phariseer sade: Med den öfwersta djefwulen drifter han djeflar ut.

³⁵Och JEsus gick omkring i alla städer och byar, lärde i deras Synagogor, och predikade Evangelium om riket, och helade allahanda sjuko, och allahanda krankhet ibland folket.

³⁶Och när han såg folket, ömkade han sig öfwer dem, at de woro förlåtne, och förskingrade, som de får som ingen herdan hade.

³⁷Då sade han til sina Lärjungar: Säden är mycken, och arbetarena äro få:

³⁸Beder fördenskull sädenes HERra, at han sänder arbetare i sina säd.