Johannes 7

¹Därefter vandrade Jesus omkring i Galileen, ty i Judeen ville han icke vandra omkring, då nu judarna stodo efter att döda honom.

²Men judarnas lövhyddohögtid var nu nära.

³Då sade hans bröder till honom: »Begiv dig härifrån och gå till Judeen, så att också dina lärjungar få se de gärningar som du gör.

⁴Ty ingen som vill vara känd bland människor utför sitt verk i hemlighet. Då du nu gör sådana gärningar, så träd öppet fram för världen.»

⁵Det var nämligen så, att icke ens hans bröder trodde på honom.

⁶Då sade Jesus till dem: »Min tid är ännu icke kommen, men för eder är tiden alltid läglig.

⁷Världen kan icke hata eder, men mig hatar hon, eftersom jag vittnar om henne, att hennes gärningar äro onda.

⁸Gån I upp till högtiden; jag är icke stadd på väg upp till denna högtid, ty min tid är ännu icke fullbordad.»

⁹Detta sade han till dem och stannade så kvar i Galileen.

¹⁰Men när hans bröder hade gått upp till högtiden, då gick också han ditupp, dock icke öppet, utan likasom i hemlighet.

¹¹Och judarna sökte efter honom under högtiden och sade: »Var är han?»

¹²Och bland folket talades i tysthet mycket om honom. Somliga sade: »Han är en rättsinnig man», men andra sade: »Nej, han förvillar folket.»

¹³Dock talade ingen öppet om honom, av fruktan för judarna.

¹⁴Men när redan halva högtiden var förliden, gick Jesus upp i helgedomen och undervisade.

¹⁵Då förundrade sig judarna och sade: »Varifrån har denne sin lärdom, han som icke har fått undervisning?»

¹⁶Jesus svarade dem och sade: »Min lära är icke min, utan hans som har sänt mig.

¹⁷Om någon vill göra hans vilja, så skall han förstå om denna lära är från Gud, eller om jag talar av mig själv.

¹⁸Den som talar av sig själv, han söker sin egen ära; men den som söker dens ära, som har sänt honom, han är sannfärdig, och orättfärdighet finnes icke i honom. --

¹⁹Har icke Moses givit eder lagen? Och likväl fullgör ingen av eder lagen. Varför stån I efter att döda mig?»

²⁰Folket svarade: »Du är besatt av en ond ande. Vem står efter att döda dig?»

²¹Jesus svarade och sade till dem: »En gärning allenast gjorde jag, och alla förundren I eder över den.

²²Moses har givit eder omskärelsen -- icke som om den vore ifrån Moses, ty den är ifrån fäderna -- och så omskären I människor också på en sabbat.

²³Om nu en människa undfår omskärelsen på en sabbat, för att Moses' lag icke skall göras om intet, huru kunnen I då vredgas på mig, därför att jag på en sabbat gjorde en människa hel och frisk?

²⁴Dömen icke efter skenet, utan dömen en rätt dom.»

²⁵Då sade några av folket i Jerusalem: »Är det icke denne som de stå efter att döda?

²⁶Och ändå får han tala fritt, utan att de säga något till honom. Hava då rådsherrarna verkligen blivit förvissade om att denne är Messias?

²⁷Dock, denne känna vi, och vi veta varifrån han är; men när Messias kommer, känner ingen varifrån han är.»

²⁸Då sade Jesus med hög röst, där han undervisade i helgedomen: »Javäl, I kännen mig, och I veten varifrån jag är. Likväl har jag icke kommit av mig själv, men han som har sänt mig är en som verkligen har myndighet att sända, han som I icke kännen.

²⁹Men jag känner honom, ty från honom är jag kommen, och han har sänt mig.»

³⁰Då ville de gripa honom; dock kom ingen med sin hand vid honom, ty hans stund var ännu icke kommen.

³¹Men många av folket trodde på honom, och de sade: »Icke skall väl Messias, när han kommer, göra flera tecken än denne har gjort?»

³²Sådant fingo fariséerna höra folket i tysthet tala om honom. Då sände översteprästerna och fariséerna ut rättstjänare för att gripa honom.

³³Men Jesus sade: »Ännu en liten tid är jag hos eder; sedan går jag bort till honom som har sänt mig.

³⁴I skolen då söka efter mig, men I skolen icke finna mig, och där jag är, dit kunnen I icke komma.»

³⁵Då sade judarna till varandra: »Vart tänker denne gå, eftersom vi icke skola kunna finna honom? Månne han tänker gå till dem som bo kringspridda bland grekerna? Tänker han då undervisa grekerna?

³⁶Vad betyder det ord som han sade: 'I skolen söka efter mig, men I skolen icke finna mig, och där jag är, dit kunnen I icke komma'?»

³⁷På den sista dagen i högtiden, som ock var den förnämsta, stod Jesus där och ropade och sade: »Om någon törstar, så komme han till mig och dricke.

³⁸Den som tror på mig, av hans innersta skola strömmar av levande vatten[1] flyta fram, såsom skriften säger.»

³⁹Detta sade han om Anden, vilken de som trodde på honom skulle undfå; ty ande var då ännu icke given, eftersom Jesus ännu icke hade blivit förhärligad.

⁴⁰Några av folket, som hörde dessa ord, sade då: »Denne är förvisso Profeten.»

⁴¹Andra sade: »Han är Messias.» Andra åter sade: »Icke kommer väl Messias från Galileen?

⁴²Säger icke skriften att Messias skall komma av Davids säd och från den lilla staden Betlehem, där David bodde?

⁴³Så uppstodo för hans skull stridiga meningar bland folket,

⁴⁴och somliga av dem ville gripa honom; dock kom ingen med sin hand vid honom.

⁴⁵När sedan rättstjänarna kommo tillbaka till översteprästerna och fariséerna, frågade dessa dem: »Varför haven I icke fört honom hit?»

⁴⁶Tjänarna svarade: »Aldrig har någon människa talat, som den mannen talar.»

⁴⁷Då svarade fariséerna dem: »Haven nu också I blivit förvillade?

⁴⁸Har då någon av rådsherrarna trott på honom? Eller någon av fariséerna?

⁴⁹Nej; men detta folk, som icke känner lagen, det är förbannat.

⁵⁰Då sade Nikodemus till dem, han som förut hade besökt honom[2], och som själv var en av dem:

⁵¹»Icke dömer väl vår lag någon, utan att man först har förhört honom och utrönt vad han förehar?»

⁵²De svarade och sade till honom: »Kanske också du är från Galileen? Rannsaka, så skall du finna att ingen profet kommer från Galileen.»

⁵³[Och de gingo hem, var och en till sitt. [1] Jämför noten till Joh 4,10. [2] om natten.

Johannes 7

¹Derefter vistades Jesus i Galileen; ty han ville icke vistas i Judeen, derföre att Judarna foro efter att dräpa honom.

²Och var då hardt vid Judarnas löfhyddohögtid.

³Då sade hans bröder till honom: Gack hädan, och gack in i Judeen, att dine Lärjungar må ock se din verk, som du gör.

⁴Ty ingen, som vill uppenbar vara, förhandlar något hemliga; om du det gör, så uppenbara dig för verldene.

⁵Ty hans bröder trodde icke heller på honom.

⁶Då sade Jesus till dem: Min tid är icke än kommen; men edar tid är alltid redo.

⁷Verlden kan icke hata eder; men mig hatar hon; ty jag bär vittne om henne, att hennes verk äro ond.

⁸Går I upp till denna högtidsdagen; jag vill icke ännu gå upp till denna högtiden; ty min tid är icke ännu fullbordad.

⁹Då han hade detta sagt till dem, blef han i Galileen.

¹⁰Men när hans bröder voro uppgångne, då gick ock han upp till högtiden, dock icke uppenbarliga, utan så hemliga.

¹¹Då sökte Judarna efter honom i högtidene, och sade: Hvar är han?

¹²Och mycket mummel var ibland folket om honom; ty somlige sade: Han är god; och somlige sade: Nej; men hanforförer folket.

¹³Dock talade ingen uppenbarliga om honom, för Judarnas rädslos skull.

¹⁴Då nu half högtiden var öfverstånden, gick Jesus upp i templet, och lärde.

¹⁵Och Judarna förundrade sig, och sade: Huru kan denne Skrift, efter han är icke lärd?

¹⁶Svarade dem Jesus, och sade; Min lärdom är icke min, utan hans som mig sändt hafver,

¹⁷Hvilken som vill lyda hans vilja, han varder förnimmandes, om denna lärdom är af Gudi, eller om jag talar af mig sjelf.

¹⁸Hvilken som talar af sig sjelf, han söker sin egen pris; men den som söker hans pris, som honom hafver sändt, han är sannfärdig, och orättfärdighet är icke i honom.

¹⁹Gaf icke Moses eder lagen? Och likväl gör ingen af eder lagen fullt. Hvi söken I efter att döda mig?

²⁰Svarade folket, och sade: Du hafver djefvulen; ho söker efter att döda dig?

²¹Svarade Jesus, och sade till dem: Jag gjorde ena gerning, och der undren I alle på.

²²Fördenskull gaf Moses eder omskärelsen; icke, att hon är af Mose, utan af fäderna; och likväl omskaren I menniskona om Sabbathen,

²³Tager nu menniskan omskärelsen om Sabbathen, på det att Mose lag icke skall varda bruten; på mig blifven I misslynte, att jag gjorde hela menniskona helbregda om Sabbathen?

²⁴Dömer icke efter ansigtet; utan dömer en rätt dom.

²⁵Då sade någre af Jerusalem: Är icke denne, den de fara efter att döda?

²⁶Och si, han talar fritt, och de tala intet till honom. Veta nu vare öfverste förvisso, att han är visst Christus?

²⁷Dock vi vete, hvadan denne är; men när Christus kommer, vet ingen hvadan hanar.

²⁸Då ropade Jesus i templet, lärde, och sade: Ja, I kännen mig, och I veten hvadan jag är; och jag är icke kommen af mig sjelf; utan den mig sändt hafver han är sannfärdig, den I icke kännen.

²⁹Men jag känner honom; ty jag är af honom; och han sände mig.

³⁰Då foro de efter att gripa honom; dock kom ingen sina händer vid honom; ty hans tid var icke än då kommen.

³¹Men månge af folket trodde på honom, och sade: När Christus kommer, icke varder han mer tecken görandes, än denne gjort hafver?

³²Så hörde de Phariseer, att folket mumlade sådant om honom; och sände Phariseerna och de öfverste Presterna tjenarena ut, till att gripa honom.

³³Hvilken som tror på mig, såsom Skriften säger, af hans qved skola flyta lef vandes vattens strömmar. Hvilken som tror på mig, såsom Skriften säger, af hans qved skola flyta lef vandes vattens strömmar.

³⁴I skolen söka mig, och intet finna mig; och der jag är, dit kunnen I icke komma.

³⁵Då sade Judarna emellan sig: Hvart vill denne gå, att vi skole icke finna honom? Männ han vilja gå ut ibland Hedningarna, som här och der förströdde äro, och lära Hedningarna?

³⁶Hvad är det för ett tal, som han sade: I skolen söka mig, och intet finna mig; och der jag är, dit kunnen I icke komma?

³⁷Men på yttersta dagen i högtidene, den ock störst var, stod Jesus, och ropade, sågandes: Hvilken som törster, han komme till mig, och dricke.

³⁸

³⁹Men det sade han om Andan, hvilken de få skulle, som på honom trodde; ty den Helge Ande var icke än då på farde; ty Jesus var icke ännu förklarad.

⁴⁰Då nu månge af folket hörde detta talet, sade de: Denne är sannerliga en Prophet.

⁴¹En part sade: Denne är Christus. Men somlige sade: Icke skall Christus komma af Galileen?

⁴²Säger icke Skriften, att Christus skall komma af Davids säd, och af den staden BethLehem, der David var?

⁴³Och vardt en tvedrägt ibland folket för hans skull.

⁴⁴Och somlige af dem ville gripa honom; men ingen kom händer vid honom.

⁴⁵Da kommo tjenarena till öfversta Presterna och Phariseerna; och de sade till dem: Hvi hafven I icke haft honom hit?

⁴⁶Tjenarena svarade: Aldrig hafver någor menniska så talat som denne mannen.

⁴⁷Svarade dem Phariseerna: Ären I icke ock förförde?

⁴⁸Icke hafver någor af öfverstarna, eller Phariseerna, trott på honom?

⁴⁹Utan detta folket, som icke vet lagen, är förbannadt.

⁵⁰Då sade till dem Nicodemus, den som kom till honom om nattena, hvilken var en af dem:

⁵¹Icke dömer vår lag någon mennisko, med mindre man först förhörer honom, och får veta hvad han gör?

⁵²Svarade de, och sade till honom: Äst du icke ock en Galilee? Ransaka, och se, att af Galileen är ingen Prophet uppkommen.

⁵³Och så gick hvar och en hem till sitt,