Johannes 6

¹Därefter for Jesus över Galileiska sjön, »Tiberias' sjö».

²Och mycket folk följde efter honom, därför att de sågo de tecken som han gjorde med de sjuka.

³Men Jesus gick upp på berget och satte sig där med sina lärjungar.

⁴Och påsken, judarnas högtid, var nära.

⁵Då nu Jesus lyfte upp sina ögon och såg att mycket folk kom till honom, sade han till Filippus: »Varifrån skola vi köpa bröd, så att dessa få äta?»

⁶Men detta sade han för att sätta honom på prov, ty själv visste han vad han skulle göra.

⁷Filippus svarade honom: »Bröd för två hundra silverpenningar[1] vore icke nog för att var och en skulle få ett litet stycke.»

⁸Då sade till honom en annan av hans lärjungar, Andreas, Simon Petrus' broder:

⁹»Här är en gosse som har fem kornbröd och två fiskar; men vad förslår det för så många?»

¹⁰Jesus sade: »Låten folket lägga sig här.» Och på det stället var mycket gräs. Då lägrade sig männen där, och deras antal var vid pass fem tusen.

¹¹Därefter tog Jesus bröden och tackade Gud och delade ut åt dem som hade lagt sig ned där, likaledes ock av fiskarna, så mycket de ville hava.

¹²Och när de voro mätta, sade han till sina lärjungar: »Samlen tillhopa de överblivna styckena, så att intet förfares.»

¹³Då samlade de dem tillhopa och fyllde tolv korgar med stycken, som av de fem kornbröden hade blivit över efter dem som hade ätit.

¹⁴Då nu människorna hade det tecken som han hade gjort, sade de: »Denne är förvisso Profeten som skulle komma i världen.»

¹⁵När då Jesus märkte att de tänkte komma och med våld föra honom med sig och göra honom till konung, drog han sig åter undan till berget, helt allena.

¹⁶Men när det blev afton, gingo hans lärjungar ned till sjön

¹⁷och stego i en båt för att fara över sjön till Kapernaum. Det hade då redan blivit mörkt, och Jesus hade ännu icke kommit till dem;

¹⁸och sjön gick hög, ty det blåste hårt.

¹⁹När de så hade rott vid pass tjugufem eller trettio stadier, fingo de se Jesus komma gående på sjön och nalkas båten. Då blevo de förskräckta.

²⁰Men han sade till dem: »Det är jag; varen icke förskräckta.»

²¹De ville då taga honom upp i båten; och strax var båten framme vid landet dit de foro.

²²Dagen därefter hände sig detta. Folket som stod kvar på andra sidan sjön hade lagt märke till att där icke fanns mer än en enda båt, och att Jesus icke hade stigit i den båten med sina lärjungar, utan att lärjungarna hade farit bort allena.

²³Andra båtar hade likväl kommit från Tiberias och lagt till nära det ställe där folket bespisades efter det att Herren hade uttalat tacksägelsen.

²⁴När alltså folket nu såg att Jesus icke var där, ej heller hans lärjungar, stego de själva i båtarna och foro till Kapernaum för att söka efter Jesus.

²⁵Och då de funno honom där på andra sidan sjön, frågade de honom: »Rabbi, när kom du hit?»

²⁶Jesus svarade dem och sade: »Sannerligen, sannerligen säger jag eder: I söken mig icke därför att I haven sett tecken, utan därför att I fingen äta av bröden och bleven mätta.

²⁷Verken icke för att få den mat som förgås, utan för att få den mat som förbliver och har med sig evigt liv, den som Människosonen skall giva eder; ty honom har Fadern, Gud själv, låtit undfå sitt insegel.»

²⁸Då sade de till honom: »Vad skola vi göra för att utföra Guds gärningar?»

²⁹Jesus svarade och sade till dem: »Detta är Guds gärning, att I tron på den han har sänt.»

³⁰De sade till honom: »Vad för tecken gör du då? Låt oss se något tecken, så att vi kunna tro dig. Vilken gärning utför du?

³¹Våra fäder fingo äta manna i öknen, såsom det är skrivet: 'Han gav dem bröd från himmelen att äta.'»

³²Då svarade Jesus dem: »Sannerligen, sannerligen säger jag eder: Det är icke Moses som har givit eder brödet från himmelen, men det är min Fader som giver eder det rätta brödet från himmelen.

³³Ty Guds bröd är det bröd som kommer ned från himmelen och giver världen liv.»

³⁴Då sade de till honom: »Herre, giv oss alltid det brödet.»

³⁵Jesus svarade: »Jag är livets bröd. Den som kommer till mig, han skall aldrig hungra, och den som tror på mig, han skall aldrig törsta.

³⁶Men det är såsom jag har sagt eder: fastän I haven sett mig, tron I dock icke.

³⁷Allt vad min Fader giver mig, det kommer till mig; och den som kommer till mig, honom skall jag sannerligen icke kasta ut.

³⁸Ty jag har kommit ned från himmelen, icke för att göra min vilja, utan för att göra dens vilja, som har sänt mig.

³⁹Och detta är dens vilja, som har sänt mig, att jag icke skall låta någon enda gå förlorad av dem som han har givit mig, utan att jag skall låta dem uppstå på den yttersta dagen.

⁴⁰Ja, detta är min Faders vilja, att var och en som ser Sonen och tror på honom, han skall hava evigt liv, och att jag skall låta honom uppstå på den yttersta dagen.»

⁴¹Då knorrade judarna över honom, därför att han hade sagt: »Jag är det bröd som har kommit ned från himmelen.»

⁴²Och de sade: »Är denne icke Jesus, Josefs son, vilkens fader och moder vi känna? Huru kan han då säga: 'Jag har kommit ned från himmelen'?»

⁴³Jesus svarade och sade till dem: »Knorren icke eder emellan.

⁴⁴Ingen kan komma till mig, om icke Fadern, som har sänt mig, drager honom; och jag skall låta honom uppstå på den yttersta dagen.

⁴⁵Det är skrivet hos profeterna: 'De skola alla hava fått lärdom av Gud.' Var och en som har lyssnat till Fadern och lärt av honom, han kommer till mig.

⁴⁶Icke som om någon skulle hava sett Fadern, utom den som är från Gud; han har sett Fadern.

⁴⁷Sannerligen, sannerligen säger jag eder: Den som tror, han har evigt liv.

⁴⁸Jag är livets bröd.

⁴⁹Edra fäder åto manna i öknen, och de dogo.

⁵⁰Men med det bröd som kommer ned från himmelen är det så, att om någon äter därav, så skall han icke dö.

⁵¹Jag är det levande brödet som har kommit ned från himmelen. Om någon äter av det brödet, så skall han leva till evig tid. Och det bröd som jag skall giva är mitt kött; och jag giver det, för att världen skall leva.»

⁵²Då tvistade judarna med varandra och sade: »Huru skulle denne kunna giva oss sitt kött att äta?»

⁵³Jesus sade då till dem: »Sannerligen, sannerligen säger jag eder: Om I icke äten Människosonens kött och dricken hans blod, så haven I icke liv i eder.

⁵⁴Den som äter mitt kött och dricker mitt blod, han har evigt liv, och jag skall låta honom uppstå på den yttersta dagen.

⁵⁵Ty mitt kött är sannskyldig mat, och mitt blod är sannskyldig dryck.

⁵⁶Den som äter mitt kött och dricker mitt blod, han förbliver i mig, och jag förbliver i honom.

⁵⁷Såsom Fadern, han som är den levande, har sänt mig, och såsom jag lever genom Fadern, så skall ock den som äter mig leva genom mig.

⁵⁸Så är det med det bröd som har kommit ned från himmelen. Det är icke såsom det fäderna fingo äta, vilka sedan dogo; den som äter detta bröd, han skall leva till evig tid.»

⁵⁹Detta sade han, när han undervisade i synagogan i Kapernaum.

⁶⁰Många av hans lärjungar, som hörde detta, sade då: »Detta är ett hårt tal; vem står ut med att höra på honom?»

⁶¹Men Jesus visste inom sig att hans lärjungar knorrade över detta; och han sade till dem: »Är detta för eder en stötesten?

⁶²Vad skolen I då säga, om I fån se Människosonen uppstiga dit där han förut var? --

⁶³Det är anden som gör levande; köttet är till intet gagneligt. De ord som jag har talat till eder äro ande och äro liv.

⁶⁴Men bland eder finnas några som icke tro.» Jesus visste nämligen från begynnelsen vilka de voro som icke trodde, så ock vilken den var som skulle förråda honom.

⁶⁵Och han tillade: »Fördenskull har jag sagt eder att ingen kan komma till mig, om det icke bliver honom givet av Fadern.»

⁶⁶För detta tals skull drogo sig många av hans lärjungar tillbaka, så att de icke längre vandrade med honom.

⁶⁷Då sade Jesus till de tolv: »Icke viljen väl också I gå bort?»

⁶⁸Simon Petrus svarade honom: »Herre, till vem skulle vi gå? Du har det eviga livets ord,

⁶⁹och vi tro och förstå att du är Guds helige.»

⁷⁰Jesus svarade dem: »Har icke jag själv utvalt eder, I tolv? Och likväl är en av eder en djävul.»

⁷¹Detta sade han om Judas, Simon Iskariots son; ty det var denne som skulle förråda honom, och han var en av de tolv.

Johannes 6

¹Derefter for Jesus öfver det Galileiska hafvet, som är vid den staden Tiberias.

²Och mycket folk följde honom, derföre att de sågo hans tecken, som han gjorde med dem som sjuke voro.

³Och gick Jesus på ett berg, och satte sig der med sina Lärjungar.

⁴Och då tillstundade Påska, Judarnas högtid.

⁵Då lyfte Jesus upp sin ögon, och såg att mycket folk kom till honom, och sade till Philippum: Hvar fa vi köpa bröd, att desse må äta?

⁶Det sade han till att försöka honom; ty han visste väl hvad han ville göra.

⁷Svarade honom Philippus: För tuhundrade penningar bröd vore dem icke nog, till att hvar finge ett litet stycke.

⁸Då sade till honom en af hans Lärjungar, Andreas, Simon Petri broder:

⁹Här är en pilt, som hafver fem bjuggbröd, och två fiskar; men hvad förslår det ibland så många?

¹⁰Sade Jesus: Låter folket satta sig. Och på det rummet var mycket gräs. Då satte sig ned vid femtusend män.

¹¹Och Jesus tog bröden, tackade, och fick Lärjungomen, och Lärjungarna skifte ibland dem som såto; sammaledes ock af fiskarna, så mycket han ville.

¹²Då de voro mätte, sade han till sina Lärjungar: Hemter tillhopa stycker, som öfverblifne äro, att de icke forfaras.

¹³Så hemte de tillhopa, och uppfyllde tolf korgar med styckom, som öfver voro af fem bjuggbröd, efter dem som ätit hade.

¹⁴När nu de menniskorna sågo, att Jesus hade gjort tecknet, sade de: Visserliga är denne den Propheten, som komma skall i verldena.

¹⁵När då Jesus förnam, att de ville komma och taga honom, och göra honom till Konung, gick han åter afsides bort uppå berget, han sjelf allena.

¹⁶Och när aftonen kom, gingo hans Lärjungar ned till hafvet;

¹⁷Och stego till skepps, och foro öfver hafvet till Capernaum; och det var redo mörkt vordet, och Jesus var icke till dem kommen.

¹⁸Då blåste ett stort vader, och vågen begynte gå.

¹⁹När de nu rott hade vid fem och tjugu eller tretio stadier, fingo de se Jesum gå på hafvet, och nalkas skeppet; och de vordo förfärade.

²⁰Då sade han till dem: Det är jag, radens icke.

²¹Och de ville hafva tagit honom in i skeppet; och i det samma var skeppet vid landet, som de foro till.

²²Dagen derefter, när folket, som stod på hinsidon hafvet, säg att der var intet annat skepp än det ena, som hans Lärjungar voro uti stegne; och att Jesus var icke instigen med sina Lärjungar i skeppet, utan hans Lärjungar voro bortfarne allena;

²³Men annor skepp kommo af Tiberias, hardt till det rummet, der de hade ätit brödet, genom Herrans tacksägelse;

²⁴När då folket såg, att Jesus var icke der, ej heller hans Lärjungar, stego de ock i skeppen, och kommo till Capernaum, och sökte Jesum.

²⁵Och då de funno honom på hinsidon hafvet, sade de till honom: Rabbi, när komst du hit?

²⁶Svarade Jesus dem, och sade: Sannerliga, sannerliga säger jag eder: I söken mig icke fördenskull, att I hafven sett tecken; utan fördenskull, att I hafven ätit af brödet, och ären vordne mätte.

²⁷Verker icke den mat, som förgås, utan den som blifver till evinnerligit lif, den menniskones Son eder gifva skall; ty honom hafver Gud Fader beseglat.

²⁸Då sade de till honom: Hvad skole vi göra, att vi verka kunne Guds verk?

²⁹Svarade Jesus, och sade till dem: Det är Guds verk, att I tron på den han sändt hafver.

³⁰Då sade de till honom: Hvad tecken gör du då, att vi se kunne, och tro dig? Hvad verkar du?

³¹Våre fader åto Manna i öknene, som skrifvet är: Han gaf dem bröd af himmelen till att äta.

³²Då sade Jesus till dem: Sannerliga, sannerliga säger jag eder: Icke gaf Mose eder det brödet af himmelen; men min Fader gifver eder det rätta brödet af himmelen.

³³Ty det är Guds bröd, som nederkommer af himmelen, och gifver verldene lif.

³⁴Då sade de till honom: Herre, gif oss alltid detta brödet.

³⁵Sade Jesus till dem: Jag är lifsens bröd; hvilken som kommer till mig, han skall icke hungra; och hvilken som tror på mig, han skall aldrig törsta.

³⁶Men jag hafver sagt eder, att I hafven ock sett mig; och tron dock icke.

³⁷Allt det min Fader gifver mig, det kommer till mig; och den till mig kommer, honom kastar jag icke ut.

³⁸Ty jag är nederkommen af himmelen, icke att jag skall göra min vilja, utan hans vilja, som mig sändt hafver.

³⁹Och det är mins Faders vilje, som mig sändt hafver, att jag intet borttappa skall af allt det han mig gifvit hafver; utan att jag skall uppväcka det på yttersta dagen.

⁴⁰Detta är nu hans vilje, som mig sändt hafver, att hvar och en, som ser Sonen, och tror på honom, han skall hafva evinnerligit lif; och jag skall uppväcka honom på yttersta dagen.

⁴¹Då knorrade Judarna deröfver, att han sade: Jag är det brödet, som nederkommet är af himmelen;

⁴²Och sade: Är icke denne Jesus, Josephs son, hvilkens fader och moder vi känne? Huru säger han dä: Jag är nederkommen af himmelen?

⁴³Då svarade Jesus, och sade till dem: Knorrer icke emellan eder.

⁴⁴Ingen kan komma till mig, utan Fadren, som mig sändt hafver, drager honom; och jag skall uppväcka honom på yttersta dagen.

⁴⁵Det är skrifvet i Propheterna: De skola alle varda lärde af Gudi: Hvar och en, som det nu hört hafver af Fadren, och lärt det, han kommer till mig.

⁴⁶Icke så, att någor hafver sett Fadren; utan den, som är af Gudi, han hafver sett Fadren.

⁴⁷Sannerliga, sannerliga säger jag eder: Hvilken som tror på mig, han hafver evinnerligit lif.

⁴⁸Jag är lifsens bröd.

⁴⁹Edre fader åto Manna i öknene, och äro blefne döde.

⁵⁰Detta är det brödet, som nederkommer af himmelen, på det den deraf äter, skall icke dö.

⁵¹Jag är det lefvandes brödet, som nederkommer af himmelen; hvilken som äter af detta brödet, han skall lef va evinnerliga; och det brödet, som jag gifva skall, är mitt kött, hvilket jag gifva skall for verldenes lif.

⁵²Då kifvade Judarna emellan sig, sägande: Huru kan denne gifva oss sitt kött till att äta?

⁵³Sade Jesus till dem: Sannerliga, sannerliga säger jag eder: Utan I äten menniskones Sons kött, och dricken hans blod, då hafven I icke lif i eder.

⁵⁴Hvilken som äter mitt kött, och dricker min blod, han hafver evinnerligit lif; och jag skall uppväcka honom på yttersta dagen.

⁵⁵Ty mitt kött är den rätte maten, och min blod är den rätte drycken.

⁵⁶Hvilken som äter mitt kött, och dricker min blod, han blifver i mig, och jag i honom.

⁵⁷Såsom lefvandes Fadren hafver mig sändt, och jag lefver för Fadrens skull; sa ock den, som äter mig, han skall ock lefva för mina skull.

⁵⁸Detta är det brödet, som af himmelen nederkommet är; icke såsom edre fader åto Manna, och äro blefne döde; den som äter detta brödet, han skall lefva evinnerliga.

⁵⁹Detta sade han i Synagogon, då han lärde i Capernaum.

⁶⁰Men månge af hans Lärjungar, när de detta hörde, sade: Detta är ett nårdt tal; ho kan det höra?

⁶¹Så, efter Jesus visste vid sig sjelf, att hans Lärjungar knorrade deröfver, sade han till dem: Förtörnar detta eder?

⁶²Huru skall då ske, när I värden seende menniskones Son uppstiga, dit han förra var?

⁶³Anden är den som gör lifaktig; köttet är intet nyttigt; de ord, jag säger eder, äro ande, och äro lif.

⁶⁴Men någre af eder 4ro, som icke tro; ty Jesus visste väl af begynnelsen, hvilke de voro som icke trodde, och hvilken honom förråda skulle.

⁶⁵Och han sade: Fördenskull sade jag eder, att ingen kan komma till mig, utan det varder honom gifvet af minom Fader.

⁶⁶Ifrå den tiden gingo månge af hans Lärjungar tillrygga, och vandrade intet länger med honom.

⁶⁷Då sade Jesus till de tolf: Icke viljen I ock gå bort?

⁶⁸Svarade honom Simon Petrus: Herre, till hvem skole vi gå? Du hafver eviga lifsens ord;

⁶⁹Och vi tro, och hafve förnummit, att du äst Christus, lefvandes Guds Son.

⁷⁰Svarade dem Jesus: Hafver jag icke eder tolf utvalt? Och en af eder är en djefvul.

⁷¹Men det sade han om Juda Simons Ischarioth; ty han var den som honom förråda skulle, och var en af de tolf.