Första Korintierbrevet 9

¹Är jag icke fri? Är jag icke en apostel? Har jag icke sett Jesus, vår Herre? Ären icke I mitt verk i Herren?

²Om jag icke för andra är en apostel, så är jag det åtminstone för eder, ty I själva ären i Herren inseglet på mitt apostlaämbete.

³Detta är mitt försvar mot dem som sätta sig till doms över mig.

⁴Skulle vi kanhända icke hava rätt att få mat och dryck?

⁵Skulle vi icke hava rätt att få såsom hustru föra med oss på våra resor någon som är en syster, vi likaväl som de andra apostlarna och Herrens bröder och särskilt Cefas?

⁶Eller äro jag och Barnabas de enda som icke hava rätt att vara fritagna ifrån kroppsarbete?

⁷Vem tjänar någonsin i krig på egen sold? Vem planterar en vingård och äter icke dess frukt? Eller vem vaktar en hjord och förtär icke mjölk från hjorden?

⁸Icke talar jag väl detta därför att människor pläga så tala? Säger icke själva lagen detsamma?

⁹I Moses' lag är ju skrivet: »Du skall icke binda munnen till på oxen som tröskar.» Månne det är om oxarna som Gud har sådan omsorg?

¹⁰Eller säger han det icke i alla händelser med tanke på oss? Jo, för vår skull blev det skrivet, att den som plöjer bör plöja med en förhoppning, och att den som tröskar bör göra det i förhoppning om att få sin del.

¹¹Om vi hava sått åt eder ett utsäde av andligt gott, är det då för mycket, om vi få inbärga från eder en skörd av lekamligt gott?

¹²Om andra hava en viss rättighet över eder, skulle då icke vi än mer hava det? Och likväl hava vi icke gjort bruk av den rättigheten, utan vi fördraga allt, för att icke lägga något hinder i vägen för Kristi evangelium.

¹³I veten ju att de som förrätta tjänsten i helgedomen få sin föda ifrån helgedomen, och att de som äro anställda vid altaret få sin del, när altaret får sin.

¹⁴Så har ock Herren förordnat att de som förkunna evangelium skola hava sitt uppehälle av evangelium.

¹⁵Men jag för min del har icke gjort bruk av någon sådan förmån. Detta skriver jag nu icke, för att jag själv skall få någon sådan; långt hellre ville jag dö. Nej, ingen skall göra min berömmelse om intet.

¹⁶Ty om jag förkunnar evangelium, så är detta ingen berömmelse för mig. Jag måste ju så göra; och ve mig, om jag icke förkunnade evangelium!

¹⁷Gör jag det av egen drift, så har jag rätt till lön; men då jag nu icke gör det av egen drift, så är den syssla som jag är betrodd med allenast en livegen förvaltares[1]. --

¹⁸Vilken är alltså min lön? Jo, just den, att när jag förkunnar evangelium, så gör jag detta utan kostnad för någon, i det att jag avstår från att göra bruk av den rättighet jag har såsom förkunnare av evangelium.

¹⁹Ty fastän jag är fri och oberoende av alla, har jag dock gjort mig till allas tjänare, för att jag skall vinna dess flera.

²⁰För judarna har jag blivit såsom en jude, för att kunna vinna judar; för dom som stå under lagen har jag, som själv icke står under lagen, blivit såsom stode jag under lagen, för att kunna vinna dem som stå under lagen.

²¹För dem som äro utan lag har jag, som icke är utan Guds lag, men är i Kristi lag, blivit såsom vore jag utan lag, för att jag skall vinna dem som äro utan lag.

²²För de svaga har jag blivit svag, för att kunna vinna de svaga; för alla har jag blivit allt, för att jag i alla händelser skall frälsa några.

²³Men allt gör jag för evangelii skull, för att också jag skall bliva delaktig av dess goda.

²⁴I veten ju, att fastän de som löpa på tävlingsbanan allasammans löpa, så vinner allenast en segerlönen. Löpen såsom denne, för att I mån vinna lönen.

²⁵Men alla som vilja deltaga i en sådan tävlan pålägga sig återhållsamhet i alla stycken: dessa för att vinna en förgänglig segerkrans, men vi för att vinna en oförgänglig.

²⁶Jag för min del löper alltså icke såsom gällde det ett ovisst mål; jag kämpar icke likasom en man som hugger i vädret.

²⁷Fastmer tuktar jag min kropp och kuvar den, för att jag icke, när jag predikar för andra, själv skall komma till korta vid provet. [1] Se Förvaltare i Ordförkl.

Första Korintierbrevet 9

¹Är jag icke en Apostel? Är jag icke fri? Hafver jag icke sett vår Herra Jesum Christum? Ären icke I mitt verk i Herranom?

²Är jag icke androm en Apostel, så är jag åtminstone edar Apostel; ty inseglet till mitt Apostlaämbete ären I, uti Herranom.

³Dem som mig fråga, är detta mitt svar:

⁴Hafve vi icke magt till att äta och dricka?

⁵Hafve vi icke magt att omföra med oss en hustru, som en systor är, såsom de andre Apostlar och Herrans bröder, och Cephas?

⁶Eller hafver jag och Barnabas allena icke magt sammaledes göra?

⁷Ho tjenar till krig på sin egen sold någon tid? Ho planterar en vingärd, och icke äter af hans frukt? Eller ho vaktar en hjord, och äter icke af hjordsens mjölk?

⁸Månn jag tala sådant efter menniskosätt? Säger ock icke lagen detsamma?

⁹Ty uti Mose lag är skrifvet: Du skall icke binda munnen till på oxan, som tröskar. Månn Gudi vara omsorg om oxar?

¹⁰Säger han icke det allt för våra skull? Ty för våra skull är det skrifvet: Att den som plöjer, han skall plöja på en förhoppning, och den som tröskar, han skall tröska på en förhoppning, att han må af sitt hopp delaktig varda.

¹¹Hafve vi nu fått eder det andeligit är; synes eder det mycket vara, att vi uppskäre edor lekamliga ting?

¹²Äro andre vordne delaktige i denna magten när eder; hvi icke mycket mer vi? Men vi hafve sådana magt icke brukat; utan vi lidom allahanda, att vi icke något hinder göra skole Christi Evangelio.

¹³Veten I icke, att de som offra, de hafva sina näring af offret; och de som sköta altaret, de varda ock altaret åtnjutande?

¹⁴Så hafver ock Herren skickat, att de, som förkunna Evangelium, skola ock hafva sina näring af Evangelio.

¹⁵Men jag hafver dess intet brukat. Jag skrifver ock icke fördenskull derom, att sa ske skall med mig; jag vore heldre död, än att någor skulle min berömmelse om intet göra.

¹⁶Ty att jag förkunnar Evangelium, deraf må jag icke berömma mig; ty jag måste det göra, och ve mig, om jag Evangelium icke förkunnar.

¹⁷Gör jag det gerna, så varder mig lönt; men gör jag det nödigt, så är mig dock det ämbetet befaldt.

¹⁸Hvad är då nu min lön? Nämliga att jag predikar Christi Evangelium, och gör det för intet; på det jag icke skall missbruka mina magt, som jag hafver uti Evangelio.

¹⁹Derföre, ändock jag är fri för hvar man, hafver jag likväl gjort mig till hvars mans tjenare, på det jag må vinna dess flera.

²⁰Judomen är jag vorden såsom en Jude, på det jag skall vinna Judarna; dem som under lagen äro, är jag vorden lika som jag under lagen vore, på det jag skall vinna dem, som under lagen äro.

²¹Dem, som utan lag äro, är jag vorden lika som jag utan lag vore; ändock jag icke är utan Guds lag, utan är i Christi lag; på det jag dem vinna må, som utan lag äro.

²²Dem svagom är jag svag vorden, på det jag vinna må de svaga; jag är hvarjom månne vorden allahanda, på det jag skall ju några saliga göra.

²³Men sådant gör jag för Evangelii skull, på det jag skall varda dess delaktig.

²⁴Veten icke I, att de som löpa på vädjobanan, alle löpa de; men en får lönen? Löper så, att I fån det.

²⁵Ty hvar och en som kämpar, han hafver återhåll i all ting; de deruppå, att de skola få en förgängelig krono; men vi en oförgängelig.

²⁶Men jag löper icke såsom till något ovisst; så kämpar jag icke, såsom den som hugger i vädret;

²⁷Utan jag späker min lekamen, och under kuf var hon om; på det jag icke predikar androm, och varder sjelfver straffelig.