Fjärde Moseboken 31

¹Och HERREN talade till Mose och sade:

²»Kräv ut hämnd för Israels barn midjaniterna; sedan skall du samlas till dina fäder.

³Då talade Mose till folket och sade: »Låten en del av edra män väpna sig till strid; dessa skola tåga mot Midjan och utföra HERRENS hämnd på Midjan.

⁴Tusen man ur var och en särskild av Israels alla stammar skolen I sända ut i striden.»

⁵Så avlämnades då ur Israels ätter tusen man av var stam: tolv tusen man, väpnade till strid.

⁶Och Mose sände dessa, tusen man av var stam, ut i striden; han sände med dem Pinehas, prästen Eleasars son, ut i striden, och denne tog med sig de heliga redskapen och larmtrumpeterna.

⁷Och de gingo till strids emot Midjan, såsom HERREN hade bjudit Mose, och dräpte allt mankön.

⁸Och jämte andra som då blevo slagna av dem dräptes ock de midjanitiska konungarna Evi, Rekem, Sur, Hur och Reba, fem midjanitiska konungar; Bileam, Beors son, dräpte de ock med svärd.

⁹Och Israels barn förde Midjans kvinnor och barn bort såsom fångar; och alla deras dragare och all deras boskap och allt deras övriga gods togo de såsom byte.

¹⁰Och alla deras städer, i de trakter där de bodde, och alla deras tältläger brände de upp i eld.

¹¹Och de togo med sig allt bytet, och allt vad de hade rövat, både människor och boskap.

¹²Och de förde fångarna och det rövade och bytet fram till Mose och prästen Eleasar och Israels barns menighet i lägret på Moabs hedar, som ligga vid Jordan mitt emot Jeriko.

¹³Och Mose och prästen Eleasar och alla menighetens hövdingar gingo dem till mötes utanför lägret.

¹⁴Men Mose förtörnades på krigsbefälet, över- och underhövitsmännen, när de kommo tillbaka från sitt krigståg.

¹⁵Mose sade till dem: »Haven I då låtit alla kvinnorna leva?

¹⁶Det var ju de som, på Bileams inrådan, förledde Israels barn till att begå otrohet mot HERREN i saken med Peor, och som därigenom vållade att en hemsökelse kom över HERRENS menighet.

¹⁷Så dräpen nu alla gossebarn, och dräpen alla kvinnor som hava haft med män, med mankön, att skaffa.

¹⁸Men alla flickebarn som icke hava haft med mankön att skaffa, dem mån I låta leva för eder räkning.

¹⁹Själva skolen I nu lägra eder utanför lägret, i sju dagar. Var och en av eder som har dräpt någon människa, och var och en som har kommit vid någon slagen skall rena sig på tredje dagen och på sjunde dagen -- såväl I själva som edra fångar.

²⁰Alla kläder och allt som är förfärdigat av skinn och allt som är gjort av gethår och alla redskap av trä skolen I ock rena åt eder.»

²¹Och prästen Eleasar sade till stridsmännen som hade deltagit i kriget: Detta är den lagstadga som HERREN har givit Mose:

²²Guld och silver, koppar, järn, tenn och bly,

²³allt sådant som tål eld, skolen I låta gå genom eld, så bliver det rent; dock bör det tillika renas med stänkelsevatten. Men allt som icke tål eld skolen I låta gå genom vatten.

²⁴Och I skolen två edra kläder på sjunde dagen, så bliven I rena; därefter fån I gå in i lägret.

²⁵Och HERREN talade till Mose och sade:

²⁶Över det tagna rovet, både människor och boskap, skall du göra en beräkning, du tillsammans med prästen Eleasar och huvudmännen för menighetens familjer;

²⁷sedan skall du dela rovet i två delar, mellan de krigare som hava varit med i striden och hela den övriga menigheten.

²⁸Och du skall låta det krigsfolk som har varit med i striden giva var femhundrade av människor, fäkreatur, åsnor och får såsom skatt åt HERREN.

²⁹Så mycket skall tagas av den hälft som tillfaller dem, och du skall giva detta åt prästen Eleasar såsom en gärd åt HERREN.

³⁰Men ur den hälft som tillfaller de övriga israeliterna skall du uttaga var femtionde av människor, sammalunda av fäkreatur, åsnor och får, korteligen, av all boskap, och detta skall du giva åt leviterna, som det åligger att iakttaga vad som är att iakttaga vid HERRENS tabernakel.

³¹Och Mose och prästen Eleasar gjorde såsom HERREN hade bjudit Mose.

³²Och rovet, nämligen återstoden av det byte som krigsfolket hade tagit utgjorde: av får sex hundra sjuttiofem tusen,

³³av fäkreatur sjuttiotvå tusen,

³⁴av åsnor sextioett tusen,

³⁵och av människor, sådana kvinnor som icke hade haft med mankön att skaffa, tillsammans trettiotvå tusen personer.

³⁶Och hälften därav, eller den del om tillföll dem som hade varit med striden, utgjorde: av får ett antal av tre hundra trettiosju tusen fem hundra,

³⁷varav skatten åt HERREN utgjorde sex hundra sjuttiofem får;

³⁸av fäkreatur trettiosex tusen, varav skatten åt HERREN sjuttiotvå;

³⁹av åsnor trettio tusen fem hundra, varav skatten åt HERREN sextioen;

⁴⁰av människor sexton tusen, varav skatten åt HERREN trettiotvå personer.

⁴¹Och skatten, den för HERREN bestämda gärden, gav Mose åt prästen Eleasar, såsom HERREN hade bjudit Mose.

⁴²Och den hälft, som tillföll de övriga israeliterna, och som Mose hade avskilt från krigsfolkets,

⁴³denna hälft, den som tillföll menigheten, utgjorde: av får tre hundra trettiosju tusen fem hundra,

⁴⁴av fäkreatur trettiosex tusen,

⁴⁵av åsnor trettio tusen fem hundra

⁴⁶och av människor sexton tusen.

⁴⁷Och ur denna hälft, som tillföll de övriga israeliterna, uttog Mose var femtionde, både av människor och av boskap, och gav detta åt leviterna, som det ålåg att iakttaga vad som var att iakttaga vid HERRENS tabernakel, allt såsom HERREN hade bjudit Mose.

⁴⁸Och befälhavarna över härens avdelningar, över- och underhövitsmännen, trädde fram till Mose.

⁴⁹Och de sade till Mose: »Dina tjänare hava räknat antalet av de krigsmän som vi hava haft under vårt befäl, och icke en enda fattas bland oss.

⁵⁰Därför hava vi nu såsom en offergåva åt HERREN burit fram var och en del som han har kommit över av gyllene klenoder, armband av olika slag, ringar, örhängen och halssmycken, detta för att bringa försoning för oss inför HERRENS ansikte.»

⁵¹Och Mose och prästen Eleasar togo emot guldet av dem, alla slags klenoder.

⁵²Och guldet som gavs såsom gärd åt HERREN av över- och underhövitsmännen utgjorde sammanlagt sexton tusen sju hundra femtio siklar.

⁵³Manskapet hade tagit byte var och en för sig.

⁵⁴Och Mose och prästen Eleasar togo emot guldet av över- och underhövitsmännen och buro in det i uppenbarelsetältet, för att det skulle bringa Israels barn i åminnelse inför HERRENS ansikte.

Fjärde Moseboken 31

¹Och Herren talade med Mose, och sade:

²Hämna Israels barn öfver de Midianiter, att du sedan församkar dig till ditt folk.

³Så talade Mose med folket, och sade: Väpner män af eder till härs emot de Midianiter, att de hämnas Herran öfver de Midianiter;

⁴Utu hvart slägte ett tusend, så att I skicken i hären af alla Israels slägter.

⁵Och de togo af Israels tusender, ju tusende af hvart slägtet, tolftusende väpnade till härs.

⁶Och Mose skickade dem med Pinehas, Prestens Eleazars son, i här, och de helga tygen, och de klangtrummeter i hans hand.

⁷Och de förde hären emot de Midianiter, såsom Herren hade budit Mose; och slogo ihjäl allt det som mankön var.

⁸Dertill slogo de de Midianiters Konungar, med deras slagna, nämliga Evi, Rekem, Zur, Hur och Reba, de fem Midianiters Konungar; Bileam, Beors son, slogo de ock med svärd.

⁹Och Israels barn togo till fångar de Midianiters qvinnor med deras barn; all deras boskap, alla deras håfvor, och allt deras gods skinnade de;

¹⁰Och uppbrände med eld alla deras städer, deras boningar och alla borger;

¹¹Och togo allt rof, och allt det till tagandes var, både menniskor och boskap;

¹²Och hade det till Mose, och till Presten Eleazar, och till menighetena af Israels barn, nämliga de fångar och den tagna boskapen, och det skinnade godset, uti lägret på de Moabiters mark, som ligger vid Jordan emot Jericho.

¹³Och Mose och Eleazar Presten, och alle Förstarna för menighetene, gingo emot dem ut för lägret.

¹⁴Och Mose vardt vred på härens höfvitsmän, som höfvitsmän voro öfver tusende, och öfver hundrade, och kommo utu hären och stridene;

¹⁵Och sade till dem: Hafven I låtit alla qvinnor lefva?

¹⁶Si, hafva icke de förvändt Israels barn, genom Bileams råd, till att synda emot Herran på Peor; och en plåga öfvergick Herrans menighet?

¹⁷Så slår nu ihjäl allt det som mankön är ibland barnen, och alla de qvinnor, som man känt och när legat hafva.

¹⁸Men all pigobarn, som icke ännu man känt, eller när legat hafva, dem låter för eder lefva.

¹⁹Och ligger utanför lägret i sju dagar, alle som någon slagit, eller den slagen var vederkommit hafven, på det I skolen rena eder på tredje och sjunde dagen; samt med dem som I till fångar gripit hafven.

²⁰Och all kläder, och all tyg af skinn, och allt skinnverk, och all träkäril skolen I skär göra.

²¹Och Presten Eleazar sade till krigsfolket, som i stridene varit hade: Detta är lagen, som Herren hafver budit Mose:

²²Guld, silfver, koppar, jern, tenn och bly:

²³Och allt det som eld lider, skolen I gå låta genom eld, och rena det, att det med stänkevattnena skärt varder; men allt det som icke lider eld, skolen I låta gå genom vatten;

²⁴Och skolen två eder kläder på sjunde dagen, så varden I rene; sedan skolen I komma i lägret.

²⁵Och Herren talade med Mose, och sade:

²⁶Tag summona af fångarnas rof, både af menniskor och af boskap, du och Eleazar Presten, och de öfverste fäderna i menighetene;

²⁷Och gif dem hälftena, som utgingo i hären, och stridt hafva, och andra hälftena menighetene.

²⁸Och du skall häfoffra Herranom af stridsmännernas del, som i hären voro, ju af femhundrade ena själ, både i menniskor, fä, åsnar och får.

²⁹Af deras hälfte skall du taga det, och få det Prestenom Eleazar, till att häfoffra det Herranom.

³⁰Men af den hälften, som Israels barn tillkommer, skall du ju af femtio taga ett stycke, både af menniskor, fä, åsnar och får, och af allom fänad, och skall gifva det Leviterna, som taga vara på Herrans tabernakels vakt.

³¹Och Mose, och Eleazar Presten, gjorde såsom Herren hade budit Mose.

³²Och det öfriga bytet, som krigsfolket röfvat hade, var sexhundradetusend, fem och sjutio tusend får;

³³Tu och sjutio tusend nöt;

³⁴Ett och sextio tusend åsnar;

³⁵Och qvinnfolk, som icke hade känt man eller när legat, tu och tretio tusend själar,

³⁶Och den hälften, som dem tillkom, som i stridene varit hade, var i talet trehundradetusend, sju och tretio tusend, och femhundrade får;

³⁷Deraf vordo Herranom sexhundrade fem och sjutio får.

³⁸Item sex och tretio tusend nöt; deraf vordo Herranom tu och sjutio.

³⁹Item tretiotusend och femhundrade åsnar; deraf vordo Herranom en och sextio.

⁴⁰Item menniskors själar, sextontusend själar; deraf vordo Herranom två och tretio.

⁴¹Och Mose fick det Herrans häfoffret Prestenom Eleazar, såsom Herren honom budit hade.

⁴²Men den andra hälften, som Mose Israels barnom tillbytt hade ifrå krigsmännerna;

⁴³Nämliga den hälften, som menighetene tillkom, var ock trehundradetusend, sju och tretio tusend, femhundrade får;

⁴⁴Sex och tretio tusend nöt;

⁴⁵Tretiotusend och femhundrade åsnar;

⁴⁶Och sextontusend menniskors själar.

⁴⁷Och Mose tog af denna hälftene, som Israels barnas var, ju ett stycke af femtio, både af fänaden och af menniskor, och fick det Leviterna, som togo vara på Herrans tabernakels vakt; såsom Herren hade budit Mose.

⁴⁸Och de som höfvitsmännerna voro öfver de tusend i krigsfolket, nämliga öfver tusend, och öfver hundrade, gingo fram till Mose;

⁴⁹Och de sade till honom: Dine tjenare hafva tagit summona af krigsfolket, som under våra händer varit hafva, och der fattas icke en.

⁵⁰Derföre bäre vi Herranom gåfvor, hvad som hvar och en funnit hafver af gyldene tyg, kedjor, armsmide, ringar, örnaringar och spann, att våra själar måga varda försonada för Herranom.

⁵¹Och Mose med Prestenom Eleazar tog af dem guldet i allahanda tyg.

⁵²Och allt gulds häfoffer, som de Herranom häfoffrade, var sextontusend, sjuhundrade och femtio siklar, af höfvitsmännerna öfver tusend, och öfver hundrade.

⁵³Förty krigsfolket hade röfvat hvar och en för sig.

⁵⁴Och Mose med Prestenom Eleazar tog guldet af höfvitsmännerna öfver tusend, och öfver hundrade, och båro det in uti vittnesbördsens tabernakel, Israels barnom till en åminnelse för Herranom.