Daniel 12

¹På den tiden skall Mikael träda upp, den store fursten som står såsom försvarare för dina landsmän; och då kommer en tid av nöd, vars like icke har funnits, allt ifrån den dag då människor blevo till och ända till den tiden. Men på den tiden skola av ditt folk alla de varda frälsta, som finnas skrivna i boken.

²Och många av dem som sova i mullen skola uppvakna, somliga till evigt liv, och somliga till smälek och evig blygd.

³De förståndiga skola då lysa, såsom fästet lyser, och de som hava fört de många till rättfärdighet såsom stjärnor, alltid och evinnerligen.

⁴Men du, Daniel, må gömma dessa ord och försegla denna skrift intill ändens tid; många komma att rannsaka den, och insikten skall så växa till.»

⁵När nu jag, Daniel, såg till, fick jag se två andra stå där, en på flodens ena strand, och en på dess andra strand.

⁶Och en av dem sade till mannen som var klädd i linnekläder, och som stod ovanför flodens vatten: »Huru länge dröjer det, innan änden kommer med dessa förunderliga ting?»

⁷Och jag hörde på mannen som var klädd i linnekläder, och som stod ovanför flodens vatten, och han lyfte sin högra hand och sin vänstra hand upp mot himmelen och svor vid honom som lever evinnerligen att efter en tid, och tider, och en halv tid, och när det heliga folkets makt hade blivit krossad i grund, då skulle allt detta varda fullbordat.

⁸Och jag hörde detta, men förstod det icke; och jag frågade: »Min herre, vad bliver slutet på allt detta?»

⁹Då sade han: »Gå, Daniel, ty dessa ord skola förbliva gömda och förseglade intill ändens tid.

¹⁰Många skola varda renade och tvagna och luttrade, men de ogudaktiga skola öva sin ogudaktighet, och ingen ogudaktig skall förstå detta; men de förståndiga skola förstå det.

¹¹Och från den tid då det dagliga offret bliver avskaffat och förödelsens styggelse[1] uppställd skola ett tusen två hundra nittio dagar förgå.

¹²Säll är den som förbidar och hinner fram till ett tusen tre hundra trettiofem dagar.

¹³Men gå du åstad mot ändens tid; sedan du har vilat, skall du uppstå till din del, vid dagarnas ände.» [1] Se Förödelsens styggelse i Ordförkl.

Daniel 12

¹På samma tiden skall den store Försten Michael, som för ditt folk står, upresa sig; ty en sådana bedröfwad tid skall komma, at ingen slik warit hafwer, ifrå den tid menniskor hafwa warit til, intil den tiden: Uti den samma tiden skall ditt folk frälst warda, alle de som i bokene skrifne äro.

²Och månge de, som under jordene sofwa ligga, skola upwakna, somlige til ewigt lif, somlige til ewig försmädelse och blygd.

³Men Lärarena skola lysa såsom himmelens sken, och de som många underwisa till rättfärdighet, såsom stjernor i ewighet.

⁴Och du, Daniel, fördölj dessa orden, och besegla denna skriftena intil den yttersta tiden; så skola månge deröfwer komma, och finna et stort förstånd.

⁵Och jag, Daniel, såg, och si, der stodo twå andre, en på denna stranden wid älfwena, en annar på den andra strandene.

⁶Och han sade til den, som i linkläder ofwan uppå älfwenes watn stod: När skall då änden warda med sådana under?

⁷Och jag lydde til den mannen, som i linkläden stod ofwan uppå watnena; och han hof up sina högra och wenstra hand til himmelen, och swor wid honom som lefwer ewinnerliga, at det skulle wara til en tid, och några tider, och en half tid; och när dess heliga folkens förskingring en ända hafwer, så skall allt sådant ske.

⁸Och jag hörde det, men jag för stod det intet; och jag sade: Min Herre, hwad skall ske derefter?

⁹Han sade: Gack, Daniel, ty det är fördoldt och besegladt intil yttersta tiden.

¹⁰Månge skola renade, luttrade och bepröfwade warda; och de ogudaktige skola föra et ogudaktigt wäsende; och de ogudaktige skola intet aktat; men de förståndige skola aktat.

¹¹Och ifrå den tiden, när det dageliga offret borttaget, och förödelsens styggelse upsatt warder, skall wara tusende tuhundrade och niotio dagar.

¹²Wäl är honom, som då förbidar, och räcker intil tusende trehundrad och fem och tretio dagar.

¹³Men du, Daniel, gack bort, til dess änden kommer, och hwila dig, at du må upstå i dinom del, när dagarne hafwa ända.