Daniel 11

¹Och jag stod vid hans sida såsom hans stöd och värn i medern Darejaves' första regeringsår.

²Och nu skall jag förkunna för dig vad visst är. Se, ännu tre konungar skola uppstå i Persien, och den fjärde skall förvärva sig större rikedomar än någon av de andra, och när han har blivit som starkast genom sina rikedomar, skall han uppbjuda all sin makt mot Javans rike.

³Sedan skall en väldig konung uppstå, och han skall härska med stor makt och göra vad han vill.

⁴Men knappt har han uppstått, så skall hans rike brista sönder och bliva delat efter himmelens förra väderstreck; och det skall icke tillfalla hans avkomlingar eller förbliva lika mäktigt som när han hade makten; ty hans rike skall omstörtas och tillfalla andra än dem.

⁵Och konungen i Söderlandet skall bliva mäktig, så ock en av hans furstar; ja, denne skall bliva en ännu mäktigare härskare än han själv, och hans herradöme skall bliva stort.

⁶Och efter några år skola de förbinda sig med varandra, och Söderlandskonungens dotter skall draga till konungen i Nordlandet för att komma åstad förlikning. Men hon skall icke kunna behålla den makt hon vinner, ej heller skall han och hans makt bliva beståndande; utan hon skall bliva given till pris, hon jämte dem som läto henne draga dit, både hennes fader och den man som i sin tid tog henne till sig.

⁷Men av telningarna från hennes rot skall en stiga upp på hans plats; denne skall draga mot Nordlandskonungens här och tränga in i hans fäste och göra med folket vad han vill och behålla övermakten.

⁸Deras gudar och beläten och deras dyrbara håvor, både silver och guld, skall han ock föra såsom byte till Egypten. Sedan skall han i några år lämna Nordlandskonungen i ro.

⁹Däremot skall denne tränga in i Söderlandskonungens rike, men han skall få vända tillbaka till sitt land igen.

¹⁰Och hans söner skola rusta sig till strid och samla en väldig krigs här; och den skall rycka fram och svämma över och utbreda sig; och den skall komma igen, och striden skall föras ända fram till hans fäste.

¹¹Då skall konungen i Söderlandet resa sig i förbittring och draga ut och strida mot konungen i Nordlandet; och denne skall ställa upp en stor härskara, men den härskaran skall varda given i den andres hand.

¹²När då härskaran är sin kos, växer hans övermod; men om han än han slagit ned tiotusenden, får han dock icke makten.

¹³Konungen i Nordlandet skall ställa upp en ny härskara, större än den förra; och efter en tid av några år skall han komma med en stor krigshär och stora förråd.

¹⁴Vid samma tid skola många andra resa sig mot konungen i Söderlandet; våldsmän av ditt eget folk skola ock upphäva sig, för att synen skall fullbordas; men dessa skola falla.

¹⁵Och konungen i Nordlandet skall rycka an och kasta upp vallar och intaga en välbefäst stad; och Söderlandets makt skall icke kunna hålla stånd, dess utvalda krigsfolk skall icke hava någon kraft till motstånd.

¹⁶Och han som rycker emot honom skall göra vad han vill, och ingen skall kunna stå emot honom; han skall sätta sig fast i »det härliga landet», och förstöring skall komma genom hans hand.

¹⁷Han skall rycka an med hela sitt rikes makt; dock är han hågad för förlikning, och en sådan skall han komma åstad. En av sina döttrar skall han giva åt honom till hustru, henne till fördärv. Men detta skall icke hava något bestånd och icke vara honom till gagn.

¹⁸Därefter skall han vända sig mot öländerna och intaga många; men en härförare skall göra slut på hans smädelser, ja, låta hans smädelser vända tillbaka över honom själv.

¹⁹Då skall han vända sig till sitt eget lands fästen; men han skall vackla och falla och sedan icke mer finnas till.

²⁰Och på hans plats skall uppstå en annan, en som låter en fogde draga igenom det land som är hans rikes prydnad; men efter några dagar skall han störtas, dock icke genom vrede, ej heller i krig.

²¹Och på hans plats skall uppstå en föraktlig man, åt vilken konungavärdighet icke var ämnad; oförtänkt skall han komma och bemäktiga sig riket genom ränker.

²²Och översvämmande härar skola svämmas bort för honom och krossas, så ock förbundets furste.

²³Från den stund då man förbinder sig med honom skall han bedriva svek. Han skall draga åstad och få övermakten, med allenast litet folk.

²⁴Oförtänkt skall han falla in i landets bördigaste trakter, och skall göra ting som hans fäder och hans fäders fäder icke hade gjort; byte och rov och gods skall han strö ut åt sitt folk; och mot fästena skall han förehava anslag, intill en viss tid.

²⁵Och han skall uppbjuda sin kraft; och sitt mod emot konungen i Söderlandet och komma med en stor här, men konungen i Söderlandet skall ock rusta sig till strid, med en mycket stor och talrik här; dock skall han icke kunna hålla stånd, för de anslags skull som göras mot honom.

²⁶De som äta hans bröd skola störta honom. Och hans här skall svämma över, och många skola bliva slagna och falla.

²⁷Båda konungarna skola hava ont i sinnet, där de sitta tillhopa vid samma bord, skola de tala lögn, men det skall icke hava någon framgång; ty ännu dröjer änden, intill den bestämda tiden.

²⁸Han skall vända tillbaka till sitt land med stora förråd, och han skall lägga planer mot det heliga förbundet; och när han har fullbordat dem, skall han vända tillbaka till sitt land.

²⁹På bestämd tid skall han sedan åter draga åstad mot Söderlandet, men denna senare gång skall det ej gå såsom den förra.

³⁰Ty skepp från Kittim skola komma emot honom, och han skall förlora modet. Då skall han vända om och rikta sin vrede mot det heliga förbundet och giva den fritt lopp. Och när han har kommit hem, skall han lyssna till dem som hava övergivit det heliga förbundet.

³¹Och härar, utsända av honom, skola komma och oskära helgedomens fäste och avskaffa det dagliga offret och ställa upp förödelsens styggelse[1].

³²Och dem som hava kränkt förbundet skall han med hala ord locka till helt avfall; men de av folket, som känna sin Gud, skola stå fasta och hålla ut.

³³Och de förståndiga bland folket skola lära många insikt; men de skola bliva hemsökta med svärd och eld, med fångenskap och plundring, till en tid;

³⁴dock skall under hemsökelsen en liten seger beskäras dem, och många skola då av skrymteri sluta sig till dem.

³⁵Hemsökelsen skall träffa somliga av de förståndiga, för att en luttring skall ske bland dem, så att de varda renade och tvagna till ändens tid; ty ännu dröjer denna, intill den bestämda tiden.

³⁶Och konungen skall göra vad han vill och skall förhäva sig och uppträda stormodigt mot allt vad gud heter; ja, mot gudars Gud skall han tala sådant att man måste förundra sig. Och allt skall lyckas honom väl, till dess att vredens tid är ute, då när det har skett, som är oryggligt beslutet.

³⁷På sina fäders gudar skall han icke akta, ej heller skall han akta på den som är kvinnors lust eller på någon annan Gud, utan han skall uppträda stormodigt mot dem alla.

³⁸Men fästenas gud skall han i stället ära; en gud som hans fäder icke hava känt skall han ära med guld och silver och ädla stenar och andra dyrbara ting.

³⁹Och mot starka fästen skall han med en främmande guds hjälp göra vad honom lyster; dem som erkänna denne skall han bevisa stor ära, han skall sätta dem att råda över många, och han skall utskifta jord åt dem till belöning.

⁴⁰Men på ändens tid skall konungen i Söderlandet drabba samman med honom; och konungen i Nordlandet skall storma fram mot denne med vagnar och ryttare och många skepp, och skall falla in i främmande länder och svämma över och utbreda sig.

⁴¹Han skall ock falla in i »det härliga landet», och många andra länder skola bliva hemsökta; men dessa skola komma undan hans hand: Edom och Moab och huvuddelen av Ammons barn.

⁴²Ja, han skall uträcka sin hand mot främmande länder, och Egyptens land skall icke slippa undan;

⁴³han skall bemäktiga sig skatter av guld och silver och allahanda dyrbara ting i Egypten; och libyer och etiopier skola följa honom åt.

⁴⁴Då skall han från öster och norr få höra rykten som förskräcka honom; och kan skall draga ut i stor vrede för att förgöra många och giva dem till spillo.

⁴⁵Och sina palatstält skall han slå upp mellan havet och helgedomens härliga berg. Men han går till sin undergång, och ingen skall finnas, som hjälper honom.» [1] Se Förödelsens styggelse i Ordförkl.

Daniel 11

¹Jag stod ock med honom uti första årena Darios, den Medens, til at hjelpa och styrka honom.

²Och nu will jag underwisa dig, hwad som i sanning ske skall: Si, tre Konungar skola ännu blifwa i Persien; men den fjerde skall få större rikedomar än alle andre: Och som han i sina rikedomar är aldramägtigast, skall han upwäcka alla emot det riket i Grekeland.

³Sedan skall en mägtig Konung upkomma, och regera med stora magt, och skall göra ehwad han will.

⁴Och som han är kommen uppå det högsta, skall hans rike brista, och dela sig i fyra himmelens wäder; dock icke til hans affödo, ej heller med sådana magt, som hans warit hafwer; ty hans rike warder utrotadt, och skall komma främmandom til lott.

⁵Och Konungen i Söderlanden, den en af hans Förstar är, skall mägtig warda; men emot honom skall ock en mägtig warda, och regera, hwilkens wälde skall stort warda.

⁶Efter någor år skola de befrynda sig tilhopa; och Konungens dotter i Söderlanden skall komma til Konungen i Nordlanden, til at göra en förening; men hon warder icke blifwandes wid arms magt, ej heller hennes säd ståndandes; utan hon skall warda öfwergifwen, samt med dem som henne framförde, och med barnena, och med dem som henne en tid långt wid magt hållit hade.

⁷Men en Telning af hennes slägte skall upkomma, han skall komma med härs kraft, och falla in uti Konungens fäste i Nordlanden, och skall blifwa wid sig, och få öfwerhandena.

⁸Och han skall bortföra deras gudar och beläten, samt med de kosteliga klenodier, både af silfwer och guld, in uti Egypten; och skall blifwa wäl ståndandes för Konungenom i Nordlanden i någor år.

⁹Och då han hafwer dragit igenom det riket, skall han draga hem i sitt land igen.

¹⁰Men hans söner skola warda wrede, och samka tilhopa många härar; och den ene skall komma, och fara fram åt såsom en flod, och åter reta den andra til wrede inför hans fäste.

¹¹Då skall Konungen i Söderlanden warda wred, draga ut och skrida med Konungenom i Nordlanden; och skall hemta tilhopa en så stor hop, at den andre hopen skall warda gifwen honom i hans hand:

¹²Och han skall föra samma hop bort; och skall hans hjerta förhäfwa sig deraf, at han så mång tusend underlagt hafwer; men dermed får han intet öfwerhandena med honom.

¹³Ty Konungen af Nordlanden skall åter samka en större hop tilsammans, än de förre war; och efter någor år skall han draga dit med stor härs kraft, och med stora rikedomar.

¹⁴Och på samma tid skola månge sätta sig upp emot Konungen af Söderlanden; skola ock desslikes någre affällige af dino folke uphäfwa sig, och upfylla prophetien och falla.

¹⁵Alltså skall Konungen af Nordlanden draga ut, och bolwerk göra, och winna fasta städer; och Söderlandens armar skola icke kunna förtagat, och hans bästa folk skola icke kunna stå emot;

¹⁶Utan han skall, när han kommer til honom, skaffa sin wilja, och ingen skall kunna stå honom emot; han skall ock komma in uti det lustiga landet, och skall förderfwat genom dess hand.

¹⁷Och skall ställa der sitt ansikte efter, at han må komma med allo sins rikes magt; men han skall förlika sig med honom, och skall gifwa honom sina dotter til hustru, på det han skall förderfwa honom; dock skall det icke lyckas honom, och der warder intet af.

¹⁸Derefter skall han wända sig emot öarna, och winna många af dem; men en Förste skall twinga honom, så at han måste wända igen med skam; på det honom icke skall wederfaras mer skam.

¹⁹Alltså skall han wända tilbaka til sins lands fäste, och skall stöta sig och falla, så at man intet skall finna honom mer.

²⁰Och i hans stad skall en upkomma, hwilken sitta skall uti Konungsliga äro, som en öfwerträdare och tyrann; men efter få dagar skall han förgås, dock hwarken genom wrede eller strid.

²¹Uti hans stad skall upkomma en föraktelig man, hwilkom riksens ära intet betänkt war: Han skall komma, och få sin wilja, och intaga riket med sötom ordom.

²²Och de armar, hwilke såsom en flod komma, skola för honom, såsom med ene flod, öfwerfallne och sönderbrutne warda; dertil ock den Försten, som förbundet med gjordt war.

²³Ty sedan han med honom befryndad är, skall han listeliga handla med honom; och skall draga up, och warda honom öfwermägtig med fögo folk.

²⁴Och der skall lyckas honom, så at han skall komma inuti bästa städerna i landena, och skall beskaffa, det hans fäder eller föräldrar icke göra kunde, med rof, skinneri och byte, och skall fara efter de fasta städer, och det en tid långt.

²⁵Och han skall upwäcka sina magt och sitt hjerta emot Konungen i Söderlanden, med stor härs kraft: Då skall Konungen af Söderlanden uprett warda til strid, med en stor mägtig härs kraft; men han blifwer intet beståndandes; ty förräderi skall warda gjordt emot honom.

²⁶Ja, de som hans bröd äta, de skola hjelpa til at förderfwa honom, och hans här undertrycka, så at ganska månge skola slagne warda.

²⁷Och båda Konungarnas hjerta skall tänka til, huru de skola göra hwarannan skada, och skola dock öfwer et bord tala falskeliga med hwarannan; men det skal fela dem; ty änden är ännu bestämd in uppå en annan tid.

²⁸Sedan skall han draga hem igen med stora rikedomar, och skall ställa sitt hjerta emot det helga förbundet: Der warder han något beskaffandes, och sedan draga hem i sitt land igen.

²⁹Derefter skall han åter, på belägen tid, draga emot Söderlanden; men det skall icke lyckas honom i den andra resone, såsom i den första.

³⁰Ty af Chittim skola skepp komma emot honom, så at han skall warda förtwiflad, och måste wända tilbaka igen: Då skall han förgrymma sig emot det helga förbundet, och skall beskaffat, och skall se sig om, och draga dem til sig, som det helga förbundet öfwergifwa.

³¹Och hans armar skola der stå; de skola oskära helgedomen i fästet, och aflägga det dageliga offret, och upsätta en förödnings styggelse.

³²Och han skall skrymta, och gifwa dem ogudaktigom, som förbundet öfwerträda, god ord; men det folk, som sin Gud känna, skola förmanna sig, och beskaffat.

³³Och de förståndige i folket skola lära många andra; derföre skola de förföljde warda med swärd, eld, fängelse och rof, en tid långt.

³⁴Men i den samma förföljelsen skall dem likwäl ske en liten hjelp; dock skola månge gifwa sig til dem bedrägeliga.

³⁵Och de förståndige skola somlige förföljde warda, på det de skola warda bepröfwade, rene och klare, til dess at det får en ända; ty det är ännu en annar tid för handene.

³⁶Och Konungen skall göra ehwad han will, och skall uphäfwa och upkasta sig öfwer allt det Gud är, och skall grufweliga tala emot den, som är alla gudars Gud, och det skall lyckas honom, intil des wreden är ute; ty det är beslutit, huru länge det skall wara.

³⁷Och sina fäders Gud skall han intet akta: Han skall icke akta uppå qwinnokärlek, eller uppå någon gud; ty han skall upsätta sig emot alla.

³⁸Men sin egen gud, Maussim, skall han dyrka; ty en gud, der hans fäder intet af wisst hafwa, den skall han ära, med guld, silfwer, ädla stenar och klenodier.

³⁹Och han skall göra dem stora äro, som hjelpa honom stärka Maussim, med den främmande guden, som han utwalt hafwer; och skall göra dem til Herrar öfwer stora rikedomar, och utskifta dem landet til lön.

⁴⁰Och på ändalyktene skall Konungen af Söderlanden stötas med honom; och Konungen af Nordlanden skall församla sig emot honom, med wagnar, resenärer, och mång skepp, och skall infalla i landen, och förderfwa, och draga derigenom:

⁴¹Och skall infalla uti det lustiga landet, och månge skola dräpne warda; men desse skola undslippa hans hand, Edom, Moab och Ammons barns Förstar.

⁴²Och han skall sända sina magt i landen, och Egypten skall icke undslippa honom;

⁴³Utan han skall med sitt indragande warda rådandes öfwer gyldene och silfwer skatter, och öfwer all klenodier i Egypten, Libyen och Ethiopien.

⁴⁴Men et rykte skall förskräcka honom, af östan och af nordan; så at han skall draga ut med stora wrede, i det sinnet, at han skall många förgöra och förderfwa.

⁴⁵Och han skall upslå sins palatses tjäll emellan hafwen, omkring det lustiga helga berget, til dess med honom warder en ände; och ingen skall hjelpa honom.