Andra Moseboken 31

¹Och HERREN talade till Mose och sade:

²Se, jag har kallat och nämnt Besalel, son till Uri, son till Hur, av Juda stam;

³och jag har uppfyllt honom med Guds Ande, med vishet och förstånd och kunskap och med allt slags slöjdskicklighet,

⁴till att tänka ut konstarbeten, till att arbeta i guld, silver och koppar,

⁵till att snida stenar för infattning och till att snida i trä, korteligen, till att utföra alla slags arbeten.

⁶Och se, jag har givit honom till medhjälpare Oholiab, Ahisamaks son, av Dans stam, och åt alla edra konstförfarna män har jag givit vishet i hjärtat. Dessa skola kunna göra allt vad jag har bjudit dig:

⁷uppenbarelsetältet, vittnesbördets ark, nådastolen därpå, alla uppenbarelsetältets tillbehör,

⁸bordet med dess tillbehör, den gyllene ljusstaken med alla dess tillbehör, rökelsealtaret,

⁹brännoffersaltaret med alla dess tillbehör, bäckenet med dess fotställning,

¹⁰de stickade kläderna och prästen Arons andra heliga kläder, så och hans söners prästkläder,

¹¹äntligen smörjelseoljan och den välluktande rökelsen till helgedomen. De skola utföra sitt arbete i alla stycken såsom jag har bjudit dig.

¹²Och HERREN talade till Mose och sade:

¹³Tala du till Israels barn och säg: Mina sabbater skolen I hålla, ty de äro ett tecken mellan mig och eder, från släkte till släkte, för att I skolen veta att jag är HERREN, som helgar eder.

¹⁴Så hållen nu sabbaten, ty den skall vara eder helig. Den som ohelgar den skall straffas med döden; ty var och en som på den dagen gör något arbete, han skall utrotas ur sin släkt.

¹⁵Sex dagar skall arbete göras, men på sjunde dagen är vilosabbat, en HERRENS helgdag. Var och en som gör något arbete på sabbatsdagen skall straffas med döden.

¹⁶Och Israels barn skola hålla sabbaten, så att de fira den släkte efter släkte, såsom ett evigt förbund.

¹⁷Den skall vara ett evärdligt tecken mellan mig och Israels barn; ty på sex dagar gjorde HERREN himmel och jord, men på sjunde dagen vilade han och tog sig ro.

¹⁸När han nu hade talat ut med; Mose på Sinai berg, gav han honom vittnesbördets två tavlor, tavlor av sten, på vilka Gud hade skrivit med sitt finger.

Andra Moseboken 31

¹Och HERren talade med Mose, och sade:

²Si, jag hafwer wid namn kallat Bezaleel, Uri son, Hurs sons, af Juda slägte;

³Och hafwer fyllt honom med Guds Anda; med wishet och förstånd, och konst, och med allahanda werk;

⁴Konsteliga till att arbeta på guld, silfwer, koppar;

⁵Konsteliga utskära och insätta stenar, och konsteliga timbra på trä; till att göra allahanda werk.

⁶Och si, jag hafwer fått honom till hjelp Aholiab, Ahisamachs son, af Dans slägte; och hafwer hwarjom och enom wisom gifwit wisdom i hjertat, att de göra skola allt det jag dig budit hafwer:

⁷Wittnesbördsens tabernakel, wittnesbördsens ark, nådastolen deruppå, och all tabernaklens tyg;

⁸Bordet och deß tyg; den sköna ljusastakan och all hans tyg; rökaltaret;

⁹Bränneoffersaltaret med all sin tyg; twättekaret med sinom fot;

¹⁰Ämbeteskläden, och de helga kläden Prestens Aarons, och hans söners kläder, till att tjena i Presterskapena;

¹¹Smörjooljona och rökwerk af speceri till helgedomen. Allt det jag hafwer budit dig, skola de göra.

¹²Och HERren talade med Mose, och sade:

¹³Tala till Israels barn, och säg: Håller min Sabbath; ty han är ett tecken emellan mig och eder, intill edra efterkommande, at I skolen weta, att jag är HERren, den eder helgar.

¹⁴Derföre håller min Sabbath; ty han skall wara eder helig. Den som ohelgar honom, han skall döden dö: Den som gör något arbete på honom, hans själ skall utrotad warda utu hans folk.

¹⁵Sex dagar skall man arbeta; men på sjunde dagen är Sabbath, HERrans helga hwila. Den som något arbete gör på Sabbathsdagen, han skall döden dö.

¹⁶Derföre skola Israels barn hålla Sabbath, att de med deras efterkommande hålla honom till ett ewigt förbund.

¹⁷Han är ett ewigt tecken emellan mig och Israels barn. Ty i sex dagar gjorde HERren himmel och jord, men på sjunde dagen höll han upp, och hwilte sig.

¹⁸Och då han hade uttalat med Mose på Sinai berg, gaf han honom twå wittnesbördsens taflor: De woro af sten, och skrefna med Guds finger.