Andra Moseboken 1

¹Och dessa äro namnen på Israels söner, som kommo till Egypten; med Jakob kommo de, var och en med sitt hus:

²Ruben, Simeon, Levi och Juda,

³Isaskar, Sebulon och Benjamin,

⁴Dan och Naftali, Gad och Aser.

⁵Tillsammans utgjorde de som hade utgått från Jakobs länd sjuttio personer; men Josef var redan förut i Egypten.

⁶Och Josef dog och alla hans bröder och hela det släktet.

⁷Men Israels barn voro fruktsamma och växte till och förökade sig och blevo övermåttan talrika, så att landet blev uppfyllt av dem.

⁸Då uppstod en ny konung över Egypten, en som icke visste av Josef.

⁹Och denne sade till sitt folk: »Se, Israels barns folk är oss för stort och mäktigt.

¹⁰Välan, låt oss då gå klokt till väga med dem; eljest kunde de ännu mer föröka sig; och om ett krig komme på, kunde de förena sig med våra fiender och begynna krig mot oss och sedan draga bort ur landet.»

¹¹Alltså satte man arbetsfogdar över dem och förtryckte dem med trälarbeten. Och de måste bygga åt Farao förrådsstäder, Pitom och Raamses.

¹²Men ju mer man förtryckte dem, dess mer förökade de sig, och dess mer utbredde de sig, så att man begynte gruva sig för Israels barn.

¹³Därför pålade egyptierna Israels barn ytterligare tvångsarbeten

¹⁴och förbittrade deras liv med hårt arbete på murbruk och tegel och med alla slags arbeten på marken korteligen, med tvångsarbeten av alla slag, som de läto dem utföra

¹⁵Och konungen i Egypten talade till de hebreiska kvinnor -- den ena hette Sifra, den andra Pua -- som hjälpte barnaföderskorna,

¹⁶han sade: »När I förlösen de hebreiska kvinnorna, så sen efter, då de föda: om det är ett gossebarn, så döden det; är det ett flickebarn, så må det leva.»

¹⁷Men hjälpkvinnorna fruktade Gud och gjorde icke såsom konungen i Egypten hade sagt till dem, utan läto barnen leva.

¹⁸Då kallade konungen i Egypten hjälpkvinnorna till sig och sade till dem: »Varför gören I så och låten barnen leva?»

¹⁹Hjälpkvinnorna svarade Farao: »De hebreiska kvinnorna äro icke såsom de egyptiska. De äro kraftigare; förrän hjälpkvinnan kommer till dem, hava de fött.»

²⁰Och Gud lät det gå väl för hjälpkvinnorna; och folket förökade sig och blev mycket talrikt.

²¹Eftersom hjälpkvinnorna fruktade Gud, lät han deras hus förkovras.

²²Då bjöd Farao allt sitt folk och sade: »Alla nyfödda gossebarn- skolen I kasta i Nilfloden, men all flickebarn mån I låta leva.»

Andra Moseboken 1

¹Desse äro namnen af Israels barn, som kommo in uti Egypten med Jacob; hwar och en kom derin med sitt hus:

²Ruben, Simeon, Levi, Juda,

³Isaschar, Zebulon, BenJamin,

⁴Dan, Naphtali, Gad, Asser.

⁵Och alla de själar, som utaf Jacobs länd utgångna wore, wore sjutio. Men Joseph war tillförene uti Egypten.

⁶Då nu Joseph död war, och alle hans bröder, och alle de som på den tiden lefwat hade;

⁷Wäxte Israels barn, och födde barn, och förökades, och worde ganska månge, så att de uppfyllde landet.

⁸Då wardt en ny Konung öfwer Egypten, hwilken intet wisste af Joseph.

⁹Han sade till sitt folk: Si, Israels barnas folk är mycket, och mera än wi.

¹⁰Nu wäl, wi wilje listeliga förlägga dem, att de icke warda så månge. Ty om något örlig påkomme mot oss, måtte de ock gifwa sig till wåra fiendar, och strida emot oss, och draga utu landet.

¹¹Och han satte öfwer dem arbetsfogdar, som dem betwinga skulle med träldom; ty man byggde Pharao de städer Pithom och Raamses till skatthus.

¹²Men ju mer betungade folket, ju mer det förökades och förwidgade sig; derföre woro de Israels barnom hätske.

¹³Och de Egyptier twingade Israels barn med obarmhertighet till att träla;

¹⁴Och gjorde deras lefwerne bittert, med swårt arbete på ler och tegel, och med allahanda släpande på markene, och med allahanda arbete, som de kunde dem pålägga med obarmhertighet.

¹⁵Och Konungen i Egypten sade till jordgummorna för de Ebreiska qwinnor; den ena het Siphra, och den andra Pua:

¹⁶När I hjelpen de Ebreiska qwinnor, och de skola föda; är det mankön, så dräper det; är det qwinnkön, så låter det lefwa.

¹⁷Men jordgummorna fruktade Gud, och gjorde ej som Konungen i Egypten sade dem; utan läto barnen lefwa.

¹⁸Då kallade Konungen i Egypten jordgummorna, och sade till dem: Hwarföre gören I det, att I låten lefwa barnen?

¹⁹Jordgummorna swarade Pharao: De Ebreiska qwinnor äro ej som de Egyptiska; förty de äro hårda qwinnor; förr än jordgumman kommer till dem, hafwa de födt.

²⁰Därföre gjorde Gud wäl emot jordgummorna; och folket förökades och wardt ganska mycket.

²¹Och efter jordgummorna fruktade Gud, byggde han dem hus.

²²Då böd Pharao allo sino folke, och sade: Allt det mankön, som födt warder, kaster i älfwena, och allt qwinnkön låter lefwa.