1I den tiden gingo Lärjungarne til JEsum, och sade: Hwilken är den störste i himmelriket?stylus···2Då kallade JEsus fram et barn, och stälde det midt ibland dem;stylus···3Och sade: Sannerliga säger jag eder, utan I omwänden eder, och warden såsom barn, skolen I icke komma i himmelriket.stylus···4Hwilken nu sig sjelf så förnedrar, som detta barnet, han är den störste i himmelriket:stylus···5Och hwilken som undfår et sådant barn i mitt Namn, han undfår mig.stylus···6Men hwilken som förargar en af dessa små, som tro på mig, honom wore bättre at en qwarnsten wore bunden wid hans hals, och han sänktes ned i hafsens djup.stylus···7We werldene för förargelses skull; ty förargelse måste ju komma; dock, we de mennisko, genom hwilka förargelse kommer.stylus···8Är det så, at din hand, eller din fot, är dig til förargelse, så hugg honom af, och kastan ifrå dig; bättre är dig ingå uti lifwet halt, eller lemmalös, än du skulle hafwa twå händer och twå fötter, och kastas i ewinnerlig eld.stylus···9Och är det så at ditt öga är dig til förargelse, rif det ut, och kastat ifrå dig; bättre är dig, at du ingår uti lifwet enögder, än du skulle hafwa tu ögon, och kastas i helwetes eld.stylus···10Ser til, at I förakten ingen af dessa små; ty jag säger eder, at deras Änglar i himmelen se alltid mins Faders ansigte, i himlom.stylus···11Ty menniskones Son är kommen til at frälsa det, som förtappadt war.stylus12Huru synes eder? Om en menniska hade hundrade får, och et af dem fore wildt; öfwergifwer hon icke de nio och niotio på bergen, och går bort, och söker efter det, som for wildt?stylus···13Och händer det så, at hon finner det igen, sannerliga säger jag eder, hon gläds mera deröfwer, än öfwer de nio och niotio, som icke foro wildt.stylus···14Så är ock icke edar himmelske Faders wilje, at någor af dessa små skall borttappad warda.stylus···15Men om din broder syndar dig emot, så gack och straffa honom emellan dig och honom allena: Hörer han dig, så hafwer du förwärfwat din broder;stylus···16Men hörer han dig icke, så tag ännu med dig en eller twå, på det all sak skall bestå wid twegga eller tregga wittnes mun.stylus···17Hörer han dem icke, så säg det församlingene; hörer han icke församlingena, så håll honom såsom en Hedning och Publican.stylus···18Sannerliga säger jag eder: Allt det I binden på jordene, det skall wara bundet i himmelen; och allt det I lösen på jordene, det skall wara löst i himmelen.stylus···19Yttermera säger jag eder: Der twå af eder komma öfwerens på jordene, hwad ting det helst kan wara, som de bedja om, skal dem det wederfaras af minom Fader, som är i himlom.stylus···20Ty hwar twå eller tre äro församlade i mitt Namn, der är jag midt ibland dem.stylus···21Då steg Petrus fram til honom, och sade: HERre, huru ofta skall min broder synda emot mig, och jag skall förlåta honom det? Är sju resor nog?stylus···22Då sade JEsus til honom: Jag säger dig, icke sju resor; utan sjutio sinom sju resor.stylus···23Fördenskull är himmelriket liknadt wid en Konung, som wille hålla räkenskap med sina tjenare.stylus···24Och när han begynte räkna, kom en fram för honom, som honom war skyldig tiotusend pund:stylus···25Och efter han hade icke der han kunde betala med, böd Herren at han skulle säljas, och hans hustru, och barn, och allt det han ägde. och betalas med.stylus···26Då föll den tjenaren ned, och tilbad honom, och sade: Herre, haf tålamod med mig, jag will allt betala dig.stylus···27Då warkunnade herren sig öfwer den tjenaren, och lät honom lös, och gaf honom til det han war skyldig.stylus···28Då gick den tjenaren ut, och fann en af sina medtjenare, som honom war skyldig hundrade penningar; och han tog fatt på honom, och fick honom i halsen, drog honom, och sade: Betala det du äst skyldig.stylus···29Då föll hans medtjenare til hans fötter, och bad honom, sägandes: Haf tålamod med mig, jag will allt betala dig.stylus···30Men han wille icke; utan gick bort, och kastade honom i fängelse, så länge han betalade det han war skyldig.stylus···31Då nu andre hans medtjenare sågo det som skedde, tyckte dem det ganska illa wara, och kommo, och kungjorde sinom Herra allt det skedt war.stylus···32Då kallade hans Herre honom för sig, och sade til honom: Du skalkaktige tjenare, allt det du skyldig wast, gaf jag dig til, ty du bad mig:stylus···33Skulle du ock icke hafwa förbarmat dig öfwer din medtjenare, såsom jag förbarmade mig öfwer dig?stylus···34Och hans Herre wardt wred, och antwardade honom bödlarna i händer, til dess det war allt betaladt, som han honom skyldig war.stylus···35Så skall ock min himmelske Fader göra eder, om I icke förlåten af edor hjerta, hwar och en sinom broder det de bryta.stylus···