Uppenbarelseboken 9

¹Och den femte ängeln stötte i sin basun. Då såg jag en stjärna vara fallen ifrån himmelen ned på jorden; och åt henne gavs nyckeln till avgrundens brunn.

²Och hon öppnade avgrundens brunn. Då steg en rök upp ur brunnen, lik röken från en stor ugn, och solen och luften förmörkades av röken från brunnen.

³Och ur röken kommo gräshoppor ut över jorden; och åt dem gavs samma makt som skorpionerna på jorden hava.

⁴Och dem blev tillsagt, att de icke skulle skada gräset på jorden eller något annat grönt eller något träd, utan allenast de människor som icke hade Guds insegel på sina pannor.

⁵Och åt dem blev givet att, icke att döda dem, men att plåga dem i fem månader; och plågan, som de vållade var såsom den plåga en skorpion åstadkommer, när den stinger en människa.

⁶På den tiden skola människorna söka döden, men icke kunna finna den; de skola åstunda att dö, men döden skall fly undan ifrån dem.

⁷Och gräshopporna tedde sig såsom hästar, rustade till strid. På sina huvuden hade de likasom kransar, som syntes vara av guld. Deras ansikten voro såsom människors ansikten.

⁸De hade hår såsom kvinnors hår, och deras tänder voro såsom lejons.

⁹De hade bröst, som liknade järnpansar; och rasslet av deras vingar var såsom vagnsrasslet, när många hästar med sina vagnar störta fram till strid.

¹⁰De hade stjärtar med gaddar, såsom skorpioner hava; och i deras stjärtar låg den makt de hade fått att i fem månader skada människorna.

¹¹Till konung över sig hade de avgrundens ängel, vilkens namn på hebreiska är Abaddon och som på grekiska har namnet Apollyon[1].

¹²Det första ve har gått till ända; se, efter detta komma ännu två andra ve.

¹³Och den sjätte ängeln stötte i sin basun. Då hörde jag en röst från de fyra hornen på det gyllene altare, som stod inför Guds ansikte,

¹⁴säga till den sjätte ängeln, den som hade basunen: »Lös de fyra änglar, som hållas bundna invid den stora floden Eufrat.»

¹⁵Och de fyra änglarna löstes, de som just för den timmen, på den dagen, i den månaden, under det året hade hållits redo att dräpa tredjedelen av människorna.

¹⁶Och antalet ryttare i de ridande skarorna var två gånger tio tusen gånger tio tusen; jag fick höra att de voro så många.

¹⁷Och hästarna och männen som sutto på dem tedde sig för min syn på detta sätt: männen hade eldröda och mörkblå och svavelgula pansar; och hästarna hade huvuden såsom lejon, och ur deras gap gick ut eld och rök och svavel.

¹⁸Av dessa tre plågor -- av elden och röken och svavlet som gick ut ur deras gap -- dödades tredjedelen av människorna.

¹⁹Ty hästarnas makt låg i deras gap och i deras svansar. Deras svansar liknade nämligen ormar, och hade huvuden, och med dem var det, som de gjorde skada.

²⁰Men de återstående människorna, de som icke hade blivit dödade genom dessa plågor, gjorde icke bättring; de vände sig icke ifrån belätena, som de hade gjort med egna händer, och upphörde icke att tillbedja onda andar och avgudar av guld och silver och koppar och sten och trä, som varken kunna se eller höra eller gå.

²¹De gjorde icke bättring och upphörde icke med sina mordgärningar och trolldomskonster, sin otukt och sitt tjuveri. [1] D. ä. fördärvaren.

Uppenbarelseboken 9

¹Och den femte Ängelen basunade; och jag såg ena stjerno falla af himmelen på jordena; och honom vardt gifven nyckelen till afgrundens brunn.

²Och han upplät afgrundens brunn, och der uppgick en rök, såsom af en stor ugn; och solen och vädret vordo förmörkrad af brunsens rök.

³Och utu röken kommo gräshoppor på jordena; och dem vardt gifven magt, såsom scorpioner på jordene magt hafva.

⁴Och vardt sagdt till dem, att de icke skulle göra gräset på jordene skada, icke heller något det grönt var, icke heller något trä; utan allena menniskorna, de som icke hade Guds tecken i sin anlete.

⁵Och dem vardt gifvet, att de icke skulle döda dem; utan att de skulle qvälja dem i fem månader; och deras qval var såsom qval af scorpion, då han hafver stungit menniskorna.

⁶Och i de dagar skola menniskorna söka efter döden, och skola icke finna honom, och de skola begära dö, och döden skall fly ifrån dem.

⁷Och de gräshoppor äro lika de hästar, som till krigs beredde äro, och på deras hufvud såsom kronor gulde lika, och deras ansigte såsom menniskors ansigte.

⁸Och de hade hår såsom qvinnohår, och deras tänder voro såsom lejons;

⁹Och hade pansar såsom jernpansar, och bullret af deras vingar såsom vagnsbuller, der månge hästar löpa till krigs;

¹⁰Och hade stjertar såsom scorpioner, och gaddar voro i deras stjertar; och deras magt var till att qvälja menniskorna i fem månader;

¹¹Och hade öfver sig en Konung, en Ängel af afgrunden, hvilkens namn på Ebreisko heter Abaddon, på Grekisko Apollyon.

¹²Ett Ve är framfaret, och si, här komma ännu tu annor Ve efter.

¹³Och den sjette Ängelen basunade, och jag hörde ena röst af de fyra hörn af det gyldene altaret, som är för Guds ögon:

¹⁴Och sade till den sjette Ängelen, som basunen hade: Lös de fyra Änglar, som bundne äro uti den stora älfven Euphrates.

¹⁵Och de fyra Änglar vordo löse, hvilke beredde voro till ena stund, till en dag, till en månad, och till ett år, att de skulle döda tredjeparten af menniskorna.

¹⁶Och talet på det resigtyget var mång sinom tusende tusend, och jag hörde deras tal.

¹⁷Och så såg jag ock hästarna i synene, och de som såto på dem, de hade glödande, gula, och svafvels pansar; och hufvuden på hästarna voro såsom lejonahufvud; och af deras mun utgick eld, och rök, och svafvel.

¹⁸Af dessa tre plågor vardt dödad tredjeparten af menniskorna, af elden, och röken, och svallet, som utaf deras mun gick.

¹⁹Ty deras magt var i deras mun, och i deras stjertar; och stjertarne voro ormom like, och hade hufvud, der de skada med gjorde.

²⁰Och voro ännu menniskor, som icke voro dödade af dessa plågor, och icke bättrade sig af sina händers verk; att de icke tillbådo djefvulskap, och afgudar af guld, silfver, koppar, sten och trä, de der hvarken se kunna, eller höra, eller gå;

²¹Och icke gjorde bot för sitt mord, trolldom, skörhet och tjufveri.