Romarbrevet 14

¹Om någon är svag i tron, så upptagen honom dock vänligt, utan att döma över andras betänkligheter.

²Den ene har tro till att äta vad som helst, under det att den som är svag allenast äter vad som växer på jorden.

³Den som äter må icke förakta den som icke äter. Ej heller må den som icke äter döma den som äter; ty Gud har upptagit honom,

⁴och vem är du som dömer en annans tjänare? Om han står eller faller, det kommer allenast hans egen herre vid; men han skall väl bliva stående, ty Herren är mäktig att hålla honom stående.

⁵Den ene gör skillnad mellan dag och dag, den andre håller alla dagar för lika; var och en vare fullt viss i sitt sinne.

⁶Om någon särskilt aktar på någon dag, så gör han detta för Herren, och om någon äter, så gör han detta för Herren; han tackar ju Gud. Så ock, om någon avhåller sig från att äta, gör han detta för Herren, och han tackar Gud.

⁷Ty ingen av oss lever för sig själv, och ingen dör för sig själv.

⁸Leva vi, så leva vi för Herren; dö vi, så dö vi för Herren. Evad vi leva eller dö, höra vi alltså Herren till.

⁹Ty därför har Kristus dött och åter blivit levande, att han skall vara herre över både döda och levande.

¹⁰Men du, varför dömer du din broder? Och du åter, varför föraktar du din broder? Vi skola ju alla en gång stå inför Guds domstol.

¹¹Ty det är skrivet: »Så sant jag lever, säger Herren, för mig skola alla knän böja sig, och alla tungor skola prisa Gud.»

¹²Alltså skall var och en av oss inför Gud göra räkenskap för sig själv.

¹³Låtom oss därför icke mer döma varandra. Dömen hellre så, att ingen må för sin broder lägga en stötesten eller något som bliver honom till fall.

¹⁴Jag vet väl och är i Herren Jesus viss om att intet i sig självt är orent; allenast om någon håller något för orent, så är det för honom orent.

¹⁵Om nu genom din mat bekymmer vållas din broder, så vandrar du icke mer i kärleken. Bliv icke genom din mat till fördärv för den som Kristus har lidit döden för.

¹⁶Låten alltså icke det goda som I haven fått bliva utsatt för smädelse.

¹⁷Ty Guds rike består icke i mat och dryck, utan i rättfärdighet och frid och glädje i den helige Ande.

¹⁸Den som häri tjänar Kristus, han är välbehaglig för Gud och håller provet inför människor.

¹⁹Vi vilja alltså fara efter det som länder till frid och till inbördes uppbyggelse.

²⁰Bryt icke för mats skull ned Guds verk. Väl är allting rent, men om ätandet för någon är en stötesten, så bliver det för den människan till ondo;

²¹du gör väl i att avhålla dig från att äta kött och dricka vin och från annat som för din broder bliver en stötesten.

²²Den tro du har må du hava för dig själv inför Gud. Salig är den som icke måste döma sig själv, när det gäller något som han har prövat vara rätt.

²³Men om någon hyser betänkligheter och likväl äter, då är han dömd, eftersom det icke sker av tro. Ty allt som icke sker av tro, det är synd.

Romarbrevet 14

¹Den svaga i trone tager upp; och bekymrer icke samvetet.

²Den ene tror, att han må allahanda äta; men den som svag är, han äter kål.

³Den der äter, han förakte icke honom som icke äter, och den som icke äter, han döme icke honom som äter; ty Gud hafver honom upptagit.

⁴Ho äst du, som dömer en annars tjenare? Sinom egnom herra står han eller faller; men han kan väl varda ståndandes; ty Gud är väl mägtig till att göra honom ståndandes.

⁵Hvilken som aktar någon dag, det gör han Herranom; och hvilken icke aktar någon dag, han gör det ock Herranom. Hvilken som äter, han äter Herranom; ty han tackar Gudi. Den der icke äter, han icke äter Herranom, och tackar Gudi. Hvilken som aktar någon dag, det gör han Herranom; och hvilken icke aktar någon dag, han gör det ock Herranom. Hvilken som äter, han äter Herranom; ty han tackar Gudi. Den der icke äter, han icke äter Herranom, och tackar Gudi.

⁶

⁷Ty ingen af oss lefver sig sjelfvom; och ingen dör sig sjelfvom.

⁸Lefve vi, sa lefve vi Herranom; dö vi, så dö vi Herranom; ehvad vi nu lefve eller dö, så höre vi Herranom till.

⁹Ty Christus är derpå både död och uppstånden, och åter lefvandes vorden, att han skall vara Herre, både öfver lefvande och döda.

¹⁰Men du, hvi dömer du din broder? Eller du andre, hvi föraktar du din broder? Ty vi måste alle stå framför Christi domstol;

¹¹Såsom skrifvet står: Så sant som jag lefver, säger Herren, mig skola all knä böjas; och alla tungor skola bekänna Gud.

¹²Så måste nu hvar och en af oss göra Gudi räkenskap för sig sjelf.

¹³Derföre, låt oss nu icke mera döma hvarannan; utan dömer heldre så, att ingen förtörnar sin broder, eller förargar.

¹⁴Jag vet väl, och är dess viss i Herranom Jesu, att ingen ting äro af sig sjelf menlig; utan den som håller det för menligit, honom är det menligit.

¹⁵Derföre flyr det så, att edart goda icke varder undergifvet menniskors förtal. Derföre flyr det så, att edart goda icke varder undergifvet menniskors förtal.

¹⁶

¹⁷Ty Guds rike är icke mat eller dryck, utan rättfärdighet, och frid, och fröjd i dem Helga Anda.

¹⁸Den der uti tjenar Christo, han är Gudi täck, och menniskomen bepröfvad.

¹⁹Så låt oss nu fara efter det som till frids tjenar, och det som tjenar till förbättring inbördes.

²⁰Förderfva icke, för mats skull, Guds verk. All ting äro väl ren; men honom är det icke godt, som äter med sitt samvets förkränkelse.

²¹Godt är dig, att du äter intet kött, eller dricker intet vin; ej heller något der din broder stöter sig på, eller förargas, eller försvagas.

²²Hafver du tron, så haf henne när dig sjelf för Gudi. Salig är den som sig intet samvet gör, om det han bepröfvar.

²³Men den som tvifvelaktig är, äter han, så är han fördömd; ty han äter icke af tron; ty allt det icke går af trone, det är synd.