Höga Visan 8

¹Ack att du vore såsom en min broder, ammad vid min moders bröst! Om jag då mötte dig därute, så finge jag kyssa dig, och ingen skulle tänka illa om mig därför.

²Jag finge då ledsaga dig, föra dig in i min moders hus, och du skulle undervisa mig; kryddat vin skulle jag giva dig att dricka, saft från mitt granatträd.

³Hans vänstra arm vilar under mitt huvud, och hans högra omfamnar mig.

⁴Jag besvär eder, I Jerusalems döttrar: Oroen icke kärleken, stören den icke, förrän den själv så vill.

⁵Vem är hon som kommer hitupp från öknen, stödd på sin vän? »Där under äppelträdet väckte jag dig; där var det som din moder hade fött dig, där födde dig hon som gav dig livet.

⁶Hav mig såsom en signetring vid ditt hjärta, såsom en signetring på din arm. Ty kärleken är stark såsom döden, dess trängtan obetvinglig såsom dödsriket; dess glöd är såsom eldens glöd, en HERRENS låga är den.

⁷De största vatten förmå ej utsläcka kärleken, strömmar kunna icke fördränka den. Om någon ville giva alla ägodelar i sitt hus för kärleken, så skulle han ändå bliva försmådd.»

⁸»Vi hava en syster, en helt ung, som ännu icke har någon barm. Vad skola vi göra med vår syster, när tiden kommer, att man vill vinna henne?»

⁹»Är hon en mur, så bygga vi på den ett krön av silver; men är hon en dörr, så bomma vi för den med en cederplanka.»

¹⁰»Jag är en mur, och min barm är såsom tornen därpå; så blev jag i hans ögon en kvinna som var ynnest värd.»

¹¹En vingård ägde Salomo i Baal-Hamon, den vingården lämnade han åt väktare; tusen siklar silver var kunde de hämta ur dess frukt.

¹²Men min vingård, den har jag själv i min vård. Du, Salomo, må taga dina tusen, och två hundra må de få, som vakta dess frukt.

¹³»Du lustgårdarnas inbyggerska, vännerna lyssna efter din röst; låt mig höra den.»

¹⁴»Skynda åstad, min vän, lik en gasell eller lik en ung hjort, upp på de välluktrika bergen.»

Höga Visan 8

¹O! att jag måtte finna dig ute, min broder, du, som mins moders bröst suger, och måtte få kyssa dig; att ock ingen föraktade mig.

²Jag wille taga dig, och hafwa dig uti mine moders hus, der du mig lära skulle; der wille jag skänka dig kryddadt win, och must af min granatäple.

³Hans wenstra hand ligger under mitt hufwud, och hans högra hand omfamnar mig.

⁴Jag beswär eder, Jerusalems döttrar, att J icke uppwäcken mina käro, eller omaken henne, tilldess henne sjelf lyster.

⁵Ho är denna, som uppkommer ifrån öknene, och stöder sig in uppå sin wän? Under äpleträt wäcker jag dig, der din moder dig födt hafwer; der hon, som dig födde, med dig legat hafwer.

⁶Sätt mig såsom ett insegel på ditt hjerta, och såsom ett insegel uppå din arm; ty kärleken är stark såsom döden, och nitälskan är fast såsom helwetet: Dess glöd är brinnande, och en HERrans låge;

⁷Så att ock mycket watten icke förmå utsläcka kärleken, eller strömmar fördränka honom: Om en wille gifwa alla ägodelar i sino huse för kärleken, så gulle det alltsammans intet.

⁸Wår syster är liten, och hafwer ingen bröst; hwad skole wi göra till wår syster, när man nu skall tala henne till?

⁹Är hon en mur, så wilje wi göra silfwerbålwerk deruppå; är hon en dörr, så wilje wi befästa henne med cederbräde.

¹⁰Jag är en mur, och min bröst äro såsom torn, deraf är jag worden för hans ögon såsom den der frid finner.

¹¹Salomo hafwer en wingård i BaalHamon, den wingården fick han waktarom, att hwardera skulle gifwa, för hans frukt, tusende silfpenningar.

¹²Min wingård är för mig: Dig Salomo bör tusende; men waktaromen öfwer hans frukter, tuhundrad.

¹³Du, som bor i örtagårdarna, sällskapen akta deruppå; låt mig höra dina röst.

¹⁴Fly, min wän, och war lik ene rå, eller enom ungom hjort, in på örtabergen. Ände på Salomos Höga Wisa.