Första Petrusbrevet 5

¹Till de äldste bland eder ställer jag nu denna förmaning, jag som själv är en av de äldste och en som vittnar om Kristi lidanden, och som jämväl har del i den härlighet som kommer att uppenbaras:

²Varen herdar för Guds hjord, som I haven i eder vård, varen det icke av tvång, utan av fri vilja, icke för slem vinnings skull, utan med villigt hjärta.

³Uppträden icke såsom herrar över edra församlingar, utan bliven föredömen för hjorden.

⁴Då skolen I, när Överherden uppenbaras, undfå härlighetens oförvissneliga segerkrans.

⁵Så skolen I ock, I yngre, å eder sida underordna eder de äldre. Ikläden eder alla, i umgängelsen med varandra, ödmjukheten såsom en tjänardräkt. Ty »Gud står emot de högmodiga, men de ödmjuka giver han nåd».

⁶Ödmjuken eder alltså under Guds mäktiga hand, för att han må upphöja eder i sinom tid.

⁷Och »kasten alla edra bekymmer på honom», ty han har omsorg om eder.

⁸Varen nyktra och vaken. Eder vedersakare, djävulen, går omkring såsom ett rytande lejon och söker vem han må uppsluka.

⁹Stån honom emot, fasta i tron, och veten att samma lidanden vederfaras edra bröder här i världen.

¹⁰Men all nåds Gud, som har kallat eder till sin eviga härlighet i Kristus, sedan I en liten tid haven lidit, han skall fullkomna, stödja, styrka och stadfästa eder.

¹¹Honom tillhör väldet i evigheternas evigheter. Amen.

¹²Genom Silvanus, eder trogne broder -- för en sådan håller jag honom nämligen -- har jag nu i korthet skrivit detta, för att förmana eder, och för att betyga att den nåd I stån i är Guds rätta nåd.

¹³Församlingen i Babylon, utvald likasom eder församling, hälsar eder. Så gör ock min son Markus.

¹⁴Hälsen varandra med en kärlekens kyss. Frid vare med eder alla som ären i Kristus.

Första Petrusbrevet 5

¹Presterna, som äro ibland eder, förmanar jag, som ock är en Prest, och vittne till Christi pino, och delaktig i den härlighet som uppenbaras skall:

²Föder Guds hjord, som är ibland eder; och hafver akt på honom, icke nödige, utan sjelfviljande; icke för slem vinnings skull, utan af en god vilja;

³Icke heller såsom herrar öfver sitt folk; utan varer hjordenom till efterdömelse.

⁴Och sedan, då öfverste Herden uppenbar varder, skolen I undfå härlighetenes ovanskeliga krona.

⁵Sammalunda I unge, varer dem gamlom underdånige. Varer alle inbördes hvarannan underdånige, och håller eder hårdt vid ödmjukhetena; ty Gud står emot de högfärdiga, men de ödmjuka gifver han nåd.

⁶Så ödmjuker eder nu under Guds mägtiga hand, på det han eder upphöjer i sinom tid.

⁷Alla edra omsorg kaster på honom; ty han hafver omsorg om eder.

⁸Varer nyktre, och vaker; ty edar fiende, djefvulen, går omkring såsom ett rytande lejon, och söker hvem han uppsluka må.

⁹Står honom emot, stadige i trone; och veter, att samma vedermöda vederfars edra bröder i verldene.

¹⁰Men Gud, som all nåd kommer af, den eder kallat hafver till sin eviga härlighet i Christo Jesu, han fullborde eder, som en liten tid liden, styrke, stödje och stadfäste;

¹¹Honom vare ära, och magt evinnerliga. Amen.

¹²Med edar trogna broder Silvanus, som jag menar, hafver jag eder tillskrifvit med få ord, förmanandes och betygandes, att detta är den rätta Guds nåd, som I uti stån.

¹³Helsar eder den församling i Babylonien, utvald lika med eder; och min son Marcus.

¹⁴Helser eder inbördes med kärlekens kyss. Frid vare med eder allom, som äro i Christo Jesu. Amen.