Första Moseboken 2

¹Så blevo nu himmelen och jorden fullbordade med hela sin härskara.

²Och Gud fullbordade på sjunde dagen det verk som han hade gjort; och han vilade på sjunde dagen från allt det verk som han hade gjort.

³Och Gud välsignade den sjunde dagen och helgade den, därför att han på den dagen vilade från allt sitt verk, det som Gud hade gjort, när han skapade.

⁴Detta är berättelsen om den ordning i vilken allt blev till på himmelen och jorden, när de skapades, då när HERREN Gud gjorde jord och himmel.

⁵Då bar jorden ännu ingen buske på marken, och ingen ört hade ännu skjutit upp på marken, ty HERREN Gud hade icke låtit regna på jorden, och ingen människa fanns, som kunde bruka jorden;

⁶men en dimma steg upp från jorden och vattnade hela marken.

⁷Och HERREN Gud danade människan[1] av stoft från jorden[2] och inblåste livsande i hennes näsa, och så blev människan en levande varelse.

⁸Och HERREN Gud planterade en lustgård i Eden österut och satte däri människan som han hade danat.

⁹HERREN Gud lät nämligen alla slags träd som voro ljuvliga att se på och goda att äta av växa upp ur marken, och livets träd mitt i lustgården, så ock kunskapens träd på gott och ont.

¹⁰Och från Eden gick en flod ut, som vattnade lustgården; sedan delade den sig i fyra grenar.

¹¹Den första heter Pison; det är den som flyter omkring hela landet Havila, där guld finnes,

¹²och det landets guld är gott; där finnes ock bdelliumharts och onyxsten.

¹³Den andra floden heter Gihon; det är den som flyter omkring hela landet Kus.

¹⁴Den tredje floden heter Hiddekel; det är den som har sitt lopp öster om Assyrien. Den fjärde floden är Frat.

¹⁵Så tog nu HERREN Gud mannen och satte honom i Edens lustgård, till att bruka och bevara den.

¹⁶Och HERREN Gud bjöd mannen och sade: »Av alla andra träd i lustgården må du fritt äta,

¹⁷men av kunskapens träd på gott och ont skall du icke äta, ty när du äter därav, skall du döden dö.»

¹⁸Och HERREN Gud sade: »Det är icke gott att mannen är allena. Jag vill göra åt honom en hjälp, en sådan som honom höves.»

¹⁹Och HERREN Gud danade av jord alla markens djur och alla himmelens fåglar, och förde dem fram till mannen för att se huru denne skulle kalla dem; ty såsom mannen kallade var levande varelse, så skulle den heta.

²⁰Och mannen gav namn åt alla boskapsdjur, åt fåglarna under himmelen och åt alla markens djur. Men för Adam fann han icke någon hjälp, sådan som honom hövdes.

²¹Då lät HERREN Gud en tung sömn falla på mannen, och när han hade somnat, tog han ut ett av hans revben och fyllde dess plats med kött.

²²Och HERREN Gud byggde en kvinna av revbenet som han hade tagit av mannen, och förde henne fram till mannen.

²³Då sade mannen: »Ja, denna är nu ben av mina ben och kött av mitt kött. Hon skall heta maninna, ty av man är hon tagen.»

²⁴Fördenskull skall en man övergiva sin fader och sin moder och hålla sig till sin hustru, och de skola varda ett kött.

²⁵Och mannen och hans hustru voro båda nakna och blygdes icke för varandra. [1] Hebr adám [2] Hebr. adamá

Första Moseboken 2

¹Så wardt nu himmel och jord fullkomnad med all sin här.

²Och Gud fullkomnade på sjunde dagenom sin werk, som han gjort hade, och hwilade på sjunde dagenom af all sin werk, som han gjort hade.

³Och wälsignade sjunde dagen, och helgade honom, derföre, at han på honom hwilade af all sin werk, som Gud skapade och gjorde.

⁴Alltså är himmel och jord tilkommen, då de skapade wordo på den tid, då HERren Gud gjorde himmel och jord.

⁵Förra än någor stjelk war på markene, och förra än någor ört wäxte på jordene; förty HERren Gud hade än då intet låtit regna på jordene, och ingen menniska war, som brukade jordena.

⁶Men en dimba gick up af jordene, och watnade alla markena.

⁷Och HERren Gud gjorde menniskona af jordenes stoft, och inblåste uti hans näso en lefwande anda, och så wardt menniskan en lefwande själ.

⁸Och HERren Gud planterade en lustgård uti Eden öster ut, och satte der in menniskona, som han gjort hade.

⁹Och HERren Gud lät upwäxa af jordene allahanda trä, lustig til at se och god til at äta; och lifsens trä midt i lustgårdenom, och kundskapsens trä på godt och ondt.

¹⁰Och utaf Eden gick en ström til at watna lustgården, och han delade sig i fyra hufwudfloder.

¹¹Den förste kallas Pison, den löper om hela Hawila land, och der finnes guld.

¹²Och dess landes guld är kosteligit, och der finnes Bedellion, och den ädle stenen Onix.

¹³Den andre floden heter Gihon, den löper kring om hela Ethiopien.

¹⁴Den tredje floden kallas Hiddekel, den löper fram för Assyrien. Den fjerde floden är Phrath.

¹⁵Och HERren Gud tog menniskona, och satte honom in uti lustgården Eden, at han honom bruka och bewara skulle.

¹⁶Och HERren Gud böd menniskona, och sade: Du skalt äta af allahanda trä i lustgårdenom;

¹⁷Men af kundskapsens trä på godt och ondt skalt du icke äta: förty, på hwad dag du deraf äter, skalt du döden dö.

¹⁸Och HERren Gud sade: Det är icke godt, at menniskan är allena: Jag will göra honom ena hjelp, den sig til honom hålla må.

¹⁹Som nu HERren Gud gjort hade af jordene allahanda djur på markene, och allahanda foglar under himmelen, hade han dem fram för menniskona, at han skulle se, huru han skulle nämna dem: Ty, såsom menniskan allahanda lefwande djur nämnde, så skulle de heta.

²⁰Och menniskan gaf hwart och et fänad, och foglomen under himmelen, och djuren på markene, sina namn. Men till menniskone wardt icke funnen någon hjelp, den sig til honom hålla måtte.

²¹Då lät HERren Gud falla en tung sömn på menniskona, och wid han sof, tog han et af hans sidoref, och upfylte kött i samma staden.

²²Och HERren Gud byggde ena Qwinno utaf refwet, som han uttagit hade af menniskone, och hade henne fram för honom.

²³Då sade menniskan: Detta är dock ben af minom benom, och kött af mino kötte, hon skall heta Manna, derföre, at hon är tagen utaf mannenom.

²⁴Fördenskull skall en man öfwergifwa fader och moder, och blifwa wid sina hustru, och skola warda til et kött.

²⁵Och de woro både nakne, menniskan och hans hustru, och de blygdes intet.