Första Korintierbrevet 3

¹Och jag kunde icke tala till eder, mina bröder, såsom till andliga människor, utan måste tala såsom till människor av köttslig natur, såsom till dem som ännu äro barn i Kristus.

²Mjölk gav jag eder att dricka; fast föda gav jag eder icke, ty det fördrogen I då ännu icke. Ja, icke ens nu fördragen I det,

³eftersom I ännu haven ett köttsligt sinne. Ty om avund och kiv finnes bland eder, haven I icke då ett köttsligt sinne, och vandren I icke då på vanligt människosätt?

⁴När den ene säger: »Jag håller mig till Paulus» och den andre: »Jag håller mig till Apollos», ären I icke då lika hopen av människor?

⁵Vad är då Apollos? Vad är Paulus? Allenast tjänare, genom vilka I haven kommit till tro; och de äro det i mån av vad Herren har beskärt åt var och en av dem.

⁶Jag planterade, Apollos vattnade, men Gud gav växten.

⁷Alltså kommer det icke an på den som planterar, ej heller på den som vattnar, utan på Gud, som giver växten.

⁸Den som planterar och den som vattnar -- den ene är såsom den andre, dock så, att var och en skall få sin särskilda lön efter sitt särskilda arbete.

⁹Ty vi äro Guds medarbetare; I ären ett Guds åkerfält, en Guds byggnad.

¹⁰Efter den Guds nåd som blev mig given lade jag grunden såsom en förfaren byggmästare, och en annan bygger nu vidare därpå. Men var och en må se till, huru han bygger därpå.

¹¹Ty en annan grund kan ingen lägga, än den som är lagd, nämligen Jesus Kristus;

¹²men om någon bygger på den grunden med guld, silver och dyrbara stenar eller med trä, hö och strå,

¹³så skall det en gång visa sig huru det är med vars och ens verk. »Den dagen»[1] skall göra det kunnigt; ty den skall uppenbaras i eld, och hurudant vars och ens verk är, det skall elden pröva.

¹⁴Om det byggnadsverk, som någon har uppfört på den grunden, bliver beståndande, så skall han undfå lön;

¹⁵men om hans verk brännes upp, så skall han gå miste om lönen. Själv skall han dock bliva frälst, men såsom igenom eld.

¹⁶Veten I icke att I ären ett Guds tempel och att Guds Ande bor i eder?

¹⁷Om nu någon fördärvar Guds tempel, så skall Gud fördärva honom; ty Guds tempel är heligt, och det templet ären I.

¹⁸Ingen bedrage sig själv. Om någon bland eder menar sig vara vis genom denna tidsålders visdom, så blive han en dåre, för att han skall kunna bliva vis.

¹⁹Ty denna världens visdom är dårskap inför Gud. Det är ju skrivet: »Han fångar de visa i deras klokskap»;

²⁰så ock: »Herren känner de visas tankar, han vet att de äro fåfängliga.»

²¹Så berömme sig då ingen av människor. Allt hör ju eder till;

²²det må vara Paulus eller Apollos eller Cefas eller hela världen, det må vara liv eller död, vad som nu är, eller vad som skall komma, alltsammans hör eder till.

²³Men I hören Kristus till, och Kristus hör Gud till. [1] Se Dagen i Ordförkl.

Första Korintierbrevet 3

¹Och jag, käre bröder, kunde icke tala med eder, såsom med andeligom, utan såsom med köttsligom, såsom med barnom i Christo.

²Mjölk hafver jag gifvit eder dricka, och icke mat; ty I förmåtten det icke; ej heller ännu förmågen.

³Fördenskull I ären ännu köttslige; ty medan ibland eder är nit, och kif, och tvedrägt, ären I icke då köttslige, och vandren efter menniskosätt?

⁴Ty då en säger: Jag är Paulisk, och den andre säger: Jag är Apollisk; ären I icke då köttslige?

⁵Ho är nu Paulus, ho är Apollos, annat än tjenare, genom hvilka I hafven anammat tron, och dock som Herren hafver hvarjom och en om gifvit?

⁶Jag hafver plantat, Apollos hafver vattnat; men Gud hafver gifvit växten.

⁷Så är nu han intet, som plantar; icke heller han, som vattnar, utan Gud, som växten gifver;

⁸Men den som plantar, och den som vattnar, den ene är som den andre; men hvar och en skall få sin lön efter sitt arbete.

⁹Ty vi äre Guds medhjelpare; I ären Guds åkerverk, Guds byggning.

¹⁰Jag, af Guds nåde, som mig gifven är, hafver lagt grundvalen, såsom en vis byggomästare, en annar bygger deruppå; men hvar och en se till, huru han bygger deruppå.

¹¹Ty en annan grund kan ingen lägga, än den som lagder är, hvilken är Jesus Christus.

¹²Hvar nu någor bygger på denna grund guld, silfver, ädla stenar, trä, hö, strå;

¹³Så varder hvars och ens verk uppenbart; ty dagen skall görat klart, hvilken i elden uppenbar varder; och hurudana hvars och ens verk är, det skall elden bepröfva.

¹⁴Varder någors verk blifvandes, som han deruppå byggt hafver, så får han lön.

¹⁵Men varder någors verk förbrändt, så varder han straffad; men han sjelfver varder salig, dock såsom genom eld.

¹⁶Ve ten I icke, att I ären Guds tempel, och att Guds Ande bor i eder?

¹⁷Hvilken Guds tempel förderfvar, honom skall Gud förderfva; ty Guds tempel är heligt, hvilket I ären.

¹⁸Ingen bedrage sig sjelf. Hvilken ibland eder låter sig tveka att han är vis, han varde galen i denna verld, att han må varda vis.

¹⁹Ty denna verldenes vishet är galenskap för Gudi; efter som skrifvet är: Han griper de visa uti deras klokhet.;

²⁰Och åter: Herren vet de visas tankar, att de äro fåfängelige.

²¹Så berömme sig ingen af menniskor; allt är det edart;

²²Vare sig Paulus, eller Apollos, vare sig Cephas, eller verlden, vare sig lifvet, eller döden, vare sig det nu är, eller det komma skall; allt är det edart.

²³Men I ären Christi; och Christus är Guds.