Första Korintierbrevet 1

¹Paulus, genom Guds vilja kallad till Kristi Jesu apostel, så ock brodern Sostenes,

²hälsar den Guds församling som finnes i Korint, de i Kristus Jesus helgade, dem som äro kallade och heliga, jämte alla andra som åkalla vår Herres, Jesu Kristi, namn, på alla orter där de eller vi bo.

³Nåd vare med eder och frid ifrån Gud, vår Fader, och Herren Jesus Kristus.

⁴Jag tackar Gud alltid för eder skull, för den Guds nåd som har blivit eder given i Kristus Jesus,

⁵att I haven i honom blivit rikligen begåvade i alla stycken, i fråga om allt vad tal och kunskap heter.

⁶Så har ju ock vittnesbördet om Kristus blivit befäst hos eder,

⁷så att I icke stån tillbaka i fråga om någon nådegåva, medan I vänten på vår Herres, Jesu Kristi, uppenbarelse.

⁸Han skall ock göra eder ståndaktiga intill änden, så att I ären ostraffliga på vår Herres, Jesu Kristi, dag.

⁹Gud är trofast, han genom vilken I haven blivit kallade till gemenskap med hans Son, Jesus Kristus, vår Herre.

¹⁰Men jag förmanar eder, mina bröder, vid vår Herres, Jesu Kristi, namn, att alla vara eniga i edert tal och att icke låta söndringar finnas bland eder, utan hålla fast tillhopa i samma sinnelag och samma tänkesätt.

¹¹Det har nämligen av Kloes husfolk blivit mig berättat om eder, mina bröder, att tvister hava uppstått bland eder.

¹²Härmed menar jag att bland eder den ene säger: »Jag håller mig till Paulus», den andre: »Jag håller mig till Apollos», en annan: »Jag håller mig till Cefas», åter en annan: »Jag håller mig till Kristus.» --

¹³Är då Kristus delad? Icke blev väl Paulus korsfäst för eder? Och icke bleven I väl döpta i Paulus' namn?

¹⁴Jag tackar Gud för att jag icke har döpt någon bland eder utom Krispus och Gajus,

¹⁵så att ingen kan säga att I haven blivit döpta i mitt namn.

¹⁶Dock, jag har döpt också Stefanas' husfolk; om jag eljest har döpt någon vet jag icke.

¹⁷Ty Kristus har icke sänt mig till att döpa, utan till att förkunna evangelium, och detta icke med en visdom som består i ord, för att Kristi kors icke skall berövas sin kraft.

¹⁸Ty talet om korset är visserligen en dårskap för dem som gå förlorade, men för oss som bliva frälsta är det en Guds kraft.

¹⁹Det är ju skrivet: »Jag skall göra de visas vishet om intet, och de förståndigas förstånd skall jag slå ned.»

²⁰Ja, var äro de visa? Var äro de skriftlärda? Var äro denna tidsålders klyftiga män? Har icke Gud gjort denna världens visdom till dårskap?

²¹Jo, eftersom världen icke genom sin visdom lärde känna Gud i hans visdom, behagade det Gud att genom den dårskap han lät predikas frälsa dem som tro.

²²Ty judarna begära tecken, och grekerna åstunda visdom,

²³vi åter predika en korsfäst Kristus, en som för judarna är en stötesten och för hedningarna en dårskap,

²⁴men som för de kallade, vare sig judar eller greker, är en Kristus som är Guds kraft och Guds visdom.

²⁵Ty Guds dårskap är visare än människor, och Guds svaghet är starkare än människor.

²⁶Ty betänken, mina bröder, huru det var vid eder kallelse: icke många som voro visa efter köttet blevo kallade, icke många mäktiga, icke många av förnämlig släkt.

²⁷Men det som för världen var dåraktigt, det utvalde Gud, för att han skulle låta de visa komma på skam.

²⁸Och det som i världen var svagt, det utvalde Gud, för att han skulle låta det starka komma på skam. Och det som i världen var ringa och föraktat, det utvalde Gud -- ja, det som ingenting var -- för att han skulle göra det till intet, som någonting var.

²⁹Ty han ville icke att något kött skulle kunna berömma sig inför Gud.

³⁰Men hans verk är det, att I ären i Kristus Jesus, som för oss har blivit till visdom från Gud, till rättfärdighet och helgelse och till förlossning,

³¹för att så skall ske, som det är skrivet: »Den som vill berömma sig, han berömme sig av Herren.»

Första Korintierbrevet 1

¹Paulus, kallad till Jesu Christi Apostel, genom Guds vilja, och Sosthenes, broderen;

²Guds församling, som är i Corintho, dem helgadom genom Christum Jesum, kalladom heligom; samt med allom dem som åkalla vårs Herras Jesu Christi Namn, uti hvart och ett rum, deras och vårt.

³Nåd vare eder, och frid af Gudi varom Fader, och Herranom Jesu Christo.

⁴Jag tackar min Gud alltid för edra skull, för den Guds nåd, som eder gifven är genom Christum Jesum;

⁵Att I uti all stycke rike vordne ären genom honom, i all ord, och all kunskap.

⁶Såsom predikanen om Christo i eder Kraftig vorden är;

⁷Så att eder icke fattas någor gåfva, och vänten vårs Herras Jesu Christi uppenbarelse.

⁸Hvilken eder ock stadfäster intill ändan, att I ostraffelige ären på vårs Herras Jesu Christi dag.

⁹Ty Gud är trofast, genom hvilken I kallade ären till hans Sons Jesu Christi, vårs Herras, delaktighet.

¹⁰Men, käre bröder, jag förmanar eder, vid vårs Herras Jesu. Christi Namn, att I talen alle ett, och att ibland eder ingen tvedrägt är; utan att I ären fullborda uti ett sinne och ene mening.

¹¹Ty mig är förekommet, mine bröder, om eder, med dem som tjena Chloe, att ibland eder äro trätor.

¹²Men jag säger, som hvar och en af eder säger: Jag är Paulisk, jag är Apollisk, jag är Cephisk, och jag är Christisk.

¹³Månn Christus vara söndrad? Månn Paulus vara korsfäst för eder? Eller ären I döpte i Pauli namn?

¹⁴Jag tackar Gud, att jag ingen edra döpt hafver, utan Crispum, och Gajum;

¹⁵Att ingen kan säga, att jag hafver i mitt namn döpt.

¹⁶Desslikes döpte jag Stephane husfolk; sedan vet jag icke, om jag någon annan döpt hafver.

¹⁷Ty Christus hafver icke sändt mig till att döpa, utan till att förkunna Evangelium; icke med klokt tal, på det Christi kors icke skulle omintet varda.

¹⁸Ty det tal om korset är en galenskap dem som förtappas; men oss, som salige vardom, är det en Guds kraft;

¹⁹Ty skrifvet är: Jag skall omintet göra de visas visdom, och de förståndigas förstånd skall jag förkasta.

²⁰Hvar äro de kloke? Hvar äro de Skriftlärde? Hvar äro denna verldenes vise? Hafver icke Gud denna verldenes vishet gjort till galenskap?

²¹Ty efter verlden icke kunde genom sin visdom känna Gud i hans visdom, så täcktes Gudi med dåraktiga predikan frälsa dem som tro.

²²Efter det Judarna begära tecken, och Grekerna söka efter vishet;

²³Men vi predike den korsfästa Christum, Judomen en förargelse, och Grekomen en galenskap.

²⁴Men dem samma, Judom och Grekom, som kallade äro, predike vi Christum, Guds kraft, och Guds visdom.

²⁵Ty Guds galenskap är visare än menniskor, och Guds svaghet är starkare än menniskor.

²⁶Käre bröder, ser på edor kallelse; icke månge köttsliga vise, icke månge mägtige, icke månge ädlingar äro kallade.

²⁷Men det, som galet var för verldene, hafver Gud utvalt, på det han skulle göra de visa till skam; och det svagt var för verldene hafver Gud utvalt, på det han skulle göra det till skam som starkt är.

²⁸Och det, som var oädla, och föraktadt för verldene, hafver Gud utvalt, och det intet är; på det han skulle göra det till intet, som något är;

²⁹På det intet kött skall kunna berömma sig för honom;

³⁰Af hvilkom I ock ären i Christo Jesu, den oss af Gudi är gjord till visdom, och till rättfärdighet, och till helgelse, och till förlossning;

³¹På det, som skrifvet står: Den som berömmer sig, han berömme sig i Herranom.