Fjärde Moseboken 10

¹Och HERREN talade till Mose och sade:

²»Gör dig två trumpeter av silver; i drivet arbete skall du göra dem. Dessa skall du bruka, när menigheten skall sammankallas, och när lägren skola bryta upp.

³När man stöter i dem båda, skall hela menigheten församla sig till dig, vid ingången till uppenbarelsetältet.

⁴Men när man stöter allenast i den ena, skola hövdingarna, huvudmännen för Israels ätter, församla sig till dig.

⁵Och när I blåsen en larmsignal, skola de läger bryta upp, som ligga österut.

⁶Men när I blåsen larmsignal för andra gången, skola de läger bryta upp, som ligga söderut. När lägren skola bryta upp, skall man blåsa larmsignal,

⁷men när församlingen skall sammankallas, skolen I icke blåsa larmsignal, utan stöta i trumpeterna.

⁸Och Arons söner, prästerna, äro de som skola blåsa i trumpeterna. Detta skall vara en evärdlig stadga för eder från släkte till släkte.

⁹Och om I, i edert land, dragen ut till strid mot någon eder ovän som angriper eder, så skolen I blåsa larmsignal med trumpeterna; härigenom skolen I då bringas i åminnelse inför HERRENS, eder Guds, ansikte, och I skolen så bliva frälsta ifrån edra fiender.

¹⁰Och när I haven en glädjedag och haven edra högtider och nymånader, skolen I stöta i trumpeterna, då I offren edra brännoffer och tackoffer; så skola de bringa eder i åminnelse inför eder Guds ansikte. Jag är HERREN, eder Gud.»

¹¹I andra året, i andra månaden, på tjugonde dagen i månaden höjde sig molnskyn från vittnesbördets tabernakel.

¹²Då bröto Israels barn upp från Sinais öken och tågade från lägerplats till lägerplats; och molnskyn stannade i öknen Paran.

¹³Och när de nu första gången bröto upp, efter HERRENS befallning genom Mose,

¹⁴var Juda barns läger under sitt baner det första som bröt upp, häravdelning efter häravdelning; och anförare för denna här var Naheson, Amminadabs son.

¹⁵Och anförare för den här som utgjordes av Isaskars barns stam var Netanel, Suars son.

¹⁶Och anförare för den här som utgjordes av Sebulons barns stam var Eliab, Helons son.

¹⁷Därefter, sedan tabernaklet hade blivit nedtaget, bröto Gersons barn och Meraris barn upp och buro tabernaklet.

¹⁸Därefter bröt Rubens läger upp under sitt baner, häravdelning efter häravdelning; och anförare för denna här var Elisur, Sedeurs son.

¹⁹Och anförare för den här som utgjordes av Simeons barns stam var Selumiel, Surisaddais son.

²⁰Och anförare för den här som utgjordes av Gads barns stam var Eljasaf, Deguels son.

²¹Därefter bröto kehatiterna upp och buro de heliga tingen, och de andra satte upp tabernaklet, innan dessa hunno fram.

²²Därefter bröt Efraims barns läger upp under sitt baner, häravdelning efter häravdelning; och anförare för denna här var Elisama, Ammihuds son.

²³Och anförare för den här som utgjordes av Manasse barns stam var Gamliel, Pedasurs son.

²⁴Och anförare for den här som utgjordes av Benjamins barns stam var Abidan, Gideonis son.

²⁵Därefter bröt Dans barns läger upp under sitt baner, såsom eftertrupp i hela lägertåget, häravdelning efter häravdelning; och anförare för denna här var Ahieser, Ammisaddais son.

²⁶Och anförare för den här som utgjordes av Asers barns stam var Pagiel, Okrans son.

²⁷Och anförare för den här som utgjordes av Naftali barns stam var Ahira, Enans son.

²⁸I denna ordning bröto Israels barn upp, häravdelning efter häravdelning. Och de bröto nu upp.

²⁹Och Mose sade till Hobab, som var son till midjaniten Reguel, Moses svärfader: »Vi bryta nu upp och tåga till det land om vilket HERREN har sagt: 'Det vill jag giva eder.' Följ du med oss, så vilja vi göra dig gott, ty HERREN har lovat Israel vad gott är.

³⁰Men han svarade honom: »Jag vill icke följa med, utan jag vill gå hem till mitt land och till min släkt.»

³¹Då sade han: »Ack nej, övergiv oss icke. Du vet ju bäst var vi kunna lägra oss i öknen; bliv du därför nu vårt öga.

³²Om du följer med oss, skola vi låta också dig få gott av det goda som HERREN gör mot oss.

³³Så bröto de upp och tågade från HERRENS berg tre dagsresor. Och HERRENS förbundsark gick framför dem tre dagsresor, för att utse viloplats åt dem.

³⁴Och HERRENS molnsky svävade över dem om dagen, när de bröto upp från sitt lägerställe.

³⁵Och så ofta arken bröt upp, sade Mose: »Stå upp, HERRE; må dina fiender varda förskingrade, och må de som hata dig fly för ditt ansikte.»

³⁶Och när den sattes ned, sade han: »Kom tillbaka, HERRE, till Israels ätters mångtusenden.»

Fjärde Moseboken 10

¹Och Herren talade med Mose, och sade:

²Gör dig två trummeter af tätt silfver, att du brukar dem till att kalla tillhopa menighetena, och när hären af stad skall.

⁴När man slätt blås med enom, så skola höfvitsmännerna församla sig till dig; de öfverste öfver tusende i Israel.

⁵Men när I trummeten, så skola de lägren draga af stad, som ligga österut.

⁶Och när I trummeten annan gång, då skola de lägren draga af stad, som ligga söderut; förty, när de resa skola, så skolen I trummeta.

⁷Men när menigheten skall församlas, skolen I slätt blåsa, och icke trummeta.

⁸När man blås slätt med dem båda, skall församla sig tal dig hela menigheten inför dörrena af vittnesbördsens tabernakel. Och det blåsandet med trummeterna skola Prestens Aarons söner göra. Och det skall vara eder ett evigt sätt till edra efterkommande.

⁹När I dragen till någon strid uti edro lande emot edra fiendar, som strida på eder, så skolen I trummeta med trummeterna, att uppå eder skall tänkt varda för Herranom edrom Gud, och I mågen löste varda ifrån edra fiendar.

¹⁰Sammalunda ock, när I ären glade, på edra högtider och edra nymånader, skolen I blåsa med trummeterna öfver edor bränneoffer och tackoffer; att det skall vara eder till åminnelse för edrom Gud. Jag är Herren edar Gud.

¹¹På tjugonde dagen i dem andra månadenom, i de andra årena, gaf molnskyn sig upp af vittnesbördsens tabernakel.

¹²Och Israels barn drogo i deras skarar utu Sinai öken; och molnskyn blef uti den öknene Paran.

¹³Och de förste drogo af stad, efter Herrans ord genom Mose;

¹⁴Nämliga det baneret af Juda barnas lägre drog först åstad med deras här; och öfver deras här var Nahesson, Amminadabs son.

¹⁵Och öfver den hären af Isaschars barnas slägte var Nathaneel, Zuars son.

¹⁶Och öfver den hären af Sebulons barnas slägte var Eliab, Helons son.

¹⁷Då lade man tillsamman tabernaklet; och Gersons och Merari barn drogo åstad, och båro tabernaklet.

¹⁸Dernäst följde det baneret af Rubens lägre med deras här; och öfver deras här var Elizur, Sedeurs son.

¹⁹Och öfver den hären af Simeons barnas slägte var Selumiel, ZuriSadai son.

²⁰Och Eliasaph, Deguels son, öfver Gads barnas slägtes här.

²¹Så drogo ock de Kehatiter åstad, och båro helgedomen; och hine uppsatte tabernaklet tilldess denne kommo efter.

²²Dernäst drog det baneret åstad af Ephraims barnas lägre med deras här; och öfver dem var Elisama, Ammihuds son.

²³Och Gamliel, Pedahzurs son, öfver den hären af Manasse barnas slägte.

²⁴Och Abidan, Gideoni son, öfver den hären af BenJamins barnas slägte.

²⁵Dernäst följde det baneret af Dans barnas lägre med deras här; och så voro all lägren uppe; och Ahieser, AmmiSadai son, var öfver deras här;

²⁶Och Pagiel, Ochrans son, öfver den hären af Assers barnas slägte;

²⁷Och Ahira, Enans son, öfver den hären af Naphthali barnas slägte.

²⁸Så foro Israels barn med deras härar.

²⁹Och Mose sade till sin svåger Hobab, Reguels son, af Midian: Vi drage till de rum, om hvilka Herren sagt hafver: Jag skall gifva eder dem; så kom nu med oss, vi vilje göra det bästa med dig; ty Herren hafver Israel godt tillsagt.

³⁰Han svarade: Jag vill icke med eder, utan fara i mitt land till mina slägt.

³¹Han sade: Käre, öfvergif oss icke; förty du vetst hvar vi skole lägra oss i öknene, och skall vara vårt öga.

³²Och om du far med oss, det goda, som Herren gör med oss, det vilje vi göra med dig.

³³Så drogo de ifrå Herrans berg tre dagsresor; och Herrans förbunds ark drog för dem tre dagsresor, till att visa dem hvar de hvila skulle.

³⁴Och Herrans molnsky var öfver dem om dagen, när de drogo utu lägret.

³⁵Och när arken for, så sade Mose: Herre, statt upp, att dine fiender måga förströs; och de som dig hata, måga flyktige varda för dig.

³⁶Och när han sattes ned, sade han: Kom igen, Herre, till de många Israels tusend.