Efesierbrevet 1

¹Paulus, genom Guds vilja Kristi Jesu apostel, hälsar de heliga som bo i Efesus[1], de i Kristus Jesus troende.

²Nåd vare med eder och frid ifrån Gud, vår Fader, och Herren Jesus Kristus.

³Välsignad vare vår Herres, Jesu Kristi, Gud och Fader, som i Kristus har välsignat oss med all den himmelska världens andliga välsignelse,

⁴såsom han ju, förrän världens grund var lagd, har utvalt oss i honom till att vara heliga och ostraffliga inför sig.

⁵Ty i sin kärlek förutbestämde han oss till barnaskap hos sig, genom Jesus Kristus, efter sin viljas behag,

⁶den nådeshärlighet till pris, varmed han har benådat oss i den älskade.

⁷I honom hava vi förlossning genom hans blod, förlåtelse för våra synder, efter hans nåds rikedom.

⁸Och denna nåd har han i överflödande mått låtit komma oss till del, med all vishet och allt förstånd,

⁹i det att han för oss har kungjort sin viljas hemlighet, enligt det beslut som han efter sitt behag hade fattat inom sig själv,

¹⁰om en ordning som i tidernas fullbordan skulle komma till stånd, det beslutet att i Kristus sammanfatta allt som finnes i himmelen och på jorden.

¹¹I honom hava vi ock undfått vår arvslott, vi som förut voro bestämda därtill genom dens beslut, som verkar allting efter sin egen viljas råd.

¹²Så skulle vi, hans härlighet till pris, vara de som i Kristus redan i förväg hava ägt ett hopp.

¹³I honom haven jämväl I, sedan I haven fått höra sanningens ord, eder frälsnings evangelium, ja, i honom haven I, sedan I nu ock haven kommit till tron, såsom ett insegel undfått den utlovade helige Ande,

¹⁴vilken är en underpant på vårt arv, till förvissning om att hans egendomsfolk skall förlossas, hans härlighet till pris.

¹⁵Sedan jag fick höra om eder tro i Herren Jesus och om eder kärlek till alla de heliga,

¹⁶har därför jag å min sida icke upphört att tacka Gud för eder, när jag tänker på eder i mina böner.

¹⁷Och min bön är att vår Herres, Jesu Kristi, Gud, härlighetens Fader, må giva eder en visdomens och uppenbarelsens ande till kunskap om sig,

¹⁸och att han må upplysa edra hjärtans ögon, så att I förstån hurudant det hopp är, vartill han har kallat eder, huru rikt på härlighet hans arv är bland de heliga,

¹⁹och huru översvinnligt stor hans makt är på oss som tro -- allt i enlighet med den väldiga styrkas kraft,

²⁰varmed han har verkat i Kristus, i det att han uppväckte honom från de döda och satte honom på sin högra sida i den himmelska världen,

²¹över alla andevärldens furstar och väldigheter och makter och herrar, ja, över allt som kan nämnas, icke allenast i denna tidsålder, utan ock i den tillkommande.

²²»Allt lade han under hans fötter.» Och honom gav han åt församlingen till att vara ett huvud över allting --

²³åt församlingen, ty den är hans kropp och är uppfylld av honom som uppfyller allt i alla. [1] Se Nya testamentets text i Ordförkl.

Efesierbrevet 1

¹Paulus, Jesu Christi Apostel, genom Guds vilja, dem heligom som uti Epheso äro, och trognom i Jesu Christo.

²Nåd vare med eder, och frid af Gudi, vårom Fader, och Herranom Jesu Christo.

³Välsignad vare Gud, och vårs Herras Jesu Christi Fader, den oss välsignat hafver med all andelig välsignelse, i de himmelska ting, genom Christum;

⁴Såsom han oss utvalt hafver i honom, förr än verldenes grund lagder var, att vi skole vara helige och ostraffelige för honom uti kärleken;

⁵Och hafver tagit oss sig sjelfvom till barn, genom Jesum Christum, efter sins viljas goda behag;

⁶Sina härliga nåd till lof, genom hvilka han hafver oss täcka gjort uti honom, som kärkommen är;

⁷I hvilkom vi hafvom förlossning genom hans blod, syndernas förlåtelse, efter hans nåds rikedomar;

⁸Af hvilka han oss rundeliga delaktiga gjort hafver uti all visdom och klokhet;

⁹Och hafver oss låtit få veta sins viljas hemlighet, efter sitt goda behag, och hafver det framhaft igenom honom;

¹⁰Att det skulle predikadt varda, då tiden fullkomnad var; på det allting skulle sammanfattad varda i Christo, både det i himmelen och på jordene är, genom den sammas;

¹¹Genom hvilken vi ock komne äre till arfvedelen, beskärde efter hans uppsåt, som all ting verkar efter sin egen viljas råd;

¹²Att vi skole vara hans härlighet till lof, vi som tillförene hoppadoms på Christum;

¹³Genom hvilken ock I hört hafven sanningenes ord, som är edor salighets Evangelium; uti hvilkom I ock, sedan I trodden, ären beseglade vordne med löftsens Helga Anda;

¹⁴Hvilken vårt arfs pant är, till vår förlossning, att vi skulle varda hans egendom, hans härlighet till pris.

¹⁵Derföre ock jag, efter jag hört hafver af den tro, som i eder är till Herran Jesum, och edar kärlek till all helgon;

¹⁶Vänder jag icke åter att tacka Gud för eder, alltid tänkandes på eder i mina böner;

¹⁷Att vårs Herras Jesu Christi Gud, härlighetenes Fader, ville gifva eder visdomsens och uppenbarelsens Anda, till sin kunskap,

¹⁸Och upplysa edars förstånds ögon; att I förstå kunnen, hvad hopp han hafver kallat eder uti, och huru rik hans arfs härlighet är uti helgonen;

¹⁹Och huru öfversvinneliga stor hans kraft är till oss, som tron, efter hans mägtiga starkhets verkan;

²⁰Hvilka han verkade i Christo, då han uppväckte honom ifrå de döda, och satte honom på sin högra hand i himmelen;

²¹Öfver all Förstadöme, välde, magt, Herradöme, och allt det som nämnas kan, icke allenast i denna verldene, utan ock i den tillkommande;

²²Och hafver all ting lagt under hans fötter, och hafver satt honom församlingene till ett hufvud öfver all ting;

²³Hvilken är hans kropp, och hans uppfyllelse, som allt i allom uppfyller.