Andra Timoteusbrevet 2

¹Så bliv nu du, min son, allt starkare i den nåd som är i Kristus Jesus.

²Och vad du har hört av mig och fått betygat av många vittnen, det må du betro åt män som äro förtroende värda, och som kunna bliva skickliga att i sin ordning undervisa andra.

³Bär ock du ditt lidande såsom en god Kristi Jesu stridsman.

⁴Ingen som tjänar i krig låter sig insnärjas i näringsomsorger, ty han vill vara den till behag, som har tagit honom i sin sold.

⁵Likaså, om någon deltager i en tävlingskamp, så vinner han icke segerkransen, ifall han icke kämpar efter stadgad ordning.

⁶Åkermannen, han som gör arbetet, bör främst av alla få njuta av frukten.

⁷Fatta rätt vad jag säger; Herren skall giva dig förstånd i allt.

⁸Tänk på Jesus Kristus, som är uppstånden från de döda, av Davids säd, enligt det evangelium som jag förkunnar,

⁹och i vars tjänst jag jämväl utstår lidande, ja, till och med måste bära bojor såsom en ogärningsman. Men Guds ord bär icke bojor.

¹⁰Därför uthärdar jag ståndaktigt allting för de utvaldas skull, på det att också de må vinna frälsningen i Kristus Jesus och därmed evig härlighet.

¹¹Detta är ett fast ord; ty hava vi dött med honom, så skola vi ock leva med honom;

¹²äro vi ståndaktiga, så skola vi ock få regera med honom. Men förneka vi honom, så skall ock han förneka oss;

¹³äro vi trolösa, så står han troget fast vid sitt ord. Ty han kan icke förneka sig själv.

¹⁴Påminn dem om detta, och uppmana dem allvarligt inför Gud att icke befatta sig med ordstrider; ty sådana gagna till intet, utan äro allenast till fördärv för dem som höra därpå.

¹⁵Sträva med all flit efter att själv kunna träda fram inför Gud såsom en som håller provet, en arbetare som icke behöver blygas, utan rätt förvaltar sanningens ord.

¹⁶Men undfly oandligt och tomt prat. Ty de som befatta sig med sådant komma att gå allt längre i ogudaktighet,

¹⁷och deras tal skall fräta omkring sig såsom ett kräftsår. Av det slaget äro Hymeneus och Filetus;

¹⁸ty när dessa säga att uppståndelsen redan har skett, hava de farit vilse från sanningen, och de förvända så tron hos somliga.

¹⁹Dock, Guds fasta grundval förbliver beståndande och har ett insegel med dessa ord: »Herren känner de sina», och: »Var och en som åkallar Herrens namn, han vände sig bort ifrån orättfärdighet.»

²⁰Men i ett stort hus finnas kärl icke allenast av guld och silver, utan ock av trä och lera; och somliga äro till hedersamt bruk, andra till mindre hedersamt.

²¹Om nu någon håller sig ren och obesmittad av sådant folk, då bliver han ett kärl till hedersamt bruk, helgat, gagneligt för sin herre, tjänligt till allt vad gott är.

²²Fly ungdomens onda begärelser, och far efter rättfärdighet, tro och kärlek, och frid med dem som av rent hjärta åkalla Herren.

²³Men undvik dåraktiga och barnsliga tvistefrågor; du vet ju att de föda av sig strider.

²⁴Och en Herrens tjänare bör icke strida, utan vara mild mot alla, väl skickad att undervisa, tålig när han får lida.

²⁵Han bör med saktmod tillrättavisa de motspänstiga, i hopp att Gud till äventyrs skall förläna dem bättring, så att de komma till kunskap om sanningen,

²⁶och i hopp att de så skola bliva nyktra och därigenom befrias ur djävulens snara; ty av honom äro de fångade, så att de göra hans vilja.

Andra Timoteusbrevet 2

¹Så stärk dig nu, min son, genom nådena, som är i Christo Jesu.

²Och livad du af mig hört hafver, genom mång vittne, det befalla trogna menniskor, som ock dugelige äro att lära andra.

³Lid och umgäll, såsom en god Jesu Christi stridsman.

⁴Ingen stridsman befattar sig med näringshandel; på det han skall täckas honom, som honom till en stridsman upptagit hafver.

⁵Hvar ock nu någor kämpar, han krönes icke, utan han redeliga kämpar.

⁶Åkermannen, som åkren brukar, honom bör först få af fruktene.

⁷Märk hvad jag säger; men Herren skall gifva dig i all ting förstånd.

⁸Tänk på Jesum Christum, som är uppstånden ifrå de döda, af Davids säd, efter mitt Evangelium;

⁹Uti hvilket jag bedröfvelse lider, intill bojor, såsom en ogerningsman; men Guds ord är icke bundet.

¹⁰Derföre lider jag det allt, för de utkoradas skull, att de skola ock få salighet i Christo Jesu, med eviga härlighet.

¹¹Det är ju ett fast ord: Dö vi med, så skole vi lefva med;

¹²Lide vi, så skole vi med regnera; om vi försake honom, så försakar ock han oss.

¹³Tro vi honom icke, så blifver han dock trofast; han kan icke neka sig sjelf.

¹⁴Sådant förmana, och betyga för Herranom, att de icke träta om ord till ingen nytto, utan till att afvända dem som på höra.

¹⁵Vinnlägg dig att bevisa dig Gudi en bepröfvad och ostraffelig arbetare, som rätt delar sanningenes ord.

¹⁶Men oandelig och onyttig ord kasta bort; ty det hjelper mycket till ogudaktighet;

¹⁷Och deras tal fräter omkring sig, såsom kräfvetan; ibland hvilka är Hymeneus och Philetus;

¹⁸De der om sanningen felat hafva, sägande uppståndelsen redan skedd vara; och hafva förvändt somliga menniskors tro.

¹⁹Men den fäste Guds grund blifver ståndandes, och hafver detta insegel: Herren känner sina; och hvar och en som åkallar Christi Namn, gånge ifrå orättfärdighetene.

²⁰Men uti ett stort hus äro icke allenast gyldene och silffat, utan jemväl träfat och lerfat; och somlig till heder, och somlig till vanheder.

²¹Hvar nu någor renar sig ifrå sådant folk, han varder ett helgadt fat till heder, husherranom brukeligit, beredt till ull t godt verk.

²²Fly ungdomsens lustar; men far efter rättfärdigheten, tron, kärleken, frid med allom dem, som af rent hjerta åkalla Herran.

²³Men förkasta dåraktig och öfverdådig spörsmål, vetandes att de föda träto af sig.

²⁴Men Herrans tjenare skall icke vara trätosam, utan ljuflig vid hvar man, läraktig, den de onda lida kan;

²⁵Och med saktmodighet straffa dem som emotstå; om Gud en gång vill gifva dem bättring, till att förstå sanningen;

²⁶Och besinna sig ifrå djefvulens snaro, af hvilkom de fångne äro efter hans vilja.