Andra Korintierbrevet 8

¹Vi vilja meddela eder, käre bröder, huru Guds nåd har verkat i Macedoniens församlingar.

²Fastän de hava varit prövade av svår nöd, har deras överflödande glädje, mitt under deras djupa fattigdom, så flödat över, att de av gott hjärta hava givit rikliga gåvor.

³Ty de hava givit efter sin förmåga, ja, över sin förmåga, och det självmant; därom kan jag vittna.

⁴Mycket enträget bådo de oss om den ynnesten att få vara med om understödet åt de heliga.

⁵Och de gåvo icke allenast vad vi hade hoppats, utan sig själva gåvo de, först och främst åt Herren, och så åt oss, genom Guds vilja.

⁶Så kunde vi uppmana Titus att han skulle fortsätta såsom han hade begynt och föra jämväl detta kärleksverk bland eder till fullbordan.

⁷Ja, då I nu utmärken eder i alla stycken: i tro, i tal, i kunskap, i allsköns nit, i kärlek, den kärlek som av eder har blivit oss bevisad, så mån I se till, att I också utmärken eder i detta kärleksverk.

⁸Detta säger jag dock icke såsom en befallning, utan därför att jag, genom att framhålla andras nit, vill pröva om också eder kärlek är äkta.

⁹I kännen ju vår Herres, Jesu Kristi, nåd, huru han, som var rik, likväl blev fattig för eder skull, på det att I genom hans fattigdom skullen bliva rika.

¹⁰Det är allenast ett råd som jag härmed giver. Ty detta kan vara nyttigt för eder. I voren ju före de andra -- redan under förra året -- icke allenast när det gällde att sätta saken i verket, utan till och med när det gällde att besluta sig för den.

¹¹Fullborden nu ock edert verk, så att I, som voren så villiga att besluta det, jämväl, i mån av edra tillgångar, fören det till fullbordan.

¹²Ty om den goda viljan är för handen, så bliver den välbehaglig med de tillgångar den har och bedömes ej efter vad den icke har.

¹³Ty meningen är icke att andra skola hava lättnad och I själva lida nöd. Nej, en utjämning skall ske,

¹⁴så att edert överflöd denna gång kommer deras brist till hjälp, för att en annan gång deras överflöd skall komma eder brist till hjälp. Så skall en utjämning ske,

¹⁵efter skriftens ord: »Den som hade samlat mycket hade intet till överlopps, och den som hade samlat litet, honom fattades intet.»

¹⁶Gud vare tack, som också i Titus' hjärta ingiver samma nit för eder.

¹⁷Ty han mottog villigt vår uppmaning; ja, han var så nitisk, att han nu självmant far åstad till eder.

¹⁸Med honom sända vi ock här en broder som i alla våra församlingar prisas för sitt nit om evangelium;

¹⁹dessutom har han ock av församlingarna blivit utvald att vara vår följeslagare, när vi skola begiva oss åstad med den kärleksgåva som nu genom vår försorg kommer till stånd, Herren till ära och såsom ett vittnesbörd om vår goda vilja.

²⁰Därmed vilja vi förebygga att man talar illa om oss, i vad som rör det rikliga sammanskott som nu genom vår försorg kommer till stånd.

²¹Ty vi vinnlägga oss om vad som är gott icke allenast inför Herren, utan ock inför människor.

²²Jämte dessa sända vi en annan av våra bröder, vilkens nit vi ofta och i många stycken hava funnit hålla provet, och som nu på grund av sin stora tillit till eder är ännu mycket mer nitisk.

²³Om jag nu har anbefallt Titus, så mån I besinna att han är min medbroder och min medarbetare till edert bästa; och om jag har skrivit om andra våra bröder, så mån I besinna att de äro församlingssändebud och Kristi ära.

²⁴Given alltså inför församlingarna bevis på eder kärlek, och därmed också på sanningen av det som vi inför dem hava sagt till eder berömmelse.

Andra Korintierbrevet 8

¹Jag gör eder kunnigt, käre bröder, om den Guds nåd, som gifven är uti de församlingar som äro i Macedonien.

²Ty deras glädje är osägelig, då de genom mycken bedröfvelse bepröfvade vordo; och ändock de ganska fattige voro, hafva de likväl rikeliga gifvit i all enfaldighet.

³Ty de voro välviljoge efter allo sine magt, och öfver sina magt; det betygar jag:

⁴Bedjandes oss med mycken förmaning, att vi anamma ville välgerningen, och tjenstenes delaktighet som skickad var till helgonen.

⁵Och icke som vi hade hoppats; utan de gåfvo sig sjelfva först Herranom, och sedan oss, genom Guds vilja;

⁶Att vi måstom förmana Titum, att såsom han hade tillförene begynt, så skulle han ock nu fullfölja sådana godviljoghet när eder.

⁷Men såsom I uti all stycke rike ären i tro, och i ordom, och i förstånd, och i all flit, och i edar kärlek till oss, så flyr det så, att I ock i denna edor undsättning rike ären.

⁸Icke så, att jag bjuder eder något; utan efter andre så vinnlägga sig, försöker jag ock edar kärlek, om hän sannskyldig är.

⁹Ty I veten Herrans Jesu Christi godviljoghet, att ändock han var rik, vardt han likväl fattig för edra skull, på det I genom hans fattigdom skullen rike varda.

¹⁰Mitt råd gifver jag häruti; ty det är eder nyttigt, efter I för ett år sedan haden begynt icke allenast göra, utan jemväl vilja.

¹¹Fullföljer nu med gerningene, såsom I begynten; att, såsom viljen var redebogen, så fullföljer ock af det I förmågen.

¹²Ty då viljen är först god, så är han tacknämlig, efter den del han hafver, och icke efter det han icke hafver.

¹³Icke sker detta i den mening, att andre skola hafva nog, och I trång, utan att det skall gå lika till:

¹⁴Att edar rikedom tjenar deras fattigdom i denna (dyra) tid, och deras rikedom hjelper edra fattigdom, på det lika tillgå skall;

¹⁵Såsom skrifvet är: Den der mycket samlade, han hade intet öfverlöpse; och den der litet samlade, honom fattades intet.

¹⁶Men Gudi vare tack, som sådana flit gifvit hafver uti Titi hjerta till eder.

¹⁷Ty han tog den förmaning på sig; ja, sannerliga, han var så flitig, att han tog sig före sjelfviljandes fara till eder.

¹⁸Men vi hafve sändt med honom en broder, den pris hafver i Evangelio, i alla församlingar.

¹⁹Och icke det allenast; utan han är ock skickad af församlingarna, till att vara vår följeslagare till denna undsättning, som beställes af oss, Herranom till äro, och edar goda vilja till pris;

²⁰Och förvarar, att oss ingen straffa kan för denna rika undsättnings skull, som af oss beställd varder;

²¹Och ser derpå, att det redeliga tillgår, icke allenast för Herranom, utan ock för menniskom.

²²Och hafve vi sändt med honom vår broder, den vi ofta bepröfvat hafve i mång stycke, att han flitig är, och nu mycket mer flitig; och förse vi oss storliga till eder;

²³Ehvad det är för Titi skull, hvilken min stallbroder och medhjelpare är när eder, eller för våra bröders skull, som äro församlingarnas Apostlar, och Christi ära.

²⁴Låter nu skina någon bevisning till edar kärlek, och vår berömmelse af eder, nå dem; ja ock uppenbarliga för församlingarna.