1HERren sade till Mose: Gack in till Pharao, och säg till honom: Detta säger HERren de Ebreers Gud: Släpp mitt folk, att de måga tjena mig.stylus···2Hwar du icke will, utan förhåller dem länger;stylus···3Si, så skall HERrans hand warda utöfwer din boskap på markene; öfwer hästar, öfwer åsnar, öfwer camelar, öfwer oxar, öfwer får, med en ganska stor pestilentie.stylus···4Och HERren skall göra ett besynnerligit emellan de Israeliters boskap, och de Egyptiers; så att intet skall dö utaf allt det, som Israels barn hafwa.stylus···5Och HERren lade en tid före, och sade: I morgon skall HERren göra detta på jordene.stylus···6Och HERren gjorde så om morgonen, och allehanda boskap blef död för de Egyptier; men af Israels barnas boskap blef icke ett dödt.stylus···7Och Pharao sände derefter, och si, der war icke ett blifwet dödt utaf Israels boskap. Men Pharaos hjerta wardt förstockadt, och släppte icke folket.stylus···8Då sade HERren till Mose och Aaron: Tager edra händer fulla med sot utaf skorstenen, och Mose stänke det upp åt himmelen för Pharao;stylus···9Att stoft skall komma öfwer hela Egypti land, och bölder och ond sår warda på menniskor, och på boskap i hela Egypti lande.stylus···10Och de togo sotet utaf skorstenen, och stodo för Pharao, och Mose stänktet upp åt himmelen. Då worde bölder och ond sår på menniskom, och på boskapen.stylus···11Så att trollkarlarna icke kunde stå för Mose, för de bölders skull; ty på trollkarlarna woro ock så wäl bölder, som på alla Egyptier.stylus···12Men HERren förstockade Pharaos hjerta, så att han intet hörde dem, såsom HERren Mose sagt hade.stylus···13Då sade HERren till Mose: Statt bittida upp om morgonen, och gack fram för Pharao, och säg till honom: Detta säger HERren de Ebreers Gud: Släpp mitt folk, att de måga tjena mig;stylus···14Annars will jag i denna resone sända alla mina plågor öfwer dig, öfwer dina tjenare, och öfwer ditt folk; att du skall förnimma, att i all land är ingen min like.stylus···15Förty nu will jag uträcka mina hand, och slå dig och ditt folk med pestilentie, att du skall förgås af jordene.stylus···16Och fördenskull hafwer jag uppwäckt dig, att min kraft skall synas på dig, och mitt Namn kunnigt warda i all land.stylus···17Du förhåller ännu mitt folk, och will icke släppat.stylus···18Si, jag will i morgon på denna tiden låta komma ett mägtigt stort hagel, hwilkets like icke warit hafwer i Egypten, ifrå den tid det funderadt wardt, intill nu.stylus···19Så sänd nu bort, och förwara din boskap, och allt det du på markene hafwer; ty alla menniskor och boskap, som på markene funnen warder, och icke inhemtad är i husen, och haglet faller på dem, de blifwa döde.stylus···20Den som nu ibland Pharaos tjenare fruktade HERrans ord, han låt sina tjenare och boskap fly in i husen;stylus···21Men hwilkas hjerta intet aktade HERrans ord, de läto deras tjenare och boskap blifwa på markene.stylus···22Då sade HERren till Mose: Räck dina hand upp åt himmelen, att det haglar öfwer hela Egypti land; öfwer menniskor, öfwer boskap, och öfwer all gröda på markene, i Egypti lande.stylus···23Så räckte Mose sin staf upp emot himmelen, och HERren lät dundra och hagla, så att elden flög på jordene. Alltså lät HERren komma hagel öfwer Egypti land;stylus···24Att hagel och eld foro ibland hwartannat så grufweliga, att dess like icke warit hade i hela Egypti lande, ifrå den tid att det med folke besatt warde.stylus···25Och haglet slog i hela Egypti lande allt det på markene war, både menniskor och boskap, och slog allan grödan på markene, och sönderslog all trä på markene;stylus···26Utan allena i det landet Gosen, der Israels barn woro, der haglade intet.stylus···27Då sände Pharao bort, och lät kalla Mose och Aaron, och sade till dem: Jag hafwer i denna resone syndat: HERren är rättfärdig, men jag och mitt folk är ogudaktige.stylus···28Därföre beder HERran, att Guds dunder och hagel återwänder, så will jag släppa eder, och icke länger förhålla eder.stylus···29Mose sade till honom: När jag kommer utu stadenom, will jag uträcka mina händer till HERran, så skall dundret återwända, och intet hagel mera wara; på det du skall förnimma, att jorden är HERrans.stylus···30Dock wet jag wäl, att du och dine tjänare icke ännu frukten för HERran Gud.stylus···31Så wardt då slaget linet och bjugget; ty bjugget war i ax gånget, och linet hade knoppat sig.stylus···32Men hwetet och rågen wardt icke slaget; förty det war sensäd.stylus···33Så gick då Mose ifrå Pharao ut af stadenom, och räckte sina händer ut till HERran; och dundret och haglet wände igen, och regnet dröp intet mer på jordena.stylus···34Då nu Pharao såg, att regnet, och dundret, och haglet, wände igen, syndade han ändå ytterligare, och förhärdade sitt hjerta, han och hans tjenare.stylus···35Alltså wardt Pharaos hjerta förstockadt, att han icke släppte Israels barn, såsom HERren sagt hade genom Mose.stylus···