1Eftersom Jonatan nu insåg att tillfället var honom lägligt, utvalde han några män och sände dem till Rom, för att bekräfta och förnya vänskapen med romarna.stylus2Också till Sparta och till andra ställen sände han brev med samma innehåll.stylus3De begåvo sig alltså åstad till Rom När de nu hade kommit inför rådsförsamlingen, sade de: »Översteprästen Jonatan och det judiska folket hava sänt oss hit, för att få vänskapen och förbundet med dem förnyade på samma villkor som förut.»stylus4Och romarna gåvo dem brev till de styrande på vart ställe, med befallning att dessa skulle sörja för att de välbehållna kunde fortsätta sin resa till Judeen.stylus5Och så lyder avskriften av det brev som Jonatan skrev till spartanerna:stylus6»Översteprästen Jonatan och folkets Stora råd och prästerna och det övriga judiska folket hälsa sina bröder spartanerna.stylus7Redan tidigare har ett brev, varav en avskrift här bifogas, blivit sänt till översteprästen Onias från eder konung Areus därom att I ären våra bröder.stylus8Och Onias bemötte edert sändebud med all heder och tog emot brevet, vari uttryckligen talades om förbund och vänskap.stylus9Vi äro nu visserligen icke i behov härav, eftersom de heliga böcker som vi hava i våra händer utgöra vår tröst;stylus10men vi hava likväl tagit oss före att skicka sändebud till eder, för att få broderskapet och vänskapen med eder förnyade, på det att vi icke måtte bliva främlingar för eder. Ty lång tid är förfluten, sedan I skickaden sändebud till oss.stylus11Vad oss angår, så komma vi alltid och oavlåtligt ihåg eder vid högtiderna och på övriga tillbörliga dagar, vid de offer som vi frambära och i våra böner, såsom rätt och tillbörligt är att man minnes bröder.stylus12Och vi glädja oss åt eder ära.stylus13Men vi för vår del hava varit omvärvda av mycket betryck och av många strider, och konungarna runt omkring oss hava stritt mot oss.stylus14Vi hava nu icke velat falla eder och våra övriga bundsförvanter och vänner besvärliga med dessa strider.stylus15Ty vi hava vår hjälp från himmelen, som hjälper oss. Och så hava vi blivit frälsta ifrån våra fiender, medan våra fiender hava blivit förödmjukade.stylus16Nu hava vi emellertid utvalt Numenius, Antiokus’ son, och Antipater, Jasons son, och sänt dem till romarna, för att låta förnya den vänskap och det förbund som vi tidigare hava ingått med dem.stylus17Vi hava därvid bjudit dem att fara också till eder och hälsa eder och avlämna till eder vårt brev angående förnyelsen av broderskapet oss emellan.stylus18Och nu skulle det vara oss till behag, om I villen giva oss svar härpå.»stylus19Och så lyder avskriften av det brev som spartanerna sände till Onias:stylus20»Areus, spartanernas konung, hälsar översteprästen Onias.stylus21I en skrift har angående spartanerna och judarna den uppgiften blivit påträffad, att de äro bröder och av Abrahams släkt.stylus22Och sedan vi nu hava fått veta detta, skulle det vara oss till behag, om I villen skriva till oss och säga oni det står väl till med eder.stylus23Vi å vår sida skriva nu här till eder: Vår boskap och våra ägodelar tillhöra eder, likasom vad edert är tillhör oss. Vi bjuda alltså våra sändebud att lämna eder muntligt besked i överensstämmelse härmed.»stylus24Och Jonatan fick höra att Demetrius' hövitsmän hade kommit igen med en ännu större här än förra gången, för att strida mot honom.stylus25Då bröt han upp från Jerusalem och drog dem till mötes in på Hamats område. Ty han ville icke giva dem rådrum till att infalla i hans eget land.stylus26Och han sände ut spejare till deras läger; och dessa kommo tillbaka och omtalade för honom att de beredde sig till att överfalla dem om natten.stylus27När sedan solen gick ned, befallde Jonatan sitt folk att vaka och stå under vapen för att vara redo till strid under hela natten; han ställde ock ut vaktposter runt omkring lägret.stylus28Men när fienderna hörde att Jonatan och hans folk voro redo till strid, blevo de förskräckta och förlorade modet. Och sedan de hade tänt upp eldar i sitt läger, drogo de bort.stylus29Men Jonatan och hans folk märkte ingenting förrän på morgonen, eftersom de sågo eldarna brinna.stylus30Jonatan satte nu efter dem, men han kunde icke hinna upp dem; ty de hade redan övergått floden Eleuterus.stylus31Då vände sig Jonatan mot de araber som kallas sabadéer och slog dem och tog deras egendom såsom byte.stylus32Därefter bröt han upp och drog till Damaskus och tågade igenom hela landet.stylus33Simon drog också ut och tågade igenom landet ända till Askalon och till fästningarna där i närheten. Sedan vände han sig mot Joppe och intog staden.stylus34Han hade nämligen hört att man ville överlämna fästningen till Demetrius’ folk. Därför lade han nu in en besättning där, till stadens försvar.stylus35Sedan Jonatan hade kommit tillbaka, sammankallade han folkets äldste och beslöt, i samråd med dem, att bygga fästningar i Judeenstylus36och att göra Jerusalems murar högre och att uppföra en hög mur mellan borgen och staden, för att avspärra borgen från staden, så att den komme att ligga avskild; på det sättet skulle dess besättning varken kunna köpa eller sälja.stylus37De församlade sig alltså för att bygga. Ett stycke av muren österut vid bäcken hade störtat in; de satte ock det så kallade Kafenata i stånd.stylus38Och Simon befäste Adida i Låglandet och försåg det med fasta portar och bommar.stylus39Men Tryfon stod efter att bliva konung i Asien och att sätta kronan på sitt huvud och att bära hand på konung Antiokus.stylus40Han befarade dock att Jonatan icke skulle lämna honom fria händer, utan giva sig i strid med honom; och han sökte därför efter ett lägligt tillfälle att gripa honom för att döda honom. Han bröt alltså upp och begav sig till Betsan.stylus41Och Jonatan drog ut för att möta honom med fyrtio tusen utvalda stridsmän och kom också till Betsan.stylus42När Tryfon såg att han hade kommit dit med en så stor här, vågade han icke bära hand på honom;stylus43han tog i stället emot honom med all heder och anbefallde honom hos alla sina vänner och gav honom skänker och bjöd sina vänner och sitt krigsfolk att visa honom samma lydnad som honom själv.stylus44Därefter sade han till Jonatan: »Varför har du besvärat allt detta folk med att tåga hit, fastän icke något krig råder mellan oss?stylus45Låt dem nu draga till sina hemorter, men välj ut åt dig några få män till att ledsaga dig. Kom sedan med mig till Ptolemais, så vill jag överlämna staden åt dig, såsom ock de övriga fästningarna och det övriga krigsfolket och alla ämbetsmännen. Därefter vill jag vända om och draga bort. Ty fördenskull har jag kommit hit.»stylus46Och Jonatan satte tro till honom och gjorde såsom han hade föreslagit; han lät hären draga sin väg, och den avtågade till Judeen.stylus47Hos sig behöll han kvar allenast tre tusen man; och av dem lämnade han två tusen i Galileen, medan ett tusen följde honom åt.stylus48Men när Jonatan hade kommit in i Ptolemais, stängde invånarna i Ptolemais portarna och togo honom till fånga; och alla som hade följt honom ditin dräpte de med svärd.stylus49Därefter sände Tryfon fotfolk och ryttare till Galileen och till den stora slätten för att nedgöra allt Jonatans folk.stylus50Men när dessa fingo höra sägas att han skulle vara tillfångatagen och dödad tillika med sina män, uppmuntrade de varandra och tågade fram i tätt slutna led, redo till strid.stylus51Då nu förföljarna sågo att dessa ämnade kämpa på liv och död, vände de om.stylus52Så kommo alla välbehållna till Judeen. Och de sörjde Jonatan och hans män och kände stor fruktan; ja, hela Israel sörjde dem djupt.stylus53Men alla hedningar där runt omkring sökte efter att utrota dem. Ty de sade: »De hava icke mer någon som anför och hjälper dem. Låt oss därför nu strida med dem och utplåna deras åminnelse bland människor.»stylus
