1En Psalm Davids, til at föresjunga.stylus···2HERre, uppå dig förtröstar jag; låt mig aldrig på skam komma: Fräls mig genom dina rättfärdighet.stylus···3Böj tin öron til mig, hasteliga hjelp mig: War mig en stark klippa och en borg, at du hjelper mig.stylus···4Ty du äst min klippa och min borg; at du dock för ditt Namns skull mig leda och föra wille.stylus···5At du wille draga mig utu nätet, som de för mig stält hafwa; ty du äst min starkhet.stylus···6Uti dina händer befaller jag min anda; du hafwer mig förlöst, HERre, du trofaste Gud.stylus···7Jag hatar dem, som hålla uppå lösaktiga läro; men jag hoppas til HERran.stylus···8Jag fröjdar mig, och är glad öfwer dina godhet; at du anser mitt elände, och känner mina själ i nödene.stylus···9Och du öfwergifwer mig icke uti fiendans händer: Du sätter mina fötter uppå widt rum.stylus···10HERre, war mig nådelig; ty mig är ångest; mitt ansikte är förfallet för sorgs skull, dertil min själ och min buk.stylus···11Ty mitt lefwande är förtärdt wordet af bedröfwelse, och mina år af suckande: Min kraft är, genom mina missgerning, förfallen, och min ben äro försmäktade.stylus···12Det går mig så illa, at jag är en stor försmädelse worden minom grannom, och en styggelse minom kändom; de som mig se på gatone, de fly för mig.stylus···13Jag är förgäten af hjertat, såsom en döder; jag är worden såsom et sönderslaget kärille.stylus···14Ty månge försmäda mig illa, så at hwar man skyr wid mig; de rådslå med hwarannan om mig, och akta taga mig lifwet bort.stylus···15Men jag, HERre, hoppas uppå dig, och säger: Du äst min Gud.stylus···16Min tid står i dina händer: Hjelp mig utu mina fiendars hand, och ifrå dem som mig förfölja.stylus···17Låt ditt ansikte lysa öfwer din tjenare: Hjelp mig genom dina godhet.stylus···18HERre, låt mig icke til skam warda, ty jag åkallar dig: De ogudaktige warde til skam, och tystade i helwete.stylus···19Tystne de falske munnar, som tala emot den rättfärdiga hårdeliga, högmodeliga och hånliga.stylus···20Huru stor är din godhet, den du dem, som dig frukta, bewarat hafwer; och bewisar dem, som trösta uppå dig, inför menniskors barn?stylus···21Du förgömer dem hemliga när dig för hwars mans trug: Du förskyler dem i hyddone för de trätosama tungor.stylus···22Lofwad ware HERren; at han mig en underlig godhet bewisat hafwer, i enom fastom stad. [1]stylus···23Ty jag sade i mine häpenhet: Jag är bortdrifwen ifrå dina ögon; likwäl hörde du mine böns röst, då jag til dig ropade. [2]stylus···24Älsker HERran, alle hans helige: HERren bewarar de trogna, och wedergäller dem rikeliga, som högmod öfwa. Warer tröste och oförfärade, alle J, som HERran förbiden.stylus···