1Och det begaf sig derefter, at han wandrade i städer och byar, redikade och förkunnade Evangelium om Guds rike; och de tolf med honom:stylus···2Dertil några qwinnor, som han hade helbregda gjort ifrå de onda andar och krankheter, nämliga: Maria, som kallas Magdalena, af hwilka sju djeflar utgångne woro;stylus···3Och Joanna, Chuse hustru, Herodis fogdes, och Susanna, och många andra, som honom tjente af sina ägodelar.stylus···4Då nu mycket folk kom tilhopa, och utaf städerna sökte til honom, talade han genom liknelse:stylus···5En sädesman gick ut til at så sina säd; och wid han sådde, föll somt wid wägen, och wardt förtrampadt, och foglarne under himmelen åto det.stylus···6Och somt föll på hälleberget, och då det upgick, förtorkades det; ty det hade ingen wätsko.stylus···7Och somt föll ibland törne, och törnen gingo med up, och förqwafde det.stylus···8Och somt föll i goda jord, och det gick up, och gjorde hundradefall frukt. Då han deta sade, ropade han: Den der hafwer Öron til at höra, han höre.stylus···9Då frågade honom hans Lärjungar, hurudana denna liknelsen war.stylus···10Han sade til dem: Eder är gifwet weta Guds rikes hemlighet, men dem androm genom liknelse; på det at ändock de se, skola de likwäl icke se, och ändock de höra, skola de likwäl icke förstå.stylus···11Så är nu denna liknelsen. Säden är Guds ord;stylus···12Men de som wid wägen, det äro de som höra; sedan kommer djefwulen, och tager bort ordet utu deras hjerta, at de icke tro skola, och blifwa frälste.stylus···13Men de som på hälleberget, det äro de, som när de höra, anamma de ordet med glädje, och de hafwa inga rötter; de der tro til en tid, och då frestelsen påkommer, falla de derifrå.stylus···14Men det som föll ibland törnen, äro de som höra; och gå bort, och warda förqwafde af omsorger, och rikedomar, och lifsens wällust; och bära ingen frukt.stylus···15Men det uti goda jord, äro de som höra ordet, och behålla det uti ganska godt hjerta; och bära frukt i tålamod.stylus···16Men ingen uptänder et ljus, och skyler det under något kar, eller sätter under bänken; utan sätter det på ljusastakan, at de, som ingå, skola få se ljuset.stylus···17Ty det är intet lönligit, som icke skall warda upenbart; och intet fördoldt, det icke skall kunnigt warda, och upkomma skall i ljuset.stylus···18Ser fördenskull til, huru I hören; ty den der hafwer, honom warder gifwet, och den der intet hafwer, det han menar sig hafwa, det skall ock tagas ifrå honom.stylus···19Så gingo til honom hans moder och hans bröder; och kunde dock icke komma til honom, för folkets skull.stylus···20Då wardt honom bodadt, och sagdt: Din moder och dine bröder stå härute, och wilja se dig.stylus···21Swarade han, och sade til dem: Min moder och mine bröder äro desse, som höra Guds ord, och görat.stylus···22Så begaf det sig på en dag, at han steg uti et skepp, med sina Lärjungar, och sade til dem: Låt oss fara öfwer sjön. Och de lade utaf.stylus···23Sedan, wid de foro öfwer, somnade han; och der reste up et stort wäder på sjön; och de förfyltdes, och woro i stor fara.stylus···24Så gingo de til, och wäckte honom up, sägande: Mästar, Mästar, wi förgås. Då stod han up, och näpste wädret och watnens wåg; och så wände det igen, och blef stilla.stylus···25Och han sade til dem: Hwar är edar tro? Men de fruktade, och förundrade, sägandes emellan sig: Ho må denne wara? Ty han bjuder både wädrena och watnena; och de lyda honom.stylus···26Och de foro til de Gadareners engd, hwilken är twärtöfwer Galileen.stylus···27Och då han utgången war af skeppet på landet, mötte honom en man utaf staden, wilken hade haft djefwulen i lång tid; och han hade inga kläder på, ej heller blef i husen, utan i grifter.stylus···28Då han såg JESum, ropade han, och föll ned framför honom, och sade med höga röst: Hwad hafwer jag göra med dig, JESu, dens högstas Guds Son? Jag beder dig, at du icke qwäl mig.stylus···29Ty han böd dem orena andanom, at han skulle fara ut af mannenom; ty han hade länge plågat honom; och han wardt bunden i kedjor, och förwarad i fjättrar, och slet sönder banden, och wardt drifwen af djefwulen bort i öknen.stylus···30Då frågade JESus honom, och sade: Hwad är ditt namn? Han sade: Legio; ty månge djeflar woro inkomne i honom.stylus···31Och de bådo honom, at han icke skulle bjuda dem fara uti afgrunden.stylus···32Men der war en stor swinahjord, som der gick och födde sig på berget. Då bådo de honom, at han wille tilstädja dem fara in i swinen; och han tilstadde dem det.stylus···33Då foro djeflarna utu menniskone, och foro in uti swinen; och hjorden brådstörte sig uti sjön, och fördränkte sig.stylus···34Men när de, som waktade swinen, sågo hwad der skedde, flydde de, och båro tidenden i staden, och på bygdena.stylus···35Då gingo de ut, til at se hwad der skedt war, och kommo til JESum; och funno mannen, der djeflarne utaf farne woro, klädd och wid sin sinne, sittandes wid JESu fötter; och wordo förfärade.stylus···36Och de som det sett hade, förkunnade dem desslikes, huruledes den besate war helbregda worden.stylus···37Och hele hopen af de Gadareners omliggande bådo honom, at han wille fara ifrå dem; ty dem war en stor räddhoge påkommen. Då steg han til skepps, och for tilbaka igen.stylus···38Men mannen, der djeflarna woro utaf farne, bad honom at han måtte blifwa när honom. Men JESus sände honom ifrå sig, sägandes:stylus···39Gack uti ditt hus igen, och säg utaf, huru stor ting Gud med dig gjort hafwer. Och han gick bort, och förkunnade öfwer hela staden, huru stor ting JESus hade gjort med honom.stylus···40Och det begaf sig, då JESus kom igen, undfick honom folket; ty alle wänte efter honom.stylus···41Och si, der kom en man, som het Jairus, och war en Öfwerste för Synagogon; han föll ned för JESu fötter, bedjandes honom, at han wille gå i hans hus;stylus···42Ty han hade ena enda dotter, wid tolf år gammal, och hon begynte själas; men i wägen, wid han gick dit, trängde honom folket.stylus···43Och en qwinna, som blodgång hade haft i tolf år, och hade förtärt allt hwad hon ägde på läkare, och kunde dock botas af ingom;stylus···44Hon gick bak efter, och tog på hans klädefåll; och strax stillades hennes blodgång.stylus···45Och JESus sade: Ho är den, som tog på mig? Då de alle nekade, sade Petrus, och de med honom woro: Mästar, folket tränger dig, och omakar dig, och du säger: Ho tog på mig?stylus···46Då sade JESus: Någor hafwer ju tagit på mig; ty jag kände, at kraft gick af mig.stylus···47Då qwinnan såg, at det icke war lönligit, kom hon skälfwandes, och föll ned för hans fötter, och förkunnade för allo folkena, för hwad saks skull hon hade tagit på honom, och huruledes hon blef strax helbregda.stylus···48Då sade han til henne: Var tröst, min dotter, din tro hafwer frälst dig; gack med frid.stylus···49Vid han ännu talade, kom en utaf Öfwerstans hus för Synagogon, sägandes til honom: Din dotter är död; gör icke Mästaren omak.stylus···50Då JESus hörde det ordet, sade han til pigones fader: Räds intet; utan tro allenast, och hon warder helbregda.stylus···51Då han kom i huset, stadde han ingom ingå med sig; utan Petrum, Jacobum och Johannem, och fadren och modren til pigona.stylus···52Men de greto alle, och jämrade sig öfwer henne. Då sade han: Gråter icke; pigan är icke död, men hon sofwer.stylus···53Då gjorde de spe af honom, wäl wetande, at hon war död.stylus···54Men han dref dem alla ut, och tog henne wid handena, och ropade, sägandes: Piga, stat up.stylus···55Och hennes ande kom igen, och hon stod strax up; och han böd gifwa henne mat.stylus···56Och hennes föräldrar förskräcktes. Men han böd dem, at de ingom säga skulle, hwad der skedt war.stylus···