1Kan du gifva lejinnone hennes rof i jagtene; och mätta de unga lejonen;stylus···2Så att de lägga sig uti sitt rum, och stilla ligga i kulone på vakt?stylus···3Ho reder korpenom mat, när hans ungar ropa till Gud, och veta icke hvar deras mat är?stylus4Kan du sätta tiden, när stengetterna skola kidla på bergen? Eller hafver du märkt, när hindarna gå hafvande?stylus5Hafver du räknat deras månader, när de fulle varda; eller vetst du tiden, när de skola föda?stylus···6De böja sig, när de föda, och rifva sig, och låta ut sina ungar.stylus···7Deras ungar varda fete, och växa ute; de gå ut, och komma intet till dem igen.stylus···8Ho hafver låtit vildåsnan så fri gå? Ho hafver vildåsnans band upplöst;stylus···9Hvilkom jag markena till hus gifvit hafver, och öknena till boning?stylus···10Han gör lek af stadsbullret; plågarenas trug hörer han intet.stylus···11Han ser efter bergen, der hans bet är, och söker hvar grönt är.stylus···12Menar du, att enhörningen skall tjena dig, och skall blifva vid dina krubbo?stylus···13Kan du binda honom oket uppå i dina fårar, så att han efter dig plog drager i dalomen?stylus···14Kan du förlåta dig på honom, deraf att han mycket förmår, och låta honom för dig arbeta?stylus15Kan du betro honom, att han drager dig dina säd hem igen, och församlar henne i dina lado?stylus16Påfoglens vingar äro skönare än storkens, eller strutsfoglens vingar;stylus···17Som sin ägg lägger i jordena, och låter heta jordena utkläcka dem.stylus···18Han förgäter, att de måga varda trampade, och något vilddjur sönderslår dem.stylus···19Han är så hård emot sina ungar, likasom de icke voro hans; han aktar icke, att han arbetar fåfängt;stylus···20Ty Gud hafver förtagit honom visdom, och hafver intet förstånd gifvit honom.stylus···21På den tiden han reser sig, upphöjer han sig, och bespottar både häst och man.stylus···22Kan du gifva hästenom kraft; eller kan du pryda hans hals med hans gnäggande?stylus···23Kan du förfara honom såsom gräshoppor? Hvad förfärligit är, det är hans nos pris.stylus···24Han rifver jordena, och är frimodig i sin starkhet; och drager ut emot den väpnada.stylus···25Han bespottar räddhågan, och förfäras intet; och flyr icke för svärd;stylus···26Det ännu kogret emot honom skallrade, och glimmade både glafven och sköld.stylus···27Han skälfver och rasar, och trampar jordena; och tror intet, att trummeten lyder.stylus···28När trummeten fast klingar, säger han huj; och känner lukten af stridene lång väg, Förstarnas rop och fröjd.stylus···29Flyger höken genom ditt förstånd, och utbreder sina vingar söderut?stylus···30Flyger örnen så högt af din befallning, att han gör sitt näste i höjdene? I bergklippon bor han, och blifver i bergskrefvom, och i fast rum. Dädan af skådar han efter mat, och hans ögon se långt bort. Hans ungar supa blod, och hvar en åtel är, der är han. Och Herren svarade Job, och sade: Den som vill träta med den Allsmägtiga, skulle han draga sig undan? Och den som vill straffa Gud, måste han icke svara? Job svarade Herranom, och sade: Si, jag hafver bannats, hvad skall jag svara? Jag vill lägga mina hand uppå min mun. Jag hafver en gång talat, derföre vill jag icke mer svara; på en annan tid vill jag icke göra det mer.stylus···