1Och Herren talade med Mose på de Moabiters mark, vid Jordan, in mot Jericho, och sade:stylus···2Bjud Israels barnom, att de gifva Leviterna städer utaf sitt arfvegods, der de måga uti bo; dertill förstäder omkring städerna skolen I ock gifva Leviterna;stylus···3Att de skola bo i städerna, och hafva sin boskap, gods och allahanda djur i förstäderna.stylus···4Vidden till förstäderna, som de skola gifva Leviterna, skall vara tusende alnar utifrå stadsmuren allt omkring.stylus5Så skolen I då mäta utanför staden, på den sidone österut, tutusend alnar; och på den sidone söderut, tutusend alnar; och på den sidone vesterut, tutusend alnar; och på den sidone norrut, tutusend alnar; att staden skall vara midt uti. Det skall vara deras förstäder.stylus6Och ibland de städer, som I gifven Leviterna, skolen I gifva sex fristäder, att den som någon ihjälslår må fly derin; derutöfver skolen I ännu gifva dem två och fyratio städer;stylus···7Så att alle städer, som I gifven Leviterna, blifva åtta och fyratio med deras förstäder;stylus···8Och skolen gifva dem mer af dem som mycket äga ibland Israels barn, och mindre af dem som mindre äga; hvar och en, efter hans arfvedel, den honom tillskift varder, skall gifva Leviterna städer.stylus···9Och Herren talade med Mose, och sade:stylus10Tala med Israels barn, och säg till dem: När I kommen öfver Jordan in uti Canaans land,stylus···11Skolen I utvälja städer, som fristäder skola vara, deruti fly må den som någon med våda ihjälslår.stylus···12Och skola sådane fristäder vara ibland eder, för blodhämnarens skull, att han icke skall dö, som dråpet gjorde, intilldess han hafver ståndit till rätta inför menighetene.stylus···13Och de städer, som I gifva skolen, skola vara sex fristäder;stylus14Tre skolen I gifva på desso sidone Jordan; och tre i Canaans lande.stylus···15Det äro de sex fristäder, både för Israels barn, och främlingom, och husmän ibland eder; att dit må fly ho som helst ena själ slår med våda.stylus···16Hvilken som slår en med något jern, så att han dör, han är en mandråpare; och skall döden dö.stylus···17Kastar han honom med en sten, der någor kan död af varda, så att han blifver död deraf, så är han en mandråpare; och skall döden dö.stylus···18Slår han honom med något trä, der någor kan med dödsslagen varda, så att han dör, så är han en mandråpare; och skall döden dö.stylus19Blodhämnaren skall slå mandråparen ihjäl; såsom han slagit hafver, så skall man döda honom igen.stylus···20Stöter han honom af hat, eller kastar något på honom med försåt, så att han dör;stylus···21Eller slår honom af ovänskap med sine hand, så att han dör, så skall han döden dö, som honom slog; ty han är en mandråpare; blodhämnaren skall dräpa honom, när han råkar honom.stylus22Men stöter han honom oförvarandes utan ovänskap, eller kastar något på honom, icke med försåt;stylus···23Eller kastar en sten på honom oförvarandes, der man af dö kan, så att han dör, och han är icke hans ovän, och ville honom heller intet ondt.stylus24Så skall menigheten döma, emellan honom som slog och blodhämnaren, i denna sakene.stylus···25Och menigheten skall fria mandråparen ifrå blodhämnarens hand, och låta honom komma i fristaden igen, dit han flydder var; och der skall han blifva, tilldess öfverste Presten dör, den man med den helga oljone smort hafver.stylus···26Om mandråparen går utaf sin fristads råmärke, dit han flydd är,stylus27Och blodhämnaren finner honom utanför hans fristads råmärke, och slår honom ihjäl; han skall för det blod intet saker vara;stylus···28Ty han skulle blifva i sinom fristad intill den öfversta Prestens död; och efter öfversta Prestens död åter komma till sins arfvegods land igen.stylus···29Detta skall vara eder en rätt med edra efterkommande, i alla edra boningar.stylus···30Mandråparen skall man dräpa efter tvegga vittnes mun; ett vittne skall icke svara öfver en själ till döds.stylus···31Och I skolen ingen försoning taga för en mandråpares själ, ty han är saker till döden; utan han skall döden dö;stylus···32Och skolen ingen försoning taga öfver den, som till fristaden flydder var, så att han igenkommer till att bo i landena, intill att Presten dör.stylus···33Och skämmer icke landet, der I uti bon; ty den som blodssaker är, han skämmer landet; och landet kan icke försonadt varda för det blod, som der utgjutet varder, annars utan genom hans blod, som det utgjutit hafver.stylus···34Orener icke landet, som I bon uti, der jag ock uti bor; ty jag är Herren, som bor ibland Israels barn.stylus···