1Och då Jethro, Presten i Midian, Mose swär, hörde allt det Gud hade gjort med Mose och hans folk Israel, att HERren hade fört Israel utur Egypten;stylus···2Tog han Zipora, Mose hustru, den han hade tillbakasändt;stylus···3Samt med hennes twå söner; af hwilkom en het Gersom, ty han sade: Jag är worden en utländninge i främmande lande;stylus···4Och den andra Elieser, ty han sade: Mins faders Gud hafwer warit min hjelp, och hafwer frälst mig ifrå Pharaos swärde.stylus···5Då nu Jethro, Mose swär, och hans söner, och hans hustru, kommo till honom i öknene in på Guds berg, der han lägret uppslagit hade;stylus···6Lät han säga Mose: Jag Jethro, din swär, är kommen till dig; och din hustru, och både hennes söner med henne.stylus7Då gick Mose ut emot honom, och böjde sig för honom, och kyßte honom. Och då de hade helsat hwarannan, gingo de in i tjället.stylus···8Då förtäljde Mose sinom swär allt det HERren hade gjort Pharao och de Egyptier, för Israels skull; och all den mödo, som de på wägenom haft hade, och att HERren hade hulpit dem.stylus···9Och Jethro fröjdade sig öfwer allt det goda, som HERren hade gjort Israel; att han hade frälst dem ifrå de Egyptiers hand.stylus···10Och Jethro sade: Lofwad ware HERren, den eder frälst hafwer ifrå de Egyptiers och Pharaos hand; den der kan frälsa sitt folk ifrå Egypti hand.stylus···11Nu wet jag, att HERren är större än alle gudar; derföre att de högmodeliga emot dem handlat hafwa.stylus···12Och Jethro, Mose swär, tog bränneoffer, och offrade det Gudi. Då kom Aaron, och alle de äldste i Israel, till att äta bröd för Gudi med Mose swär.stylus···13Den andra morgonen satte sig Mose till att döma folket; och folket stod omkring Mose ifrå morgonen intill aftonen.stylus···14Då hans swär såg allt det han gjorde med folkena, sade han: Hwad är det du gör med folkena? Hwi sitter du allena, och allt folket står omkring dig ifrå morgonen allt intill aftonen?stylus15Mose swarade honom: Folket kommer till mig, och frågar Gud om råd;stylus···16Ty då de hafwa något att skaffa, komma de till mig, att jag skall döma emellan hwar och en, och hans nästa; och wisa dem Guds rätt, och hans lag.stylus···17Hans swär sade till honom: Det är icke godt som du gör.stylus18Du gör owisliga; så ock folket, som med dig är: Detta ärendet är dig för swårt, du kan icke uträtta det allena.stylus···19Men hör mina röst; jag will gifwa dig råd, och Gud skall wara med dig: Sköt du folket inför Gud, och framsätt ärenden för Gudi;stylus···20Och förse dem med rätt och lag, att du wisar dem den wäg, der de uti wandra skola; och de gerningar, som de göra skola.stylus···21Men sök dig upp ibland allt folket redeliga män, de som frukta Gud; sannfärdiga, och de som hata girighetena: Dem sätt öfwer dem, somliga öfwer tusende, öfwer hundrade, öfwer femtio, och öfwer tio.stylus···22De som alltid måga döma folket; men när någon swår sak är, att de må hafwa henne inför dig, och de åtskilja alla de ringa saker; så warder det dig lättare, och de dragat med dig.stylus···23Om du det gör, kan du bestå hwad Gud dig bjuder; och allt detta folket kan gå hem till sitt igen med frid.stylus···24Mose hörde sins swärs röst, och gjorde allt, såsom han sade honom;stylus···25Och utwalde redeliga män utaf hela Israel, och gjorde dem till höfdingar öfwer folket; somliga öfwer tusende, öfwer hundrade, föwer femtio, och öfwer tio;stylus···26Att de alltid skulle döma folket; men hwad swåra saker woro, dem sköto de till Mose; och de ringa saker dömde de.stylus···27Och så lät Mose sin swär fara hem i sitt land igen.stylus···