1Joseph wardt förd neder i Egypten: Och Potiphar, en Egyptisk man, Pharaos hofmästare, köpte honom af de Ismaeliter, som honom hade fört der ned.stylus···2Och HERren war med Joseph, så at han wardt en lyckosam man: Och war i sins herras dens Egyptiens huse.stylus···3Och hans herre såg, at HERren war med honom: Ty allt det han gjorde, lät HERren gå lyckosamlig til med honom:stylus···4Så at han fann nåd för sinom herra, och wardt hans tjenare: Han satte honom öfwer sitt hus, och allt det han hade lät han under hans händer.stylus···5Och ifrå den tiden, då han hade satt honom öfwer sitt hus och alla sina ägodelar, wälsignade HERren den Egyptiens hus för Josephs skull: Och war alltsammans HERrans wälsignelse i allo de han hade, hema och på markene.stylus···6Derföre lät han det allt under Josephs händer, hwad han hade; och hade intet deraf, utan allena brödet, som han åt. Och Joseph war dägelig och fager under ansiktet.stylus···7Och det begaf sig, då detta war skedt, at hans herras hustru kastade sin ögon på Joseph, och sade: Ligg när mig.stylus···8Men han wägrade det henne, och sade til henne: Si, min herre wet icke hwad i hans huse är, och allt det han hafwer, hafwer han gifwit under mina händer.stylus···9Och hafwer intet så godt i sino huse, det han i mitt wåld icke gifwit hafwer, utan dig, ty du äst hans hustru. Hwi skulle jag nu så mycket ondt göra, och synda emot Gud?stylus···10Men hon hade dageliga sådana ord til Joseph; men han lydde henne intet, at han skulle ligga när henne, eller wara något om henne.stylus···11Det begaf sig en dag, at Joseph gick in i huset til at göra sina syslo; och ingen af husfolket war der när.stylus···12Och hon fick honom i hans mantel, och sade: Ligg när mig. Men han lät blifwa mantelen i hennes hand, och rymde ut af huset.stylus···13Då hon nu såg, at han lät blifwa mantelen i hennes hand, och rymde ut,stylus14Kallade hon husfolket, och sade til dem: Si, han hafwer fört oss här in en Ebreisk man, at han skulle komma oss på skam. han kom här in til mig, på det han skulle ligga när mig; men jag ropade med höga röst.stylus···15Och då han hörde, at jag skriade och ropade, då lefde han sin mantel när mig, och flydde, och lopp ut.stylus16Och hon lade hans mantel när sig, så länge hennes herre kom hem.stylus···17Och talade til honom samma orden, och sade: Den Ebreiske tjenaren, som du hafwer haft här in, kom här in til mig, at han skulle komma mig på skam.stylus···18Men då jag skriade och ropade, lefde han sin mantel när mig, och flydde ut.stylus19Då hans herre hörde sådana sine hustrus ord, som hon til honom talade, och sade: Så hafwer mig din Ebreiske tjenare gjort; wardt han ganska wred.stylus···20Då tog hans herre honom, och lade honom i fängelse, der Konungens fångar inne lågo: Och der låg han då i fängelset.stylus···21Men HERren war med honom, och war honom gunstig, och lät honom finna nåd för befallningsmannen öfwer fångahuset.stylus···22Så at han befallte alla fångarna i fängelsena under hans hand, at allt det der skedde, måste ske genom honom.stylus···23Förty befallningsmannen öfwer fängelset såg, at HERren war med honom i allt det som under hans händer war, och at HERren lät, det han gjorde, lyckosammeliga tilgå.stylus···