1Då hof Jacob sin fot up, och gick in i det land, som öster ut ligger.stylus···2Och såg sig om, och si, der war en brunn på markene; och si, tre hjordar med får der när; förty hjordarne måste dricka af brunnenom; och låg en stor sten för hålet på brunnenom.stylus···3Och de plägade der församla alla hjordarna, och wältra stenen ifrå brunnshålet, och watna fåren, och lade så åter stenen för hålet i sitt rum igen.stylus4Och Jacob sade til dem: Mine bröder, hwadan ären I? De swarade: Wi äre af Haran.stylus···5Han sade til dem: Kännen I ock Laban Nahors son? De swarade: Wi känne honom wäl.stylus···6Han sade: Går honom ock wäl i hand? De swarade: Honom går wäl i hand: Och si, der kommer hans dotter Rachel med fåren.stylus···7Han sade: Det är ännu bittida dags, och är icke ännu tid drifwa boskapen hem; watner fåren, och går bort med dem i bet.stylus···8De swarade: Wi kunne icke, förra än du alle hjordarne komma tilsamman, och wi wältre stenen ifrå brunnshålet, och watne så fåren.stylus···9Medan han ännu talade med dem, kom Rachel med sins faders får; förty hon waktade fåren.stylus···10Då Jacob såg Rachel, Labans sins moderbroders dotter, och Labans sins moderbroders får, gick han til, och wältrade stenen ifrå hålet på brunnenom, och watnade Labans sins moderbroders får.stylus···11Och kyste Rachel; hof up sina röst, och gret.stylus···12Och kungjorde henne, at han war hennes faderbroders och Rebeckas son. Då lopp hon, och kungjorde det sinom fader.stylus···13Då nu Laban hörde om Jacob sin systerson, lopp han emot honom, och tog honom i famn, och kysten, och hade honom in i sitt hus. Då förtälde han honom allt, huru tilgått war.stylus···14Då sade Laban til honom: Nu wäl, du äst mitt ben och mitt kött: Och när han nu en månad långt hade warit när honom,stylus···15Sade Laban til Jacob: Ändock du äst min broder, skulle du fördenskull tjena mig för intet? Säg, hwad skall wara din lön?stylus···16Och Laban hade twå döttrar; den äldsta het Lea, och den yngsta het Rachel.stylus···17Men Lea war klenögd; Rachel war wäl skapad, och hade ett dägeligit ansikte.stylus···18Til henne fick Jacob kärlek, och sade: Jag will tjena dig i sju år för Rachel dina yngsta dotter.stylus···19Laban swarade: Det är bättre jag gifwer dig henne, än enom androm: Blif när mig.stylus···20Så tjente Jacob i sju år för Rachel; och tyckte honom det wara få dagar, så kär hade han henne.stylus···21Och Jacob sade til Laban: Få mig mina hustru; ty nu är tid, at jag kommer i säng med henne.stylus···22Då böd Laban allt folket der omkring, och gjorde bröllop.stylus···23Men om aftonen tog han Lea sina dotter, och hade henne in til honom: Och han låg när henne.stylus···24Och Laban fick sine dotter Lea Silpa til ena tjenstepigo.stylus···25Om morgonen, si, då war det Lea: Och han sade til Laban: Hwi hafwer du det gjort mig? Hafwer jag icke tjent dig för Rachel? Hwi hafwer du bedragit mig?stylus···26Laban swarade: Man går icke så i wåro lande, at man gifwer ut den yngsta förr än den äldsta.stylus27Hålt dessa weckona ut, så will jag ock gifwa dig denna med, för den tjenst, som du ännu skalt tjena mig i androm sju år.stylus···28Jacob gjorde så, och höll de weckona ut: Då gaf han honom Rachel sina dotter til hustru.stylus29Och Laban gaf Rachel sine dotter Bilha til ena tjenstepigo.stylus···30Så låg han ock när Rachel, och hade Rachel kärare än Lea; och tjente honom framdeles i de andra sju åren.stylus···31Men då HERren såg, at Lea wardt wanwörd, gjorde han henne fruktsama, och Rachel ofruktsama.stylus···32Och Lea wardt hafwande, och födde en son, den kallade hon Ruben, och sade: HERren hafwer sett til min förtryckelse; nu warder min man hafwandes mig kär.stylus···33Och wardt åter hafwande, och födde en son, och sade: HERren hafwer hört, at jag är wanwörd, och hafwer desslikes denna gifwit mig; och kallade honom Simeon.stylus···34Åter wardt hon hafwande, och födde en son, och sade: Nu warder min man åter hållandes sig til mig, ty jag hafwer födt honom tre söner; derföre kallade hon honom Levi.stylus···35Fjerde reso wardt hon hafwande, och födde en son, och sade: Nu will jag tacka HERranom; derföre kallade hon honom Juda, och wände så igen at föda.stylus···